Världens bästa golfdamer på Barsebäck GOLF LEOPOLD REPORT

Compac Open 1998
KOMPISARNA
SOM ÄR VÄRLDSETTA OCH VÄRLDSTREA MÖTS IGEN
FÖR FJÄRDE GÅNGEN DEN HÄR VECKAN
och nu är det blodigt allvar
SIDAN INGÅR I VÅRT GOLFARKIV
TILL GOLFSAJTENS FÖRSTASIDA

 ... och det är faktiskt så att de under sin karriär har spelat mot varandra i samma boll 86 gånger.
När de går ut i dag klockan 12.30 leder Annika med 48-38, 6-4 på svensk mark.
-Om Helen börjar bra blir hon svår att slå, säger Annika som leder med 2 slag.
Detta är alltså två av världens bästa golfdamer. Man kan undra vad det är som skiljer dem från andra ambitiösa tjejer som vill bli världsbäst.
Jag testade Annika Sörenstam i går på den tredje rundan i Compaq Open på Barsebäck. (Vi nämner nu ingenting mer om skitvädret).

 
Kompisarna Helene Alfredsson och Annika Sörenstam möts för fjärde gången den här veckan. Nu är det inte puss och kram och roliga historier som gäller utan segern i Compaq Open.
Foto:Leopold Report


 PRIS TILL ANNIKA
I går fick Annika Sörenstam Sveriges Golfjournalisters och Svensk Golfs pris som bästa golfare 1997.
Försenat, som chefred Anders Nordlund sa, pga att Annika aldrig är hemma. Hon fick också en check på 5 000 kr som hon delade ut till handikappade Marie Bronholm, Akademiska GK i Stockholm. Hon saknar vänster hand, har spelat golf i två år och är nere på 33 i handicap.
-Lika lustigt varje gång någon frågar vad jag har i handicap, skrattar hon. Jag brukar säga 33 och en hand.
Marie berättade att handikappgolfen kommit på allvar och om några veckor spelas första europamästerskapet i Halmstad.

De fyra sista hålen.
De var katastrofala, rent ut sagt. Hon får säga vad hon vill, men så var det. Vilken amatörgolfare som helst hade kastat klubborna ut i Öresund och gått över till frimärkssamling.
Så här var det. Annika leder betryggande på -5 med Helen Alfredsson närmast på -1.
Korthålet 15: En drygt halvmetersputt för birdie. Miss.
Hål 16, par 5: Andraslaget snett över träden (djärvt och snyggt). Godkänt inspel, kanske tre dec från pinnen. Given birdie - tycker man. Miss.
Hål 17, motvind. Inspel till pinnen, kanske en halv meter för given birdie. Miss.
Hål 18. Andraslaget - sa hon efteråt - skulle bli en lätt fade. För att gå upp lite mot vinden. Träffen blir felaktig, bollen i en tall till höger framför greenen.
Nu har hon lite tur. Bollen ligger helt i mask bakom tallen. Men domaren accepterar att linjen också störs av "Svenska Dagbladet" - skylten, alltså.
Dropp en klubblängd.
Ny palaver. Annika sa efteråt:
-Jag tyckte skylten skymde ändå men domaren gick inte med på det.
Ett tamt slag som hamnar i semiruffen framför greenen. Kort inspel och bollen den där halva metern från pinnen igen - men nu för en bogey.
Du och jag hade aldrig vågat slå den där putten.
Och hon sänker, tack och lov.
Och nu till det där med att vara världsetta. Endast en gång under den här urusla avslutningen blinkade Annika med ögonen. Det var när missade faden. Men inte mer. Jo, hon sneglade på europakapten Pia Nilsson som stod bredvid mig. Pia sa:
-Hmff!
Så var det presskonferens. Alla talade om söndagens härliga finalmöte Alfredsson-Sörenstam.
Så jag klippte in frågan. Hur kunde du missa tre givna birdieputtar efter varandra? (Jag sa det inte, men tänkte det: du som är världens bästa kvinnliga golfare).
Reaktionen var intressant. Hon hade redan vid genomgången sagt att hon missat birdieputtar på 15-16-17. Hon läste ur sina anteckningar. Som man rabblar abc.
Nu blev det helt påtagligt när frågan kom. I ansiktet stod skrivet: Va, missade jag tre birdieputtar efter varann? Hon såg för ett ögonblick nästan frånvarande ut.
-Jag... ja... det var väl vinden. Man planerar slaget. Håller upp lite... eller...
Det var inte sanningen. För på de riktiga stormhålen 13 och 14 gjorde hon faktiskt två birdies efter varandra.
Nej, sanningen var den att hon redan glömt missarna.
Så är det alltså. Världens bästa golfdam som för anteckningar på vartenda slag ser missarna på papperet - men mentalt existerar de inte.
I morgon när hon går ut i en ren match mot kompisen Helen Alfredsson har hon ingen aning om de missade birdieputtarna - om hon inte kollar i sina anteckningar och det gör hon säkert inte.
Ett hypotetiskt resonemang, givetvis. Men visst kan det vara just på det här mentala planet Annika Sörenstam skiljer sig från de andra tejerna.

Fem av de tio bästa på söndagen är svenskor.
1 Annika Sörenstam SWE 70-71-71 212 -4 2 Helen Alfredsson SWE 75-69-70 214 -2 3 Johanna Head ENG 71-70-74 215 -1 4 Laura Davies ENG 74-71-71 216 par 5 Catrin Nilsmark SWE 72-73-72 217 +1 6 Elisabeth Esterl GER 70-74-74 218 +2 7 Lisa Hackney ENG 79-68-72 219 +3 7 Kelly Robbins USA 75-67-77 219 +3 7 Charlotta Sörenstam SWE 72-72-75 219 +3 7 Sophie Gustafson SWE 70-74-75 219 +3 11 Lora Fairclough ENG 75-69-76 220 +4 11 Karrie Webb AUS 72-75-73 220
Och här är starttiderna för ledarbollarna:
11.54 Kelly Robbins USA 219 (+3) Charlotta Sörenstam SWE 219 (+3) 12.03 Sophie Gustafson SWE 219 (+3) Lisa Hackney ENG 219 (+3) 12.12 Elisabeth Esterl GER 218 (+2) Catrin Nilsmark SWE 217 (+1)
12.21 Laura Davies ENG 216 (par) Johanna Head ENG 215 (-1)
12.30 Helen Alfredsson SWE 214 (-2) Annika Sörenstam SWE 212 (-4)

UPPSNAPPAT VID 12:ANS GREEN.
Greven satt bra till med sin kikare och spanade på herrarna på kallbadhuset.
Grevinnan tyckte att sådant borde ligga mer till för henne och bad att få kikaren.
Greven såg inte att hon, som grevinnor plägar göra, vände den bak och fram.
Hon tittade länge och sade sedan fundersamt.
-Karl-Filbert... det var ju enastående märkligt hur små dom är!
Greven svarade milt överseende med denna oerhörda okunskap:
-Dom krrrrymper i vattnet.

HUR SKA PIA KUNNA
VÄLJA RÄTT BLAND SINA PLANTOR?

Av Anders Leopold

-Hur jag än gör kommer det att bli diskussion, säger Europas förbundskapten Pia Nilsson.
I dag när Compaq Open gått i sista hålet ska hon ta ut Europas lag mot USA i Solheim Cup.
Var hon än befinner sig frågar alla om det blir ett svensklag som kommer till USA och Solheim Cup om en månad.
Själv är hon förvånad över denna ständigt återkommande fråga.
-Det handlar ju inte om nationalitet. Och ändå kan det mycket väl bli åtta svenskor bland de tolv jag tar ut. Det är ju ganska fantastiskt, men det hänger ihop med att de är så duktiga att de platsar i laget.
-Vad jag definitvit kan säga nu är att språket i laget blir engelska.
Pia Nilsson, förbundskapten för svenska damer och herrar men nu också för det Europalag som ska möta USA för femte gången, säger att kvaliteten på spelarna i Europa i dag är så hög att 15 européer helt kan jämföras med 15 på USA-touren.
Sju är direktkvalificerade men av dessa är det bara fyra som inte hotas: Helen Alfredsson, Laura Davies, Thrish Johnson och Alison Nicholas.
Sedan hänger det på slutresultaten i dag. Förutom de sju som av egen kraft tagit en plats i laget tar Pia Nilsson ut fem wild cards.
Fördelningen i poäng bland de sex bästa är 60, 36, 27, 24, 21, 18.
USA leder med 3-1. Intresset i USA är mycket stort och denna damkamp börjar får samma status som herrarnas Ryder Cup.
*
Och så här blir vädret lokalt över Barsebäck på söndag:
Prognosen är gjord med hjälp av TV4 och SMHI. Eftersom de envisas med att det ska bli samma väder under finaldagen har Leopold Report gjort en egen söndagsprognos:
Växlande solighet, enstaka uppehåll och omåttliga västvindar.
*

 Följ Solheim Cup på Muirfield Village, Ohio, USA, 19 - 22 september
HÄR PÅ LEOPOLD REPORT

Recension av Pia Nilssons bok
Bli din egen bästa coach

*
I golfsammanhang berättas det alltid historier. Det behöver inte bara vara golfhistorier. Det kan ju handla om något aktuellt också.
Så vi kommer då och då med en sådan som vi snappat upp inne på restaurangen, ute på banan eller inne i damernas omklädningsrum. Sjuk snuskig eller bara dålig - den värderingen får ni faktiskt själva göra.
UPPSNAPPAT I KLUBBHUSET:
Jo, det här med president Clinton och hans fýsiska närhet till kvinnor. Det gjordes en enkät i alla delstaterna i USA nyligen, något 1000-tal damer, och frågan var:
-Skulle du kunna tänka dig att sova med ( sleep with som alltid betyder ha sex med) president Bill Clinton?
Svaret var överraskande:
-NEJ!............... inte en gång till!
VARNING!
UPPSNAPPAT I PRESSTÄLTET
77-åringen gjorde helt enkelt en ansiktslyftning.
Han tyckte han blev vacker. Det stod en kvinna i hans egen ålder vid busshållplatsen och han kunde inte låta bli att testa.
-Vet damen hur gammal jag är?
Han strök sig fåfängt över de släta kinderna.
-Nej, vet ni vad, unge man. Men ska jag gissa kan jag tänka mig omkring 35.
- 77! sa han och gled på moln in på McDonalds för att få sin lunch. Den lilla söta flickan log så rart mot honom. Han sa:
-Kan du gissa hur gammal jag egentligen är?
Hon rodnade klädsamt.
-Nej, det törs jag väl inte... men kanske... ja kanske omkring 40.
-Min lilla söta vän, jag är faktiskt 77 år!
-Oh Gud det är inte sant! Hon slog ihop händerna så dressingen stänkte över hela lokalen.
Han åt sin lunch medan blicken sökte sig till än den ena än den andra unga flickan som kom i hans närhet.
Han vandrade snart genom parken. Han log mot solen. Livet lekte. Han var ung på nytt. Den medelålders, blonda och faktiskt riktigt utmanande kvinnan som kom emot honom log tillbaka med halvsluten blick.
-Damen... damen kan ni gissa hur gammal jag egentligen är?
-Nej... jag är ledsen. Jag ser så dåligt.
Hon stod nu tätt intill honom och doftade vanilj.
- Men om jag får känna på stenarna kan jag gissa rätt på året!
Nu rodnade han. Herregud! Vad gör man? Inget folk i närheten. Han halade fram Jolly Bob och hela paketet. Hon tog ett stadigt grepp om påsen och han var nära total kollaps.
-Mja...spann hon som en vildkatta. Låt mig se... jo... 77 år!
-Va? Hur i himlens namn... hur kan du gissa så...
Hon släppte taget och lämnade honom med ett pilskt leende.
-Jag stod bredvid dig inne på McDonalds!

Detta är en sida ur LEOPOLD REPORT 1.519.942 besök på våra sidor under 2003