33-åringen var ett hett spår fram
till att Christer Pettersson dömdes

Hej Anders!
Jag skulle gärna vilja veta vad som hände med Victor Gunnarson sedan han blev frikänd.
Hälsningar Sophia

Den här frågan finns med i skörden av mail och den bör besvaras ganska utförligt. För det som hände är kanske överraskande för många. Victor Gunnarsson var faktiskt het i Palmeutredningen ända fram till tingsrättens dom mot Christer Pettersson. Då lades förundersökningen ner. Nu hade man ju fått fast Olof Palmes mördare och till och med fått honom dömd. Det var väl nästan som ytterligare en bekräftelse på att rätt man dömts när man definitivt avförde Victor Gunnarsson. Men som bekant höll det inte. Och helt logiskt borde naturligtvis Gunnarsson blivit intressant igen. Men det har vi inte sett några som helst tecken på...
Vi tar det från början. Förundersökningen mot Victor Gunnarsson lades ner den 16 maj 1986 av chefsåklagare KG Svensson. Men Palmeutredningen (PU) slutade alltså inte att intressera sig för honom efter detta. De polismän som arbetade med utredningen hade en helt annan uppfattning än åklagaren och gick faktiskt emot hans beslut - i vilket han t o m påstått att Gunnarsson utsatts för rättskränkning av utredarna. Polismännen mer eller mindre förbannade Svensson för att denne inte låtit pröva materialet mot VG inför domstol. Alltså vid en häktningsförhandling. De ville få honom häktad för att utan störningar kunna fortsätta utredningen. De flesta var övertygade om att VG skulle bli häktad. T o m hans advokat Gunnar Falk lämnade beskedet att han inte motsatte sig häktning. Han har senare till mig sagt att han var helt säker på en häktning. Jag upprepar det jag hävdar i flera olika sammahang i materialet om Victor Gunnarsson: detta var det största misstaget i Palmeutredningen!
Att PU fortsatte var ju också ett klart tecken på att man inte ansåg att han hade alibi vid mordtillfället. De s k alibivittnena kunde inte spika någon tidpunkt för samtalet med VG, och vissa uppgifter de lämnade pekade dessutom på att det inte ens var mordkvällen de sammanstrålat.

Det fortsatte att komma in en hel del tips riktade mot VG. På våren 1987 hettade det till igen. En kvinna, som under några dagar 1985 bott hos VG i hans lägenhet i Stockholm, vittnade om att hon sett ett vapen i en garderob. Vid en vapenkonfrontation pekade kvinnan ut en långpipig revolver av märket Smith & Wesson. Vittnesprofessorn Lars Liedberg betraktade kvinnan som en trovärdig person. Det fanns för övrigt ingen som helst anledning för henne att hitta på vapenhistorien. Vid första förhöret sa hon att hon inte alls kom ihåg det här. Men en väninna berättade att hon fått höra om vapnet och först då medgav kvinnan att det var riktigt.
I VG:s enorma telefonbok, flera tusen namn, adresser och telefonnummer, spårades några personer med starkt kriminellt förflutet. Speciellt en mycket ökänd mördare och narkotikalangare. Denne förnekade att han kände VG - och kunde inte ge någon förklaring till att hans namn fanns med på adresslistan.

6 maj 1987. Förundersökningsledaren, biträdande riksåklagaren Axel Morath, begärde att VG skulle telefonavlyssnas. Skälet var bl a kvinnans uppgift om ett vapen och de ökända brottslingar som fanns i telefonboken. Avlyssningen pågick till den 19 juni. Inget kom fram som ledde spaningarna vidare.
12 augusti 1987. Morath begär åter telefonavlyssning. Samma skäl som tidigare men nu visste man att VG försökt få kontakt med några av de kriminella personer som fanns i telefonboken. I ett telefonsamtal hade han berättat hur man gör ett maktövertagande genom att först skjuta statsministern - därefter övriga regeringsmedlemmar. På en fråga om han skjutit statsministern blev svaret "skulle du berätta?" Telefonavlyssningen pågick denna omgång till den 20 november. Inga nya intressanta uppgifter framkom.
Under sommaren 1987 gick man återigen igenom materialet mot VG och gjorde nya förhör med personer som kommit med tips.

I oktober 1987 besökte två utredare VG i hans föräldrahem i södra Sverige. Enligt promemorian uppträdde VG mycket aggressivt. Deras enda skäl till besöket var att avläsa hans reaktion. Den blev som väntat.
8 januari 1988 gav tingsrätten åter tillstånd till telefonavlyssning. Samtidigt begärde Morath att VG skulle beläggas med reseförbud. Det intressanta här är att Morath åberopar: "eftersom han var skäligen misstänkt för delaktighet i mord samt försök därtill". Skälet till reseförbudet var att VG ansökt och fått visum till Kanada. Mexico och Frankrike. Från den 17 januari var VG tvungen att dagligen anmäla sig för polisen i Stockholm. Här kan man säga att intresset för VG åter var mycket stort. VG:s telefon avlyssnades än en gång under en veckas tid.
19-20 januari 1988 kallades VG till nya förhör. Nu gick man åter igenom allt material med honom. Han fick än en gång redogöra vad han gjorde mordnatten. Vad som framkommit i dessa förhör är helt okänt utanför PU och hemligstämplat.
20 januari 1988. Reseförbudet hävs.

Trots att det varit helt tyst i media kring VG under lång tid flöt det in en ström med tips. De utreddes men gav ingenting som förde utredningen framåt.
2 augusti 1989 beslutar Axel Morath att lägga ner förundersökningen mot VG. Det yttersta skälet var naturligtvis att Olof Palmes mördare nu dömts till livstids fängelse. Hans namn var Christer Pettersson. Men historien kom ju att bli en annan.
Kort tid efter detta flyttar VG till North Carolina i USA. Det är för många USA-kännare obegripligt att han över huvud taget fick visum till USA. Han var arbetslös, hade ingen som helst förmögenhet, han hade under lång tid varit starkt misstänkt för mordet på Sveriges statsminister. Det råder ingen tvekan om att han måste ha haft mycket goda kontakter för att kunna bosätta sig i USA.
I september 1993 kom boken "Han sköt Olof Palme" ut, författad av hans förhörsledare Börje Wingren och undertecknad Anders Leopold. VG:s namn var fingerat. VG fick vetskap om att boken skulle komma ut men att hans namn inte nämndes. Han gick då ut i Expressen och avslöjade att den man som boken handlade om var han själv, Victor Gunnarsson. Nu skulle han med advokaten Henning Sjöströms hjälp stämma författarna och förlaget. Men någon stämning kom inte. Ett skäl kan ju ha varit att han förstörde den möjligheten genom att framträda i pressen.
I stället återvände VG till USA.

Tre månader senare, den 3 december, hördes han av för sista gången. Det var hans far som pratade med honom i telefon. Sedan dess var han försvunnen.
Den 7 januari återfanns hans kropp i norra North Carolina, två timmars bilresa från bostaden. Han var naken och skjuten i huvudet med två skott. På sitt ena finger hade han en ring och därtill fanns klockan på armen. Det sades att det var tecken på någon form av maffiamord. Ringen och klockan betydde "han var otrogen och hans tid var ute".
F d polismannen Underwood dömdes flera år senare för mordet. Det var ett svartsjukedrama. VG hade umgåtts med hans tidigare flickvän. Polismannen dömdes helt mot sitt nekande. Bevisen var bl a hårstrån från VG:s huvud som hittats i bakluckan till polismannens bil.

Det har spekulerats mycket om mordet på VG. Om jag försöker finna en annan förklaring än den officiella så är det möjligen att han helt enkelt tystades. Han mördas några månader efter det han framträtt i media och sagt att han skulle driva en förtalsprocess inför domstol i Sverige. Och var det något man inte önskade så var det en pratande VG inför en svensk domstol. Men hur ska man förklara mordet, det var ju verkligen ett svartsjukedrama? Ja, där någonstans slutar väl historien om Victor Gunnarsson med ett stort frågetecken.
Nja, inte riktigt, förresten. Sedan vi publicerade boken har vi fått in en mängd tips, sådant som inte kommit till Palmegruppen. Några av dem är intressanta och om vissa bitar faller på plats är det vår skyldighet att presentera materialet för förundersökningsledaren. Det får vi återkomma till.
Anders Leopold