Mördaren var en man med
starkt hat mot Olof Palme

Hej Anders !
Omständigheterna runt mordet, tillvägagångssättet, platsen, tidpunkten m.m
talar för följande teori enligt min uppfattning :

Olof Palme blev mördad av en man som var starkt hatisk mot honom som
statsminister och person, mannen hade aldrig i sin vildaste fantasi tänk gå
så långt som att mörda Olof Palme. När mannen ensam och av en slump
upptäckte paret Palme komma gående ut från T-banan på Rådmansgatan,
kom han på andra tankar. Han skuggade paret och såg dem gå in i biografen.
Efter att ha observerat vilken film dom valt och vilken tid den slutar samt att inga
livvakter syntes, såg han nu möjligheten till "hämnd" av någon anledning,
att göra svenska folket en tjänst, som han såg på det.

Av vapenvalet att döma - sw 357 magnum eller något annat - kan man inte dra
några slutsatser, det fick bli det vapen som det fanns ammunition för.

Mannen är troligtvis kriminell sedan tidigare, men är inte känd av polisen
och har därmed inte varit med i utredningsmaterialet. Om han lever idag så
har han nog arbete och kanske familj som vem som helst. Mannen kommer att
erkänna någon gång i framtiden, men då kommer ingen att tro honom.

Lejda yrkesmördare i uppdrag att mörda en statsminister smyger knappast runt
mitt i natten, klädda i tunna rockar, lågskor och synliga walkie talkies, i
hopp om att offret ska springa honom rakt i famnen. Men dramatiken och
mystiken om mordet blir förstås mer spännande.
En teori

Jag sätter en slant på Christer
Pettersson som gärningsman
 
Hej Anders Leopold !
Jag känner Dej inte, men tycker att Du gjort ett fantastiskt arbete med Palmemordet på Din hemsida. Jag har inte själv jobbat någonting med mordet förrän jag i somras började läsa in mej genom - i första hand -
Granskningskommissionens rapport (SOU 1999:88).
Att Du har publicerat radiointervjuerna med Gene Tatum är viktigt. Jag blev övertygad om att det är den rätta lösningen, och det viktigaste vittnesmålet hittills, när jag före jul läste boken "Low Intensity Warfare" av Michael T.
Klare och Peter Kornbluh (New York 1987).
Och då har jag faktiskt jobbat hårt under ca ett halvår och försökt vara kritisk till alla uppgifter och teorier kring mordet...
Som gärningsman sätter jag dock en liten slant på Christer Pettersson före någon annan. Jag är nämligen övertygad om att den mannen har haft uppdrag för Säpo. Om Du tittar i beslagsprotokollet från den 11-13 april 1989, och
kollar Christer Petterssons almanacka den 30 januari 1986 så har han skrivit "Ludde 2 mord / Allt för statistiken" och därefter i omedelbar anslutning tre namn som han skulle ringa till. Två av dessa namn är personer som
eventuellt borde kunna ha tillgång till ett vapen (Harri är troligen Miekalinna - kan också vara den Harri A som har anknytning till det s k Mockfjärdsvapnet - samt Sigge, som troligen är Cedergren).
När Christer Pettersson förhördes om anteckningen "Ludde 2 mord" behövde han betänketid för att peka ut en liten man från Rotebro (eller Rotsunda) som skulle ha fyllesnackat om att han begått två mord. Det är ovanligt att
Pettersson behöver betänketid i förhören. Han brukar tvärtom avbryta den som ställer frågorna med sina svar. Detta var tydligen en mycket känslig fråga där han måste tänka sig noga för hur han skulle svara.
Jag upptäckte i somras, i samband med att jag var telefonavlyssnad av Säpo, att jag fick konstiga påringningar på min telefon när jag inte var hemma.
Efter att min telefon gått sönder skaffade jag en ny och fick samtidigt tjänsten nummerpresentation (som jag inte hade haft tidigare). Dagen därpå registrerades den första påringningen från en lägenhet nära Polishuset på
Kungsholmen. Jag var inte hemma, men ringde senare upp numret. Då svarade en telefonsvarare: "Tjenare, det här är Ludde. Tala efter signalen." (!!!)
Sen fick jag ytterligare en fem-sex olika nummer som ringde mystiska samtal när jag inte var hemma, eller när jag sov på natten. Detta upphörde när jag talat på telefon med andra personer om att jag hade registrerat numren som
samtalen kom ifrån. Vid kontroll hade "Ludde"-samtalet kommit från ett abonnemang som tillhörde en 20-åring, Ludvig Thunberg. Detta var nog bara en täckmantel, för rösten på telefonsvararen uppfattade jag snarare som
någonting kring 40-50-årsåldern... (Lägenheten var en ombildad bostadsrätt som torde ha kostat någonting i närheten av en miljon att skaffa.)
För mej är detta ett indicium på att Säpo har haft en person - eller eventuellt en befattning som vakthavande, operationsledare etc. - som arbetat under täcknamnet "Ludde" och att det är någon med detta täcknamn som
beställt mordet av Christer Pettersson den 30 januari 1986. (Det kan också stämma att under månaden fram till mordet har någon information läckt ut inom poliskretsar, eftersom den s k "Polisman I" - granskningskommissionens beteckning - hade varit ute och fyllesnackat om att "Palme klarade sej ikväll...".)
Helt övertygad blev jag emellertid inte förrän jag läste Michael T. Klares/Peter Kornbluhs bok om att man faktiskt i kretsar nära Reagans regering talade om att anlita "bounty hunters", dvs. lejda mördare för att eliminera politiska motståndare. (se sid. 15 i boken) Det finns också ett brev, det s k Oxenbrevet där någon anonymt påstår att ersättningen för att mörda Olof Palme var 250 000 kronor. Brevet sändes till Lisbeth palme den 5 mars 1986, och ingår i förundersökningen mot Christer Petterrson.
Christer Pettersson är för mej en psykologisk gåta. Han har ett rykte om sig som "torped" 1986, han skriver regelbundet dagboksanteckningar/almanacka på ett sätt som torde vara unikt för en "missbrukare", bl a om att solen skiner när han går upp. Han har också en teaterutbildning som jag är övertygad om har varit en stor tillgång i samband med uppdrag för Säpo. Han har varit användbar för uppdrag när det gäller att hota/skrämma folk. (Det är nog ingen tillfällighet att Säpo inte haft några avhoppare som berättat om verksamheten. Eventuella avhoppare är nog skrämda till tystnad, tror jag.)
När det gäller Viktor Gunnarsson håller jag med dej om att det finns en del oklarheter. Jag tycker dock inte att det finns tillräckligt mycket som styrker att han skulle varit gärningsmannen. Jag misstänker i första hand
att han kan ha varit en utskickad desinformatör för att sprida misstankar i en viss riktning och vilseleda polisspanarna eller bara avleda allmänhetens intresse mot ett villospår. Eventuellt var han inte själv informerad om vad som faktiskt hände, utan bara vilseledd och manipulerad att bete sig på det sätt han gjorde. Hur det förhåller sig kanske vi aldrig får veta.
Låt Palmemordet bli en stafett för privatspanare och alla andra som bryr sig mer om demokratiskt valda företrädare än hemliga underrättelseorganisationer som leker Gud och tror att de kan styra världens öden. Nästa gång tänker jag skriva att jag röstar på "Lägg-ner-Säpo-partiet" på valsedeln, om inte Säpo är avskaffat då.
(Jo, sådana röster måste registreras av Riksskatteverket under förutsättning att de innehåller namnet på ett "parti", och dyker då och då upp i offentliga sammanställningar över avgivna röster i riksdagsvalet. Den opinionsbildande effekten kan med lite tur bli större än om man skriver insändare...)
Hälsningar Anders Kjellgren (numera privatspanare)

Tack för mail, Anders!
Dina kunskaper om Christer Pettersson är uppenbarligen bättre än mina. Men för mig var han ett ointressant kapitel i ett mycket tidigit skede av utredningen. Redan under tingsrättsförhandlingarna stod det klart i alla fall för mig att här fanns krafter som styrde alltsammans i en riktning mot att få mordet på Olof Palme uppklarat på enklaste sätt, utan att obehagliga sanningar uppdagades. Det gick nästan. Men rättssamhället fungerade - för en gång skull.
Om Pettersson kan man säga mycket. Man kan dra in honom i vilka kretsar som helst, med narkotika och vapeninnehav, t o m ställa honom utanför Grand-biografen när Palme var där. Men det finns inte en enda liten detalj som placerar honom på mordplatsen. Och det var där mördaren befann sig. Kraftigt byggd och lunkande, haltande stil är en efterhandskonstruktion byggd på uppgifter som motsägs av vittnen som såg en man med spänstiga steg ge sig iväg - och uppför trapporna. Men OK, han och Gunnarsson var mycket lika varandra i kroppsbyggnaden, liksom chilenska mordproffset Thiemo och sannolikt några till. Det räcker alltså inte.
Den starkaste biten är faktiskt vad vittnena såg. I en mordutredning som dragit ut så långt i tiden är det kanske viktigast att återgå till vad de första vittnena iakttog. Och en sak är klar: 10 av 12 vittnen som såg gärningsmannen ger en beskrivning av mördarens klädsel som inte på någon punkt stämmer in på Pettersson. Täckjackan som Lisbet såg satt på vittnet Anders Björkman som gick bakom makarna Palme. Mer detaljer om detta finns i artikeln Vittnen där Pettersson-Gunnarsson jämförs.
Till detta kommer hans allmäntillstånd vid den här tidpunkten. Han var hårt nergången. Jag har sprungit från mordplatsen uppför trappan med de 89 stegen och ner till Regeringsgatan, den väg mördaren tog (inte utan att vålla viss uppståndelse och därtill tappa andan trots att jag är ganska vältränad) och jag kan garantera att Pettersson aldrig skulle ha klarat det loppet på sådant sätt som vittnena beskriver. Sannolikt inte kommit uppför trapporna i den kondition som vittnet Nieminen såg honom i. Trött, andfådd men ändå springande. Och den där väskan - en kopia av den som Gunnarsson bar på den här kvällen - den är definitivt nitad till mördaren. En sådan väska har aldrig Pettersson ägt. Jag tycker det är uppenbart att Pettersson inte fanns på mordplatsen och det är det avgörande.
Visst använde sig Reagan-administrationen av "bounty hunters", lejda mördare för att eliminera politiska motståndare. Som Tatum beskriver i sin skakande berättelse och många andra vittnat om, både i USA och utomlands. Men jag kan inte tänka mig att Pettersson motsvarade deras krav. Däremot gjorde Gunnarsson det. Om han sedan var gärningsman eller en medhjälpare är till slut ändå inte det viktigaste. Det är sökandet efter de bakomliggande orsakerna som väger tyngst och kanske, om de bit för bit avslöjas, kan lära oss något om de onda krafter som verkar i vår värld. Kan vi göra dessa synliga så kan vi också bekämpa dem.
Anders Leopold