Anders!
Jag tror att PKK var med på ett hörn. Men inte på ett mer avgörande sätt. Den kedja av konspirationslänkar med bl.a OSG och DINA i linjen, inofficiellt styrt från CIA, som du så väl beskrivit, agerade noggrant planerat och självständigt.
Men det var inte "bara" att skjuta. Det behövdes mycket folk med lokalkännedom för samband, skuggning, kontakter och snabba flykttransporter etc. Och dessa skulle helst inte kunna spåras till CIA. Så få som möjligt skulle överhuvudtaget kunna spåras till kedjans länkar. Det är där PKK kommer in i bilden. PKK:s inställning till Palme var förstås välbekant för konspirationen.
Även om till synes omöjliga, oheliga allianser förekommer inom storpolitikens undre värld, tror jag att USA inte skulle sträckt sig till att använda Turkiets bittra fiende PKK som nära invigd part i stämplingen mot Palme.
PKK BEREDDA ATT AGERA MOT PALME
Men jag tror heller inte att konspirationen skulle tackat nej till gratis information och "markservice" på platsen av PKK. Den kunde använda PKK:s medverkan till att skapa desinformation och förvirring i utredningsarbetet, bidra till dimridåer så att säga och utföra en del nödvändig, basal nytta.
Men, PKK var beredda att agera själva. De hade alltid verkställt sina dödsdomar på sina "förrädare", även om de flesta, inte alla, "var inom familjen". OK, Palme var någonting stort och PKK:s sak skulle skadats svårt om de blev avslöjade. Därför måste de rekrytera någon som inte var kurd eller PKKare. Det kan vara så att VG aktiverades av PKK som så att säga blev de första att rekrytera honom. Vid det laget kanske PKK inte visste något om konspirationen. Sedan när de båda konspirationerna, CIA och PKK, under senhösten 1985, fann att de hade samma mål, kunde de kanske samverka. Därmed kom VG över på CIA:s lista, där han i sitt "Final Account" imponerades av den stora och välplanerade organisationen. Eftersom PKK inte hade en egen professionell attentatsman, VG blev bara en reserv, fick de, som kände lokaliteterna väl i Stockholm, vara med och ordna sådana saker som kontakter, skuggning, transporter och samband.
VG HOS KURDERNA
Det skulle ju passa CIA-sidan perfekt. Att ha så få egna som möjligt med i verksamheten. Vid en utredning skulle man bara finna kurder i farten. CIA säkerställde bara att de två revolvermännen var professionellt "kompetenta", vilket i sin tur passade PKK bra, eftersom de själva inte ville ha en PKK-are som mördare.
Visst, detta är bara hypotetiska funderingar. Men det stämmer med tongångarna i "Bröllopssamtalet". Faktum är att VG rört sig bland kurder tiden närmast före mordet. Trots att han betraktade islamister såsom varande hedningar (som han skrev i sin bok) och PKK varande en socialistisk organisation hade han iakttagits någon gång på kurdernas bokkafé på David Bagares gata. Han stod bland kurderna i en hyresansökan till en lägenhet på Döbelnsgatan tiden nära före mordet.
Det vore intressant att få veta mer om de många mötena i VG:s lägenhet i Norsborg under slutet av 1985. Det som VG beskrev som "fester". Han, som oftast höll sig överlägset lugn under förhören, hetsade upp sig vid några för honom kritiska tillfällen. T.ex. när Sagavittnena, krutstänken på jackan och vapen kom på tal. I sin bok återkommer han till dessa möten, "polisens nazistmöten" flera gånger på ett sätt som gör att man misstänker att dessa var ytterligare en "öm tå" för honom. Han sade att han haft 5-6 sådana fester med upp till 30 personer om kvällar-nätter med bl.a. chilenare och turkar, som snarast var vänstersocialister. PKKarna är ju bergsturkar.
Ännu mer långsökt kanske, men tankeväckande: PKK-arna talade troligen hellre tyska än engelska. På mordplatsen hade en "långrock" talat tyska hetsigt i en walkie-talkie när Palme närmade sig Tunnelgatan. Vittnen hade hört VG tala tyska med främlingar på sitt stamlocus Gråmunken i Gamla stan tiden före mordet. Vittnena hade noterat att VG växlade över till stort allvar när främlingarna dök upp.
Både Ayatollorna (Iran) och Sadam Hussein (Irak) var uppretade över att fredsmäklaren Olof Palme hade hindrat vapen- och krutleveranser till dem i brinnande krig. De var nog dessutom medvetna om att Palme fått information om de hemliga vapenleveranserna till dem via dittills okända omvägar från Sverige. Så dessa länder hade samma intresse som CIA att neutralisera Palme i det uppkomna läget.
Jag tror att Iran och Irak gärna använde kurderna, som var så hatiska till Palme. De behövde inte ta någon hänsyn till Turkiet, som de hade fientliga relationer med. Kurderna fick ha sina baser och flyktorter innanför deras gränser. Det fanns ju t.ex. nästan krigshot i tvisten mellan Irak och Turkiet beträffande kontrollen av Eufrat och Tigris källflöden i Turkiet.
HÖG IRAKISK MILITÄR I STOCKHOLM
Beträffande Irak finns en anmärkningsvärd sak. En troligen högt uppsatt militär, sannolikt en irakisk underrättelseman, med diplomatpass (Ayid Walid) kom till Sverige bara några veckor före mordet, under förevändning att undersökas för en gammal skottskada på ett sjukhus i Stockholm. Han bodde på Hotel Plaza vid slutet av David Bagares gata och ringde en massa (28) telefonsamtal morddagen. Omedelbart efter mordet, vid 23.30-tiden försvinner han i sin bil från hotellet. Den 2 mars ringer han 64 samtal och försvinner sedan ut ur Sverige (till London) utan att betala. Ambassaden får senare betala för honom. Hans rumsstäderska såg en gång sängen full med utländska sedlar.(Låg de sorterade i högar?? - som utbetalningar??) Jag tror att det var han, eller hans arabiske medhjälpare, eller båda två, som iakttogs utanför Palmes bostad av flera vittnen, bl.a. Lisbet Palme. Tror också att Sara Törnemans "fantombild" beskrev en av dessa män när de agerade i närheten av den planerade flyktbilen, den blå Passaten vid Snickarbacken.
Till detta skall fogas att Olof Palme morddagens förmiddag hade blivit så upprörd att hans regeringsmedlemmar bett honom lugna ner sig med "ett järn". Han hade haft ett besök av Iraks ambassadör på förmiddagen. (Var det möjligen en sista vädjan, eller en förtäckt hotelse??? från Sadam Hussein?)
Anders, du säger att Palme stödde kurdernas kamp. Det gjorde han kanske i början. Men efter den massiva anhopningen av ibland bestialiska kurdmord, särskilt efter mordet på Enver Ata den 20 juni 1984 i Uppsala, ändrade han sig. Den 10 december 1984 förklarade den svenska regeringen PKK som en terroristorganisation. Och 9 av 12 kurder i Sverige förklaras som terrorister och beslutas för utvisning. Men eftersom de får dödsstraff i Turkiet får de bara husarrest i Sverige, eftersom Sverige inte kunde lämna ut dem till dödsstraff. Palme var tvingad till detta. Varken kurderna eller Jan Guillou ansåg detta humant. Sverige var det enda land, vid sidan av Turkiet, som öppet bekämpade PKK. Dessa händelser ledde till stora PKK-demonstartioner mot Olof Palme och Sverige.
FÖRRÄDARE HAR INTE RÄTT TILL LIVET
Hüseyin Yilderim (PKK) hotar på en presskonferens i augusti 1985 med att svenska regeringen får två månader på sig att tvätta bort terroriststämpeln på PKK. "PKK tolererar inte att svenska myndigheter bekämpar Kurdistan med lögner. Vårt tålamod räcker två månader till. Därefter kommer vi att betrakta Sverige som fiende".
Och hur PKK såg på sina fiender kunde man läsa i deras partiorgan Serxwebun i julinumret 1984: förrädare inte har någon rätt till livet och att "vår rörelse låter inte sådana leva". Kurderna hungerstrejkar i protest mot Palmes åtgärder. Palme sammanträffar den 23 oktober med Turkiets premiärminister Turgut Özal i New York. Palme görs ansvarig för förräderiet, bl.a. i brev från utgivaren av Serxwebun. Abdullah Öcalan uttalar sig kritiskt om Sverige och Olof Palme på ett massmöte med PKK-sympatisörer från hela Västeuropa i Sporthalle i Köln den 16 november 1985.
Här skall skjutas in något om PKKaren Bekir, bekant till Naif Durak. Han och kurden "Mahmut" utförde det oerhört bestialiska mordet i Bollmora 1978 (mordet på Selekman).Han fick 10 år. På Norrtäljefängelset kommer han i diskussion med en annan intern (Alf Persson) om regeringen och Palme, ungefär ett år innan mordet. Bekir blev rasande med hotelser mot Palme. Enligt honom var det lätt att ta livet av Palme. Det fanns en advokat (Jmfr "advokaten" Hüseyin Yilderim) och några andra personer på ett kafé (Bokkaféet på David Bagares gata???) som kunde tänka sig utföra en sådan gärning. Palme hade inga livvakter och det var bara att skjuta honom i ryggen och springa. Redan här finns PKKs "standardmodell" formulerad för Palme.
I december 1985 förhandlar Sverige med turkarna om ASEAs bygge av en tunnelbana i Istanbul. Samtidigt tar den svenska regeringen, som den första regering, tillbaka sin anmälan mot Turkiet till Europadomstolen för brott mot de mänskliga rättigheterna. I avlyssnat telefonsamtal samma kväll (9 december) mellan västtyske PKK-ledaren Ali Cetiner och H. Yilderim kommenterar den senare: "att nya komplotter är på gång".
Öcalans nyårsbudskap i Serxwebun (jan. 1986) är hatiskt mot Olof Palme: "Turgut Özal träffade Olof Palme och bad honom fortsätta komplotten mot vårt parti.... Under dessa förutsättningar är Sverige ett farligt centrum där de farligaste komplotterna mot vår nationella motståndskamp och dess ledning, PKK, förbereds...".
I december 1985 kom kurden Daniel Aktas, "Elefanten", till en spelklubb på Söder och bad polarna att skaffa en revolver. Han kom flera gånger med denna begäran. Han upphörde plötsligt med detta i mitten av februari. Detta slut sammanfaller med att "husarrestkurden" Naif Durak den 15 februari 1986 lyckades anskaffa två Magnumrevolvrar.
En månad före mordet på Palme är Aktas i farten igen och söker någon som är villig att skugga en person. Han är i besittning av två walkie-talkies i sin bostad.
En PKKare, Baki Korkmaz, blir på julaftonen 1985 knivskuren av en kurdisk PKK-motståndare, Hassan Bal. Bal får 18 månaders fängelse, vilket PKK upplever som ett hån, jämfört med livstidsdomen Uppsala-mördaren, PKKaren Kilinc, fick.Olof Palme kommer att göras ansvarig om "patrioten Candemir" får samma orättvisa dom.
Dagen före mordet på Palme, den 27 februari, faller domen över "patrioten" Nuri Candemir för mordet i Medborgarhuset. Domen löd på livstids fängelse.
Hatet och hoten från PKK liksom ackumuleras och ökar stegvis fram till Candemirs dom och Palmes död.
Eftersom en del av händelserna fanns i massmedia, inklusive i partiorganet Serxwebun utgiven i Köln, kände CIA och de andra till PKKs hatiska kanalisering mot Olof Palme. Varför inte utnyttja detta?
Om Öcalans och Palmes relation.
När Öcalan i fängelset säger att han stod på Palmes sida, eller liknande, är det bara för att hålla sig skuldfri från själva mordet. Det var hans hantlangare som gjorde jobbet. Han kan ju inte ange sig själv som ytterst ansvarig. Beträffande Olof Palme lär Sten Andersson sagt i augusti 1986 att Olof Palme hade en obevekligt hård inställning till PKK och att kurderna säkert fått en uppfattning att Sverige svikit kurderna och fått andra att också göra detta.
Anders, uppriktigt tror jag inte att avlyssningsbanden är fejkade eller manipulerade. PKK är medvetna om att de kan vara avlyssnade och samtalar med "PKK-kryptering", d.v.s. omskrivningar. En teknik som VG också använde, t.ex. i "Final Account". Jag tror inte banden är av Holmér tillrättalagd desinformation. Så smarta eller utstuderade var de inte. Jag tror att "Bröllopssamtalet" har ett allvarligt samband med Palmemordet. Därför besvärar jag med ytterligare några kommentarer.
KOMPLOTTER VAR PÅ GÅNG
Den 8 januari 1986 ringer PKK-ledaren Mehmet Draban och säger: "Dessa mörker skall försvinna. SÄPO kommer att få förklara sig inför världen. Det får bära eller brista. Kan det vara något som är värre än döden".
Dessa mörker är "komplotterna". De måste stoppas. "Det må bära eller brista". "Kan det vara något som är värre än döden" syftar nog på det planerade mordet. Kan Palme få ett värre straff? Varför kommer annars SÄPO in i bilden för att förklara sig? Jo, SÄPO kommer att få "stå upp för bevis" inför hela världen för vad de går för. Nämligen att utreda det som kommer att ske.
"Brölloppssamtalet" är märkligt. Den 13 februari 1986, två veckor innan mordet på Palme, utspinner sig ett samtal mellan PKK-ledarna i Västtyskland och Sverige
(Remzi [R] resp. Mehmet [M]). Det är R som ringer upp. M har läst Öcalans Palmehatiska nyårsbudskap 4 gånger.

R: Det här året skall ni under alla förhållanden hålla bröllop (Mord beslutat)
R: En släkting skall ju hålla bröllop (Palme)
M: Skall bli, skall bli! Naturligtvis får inte han lämnas över (åt andra aktörer) Det får naturligtvis inte bli bröllop utan oss.
(vi skall vara med)
R: Det vill säga om han finns på plats så kan de naturligtvis (andra inblandade göra det eller hur?kan få skjuta)
M: Herregud, vi kan ställa till med bröllop på gatan! (har gjort det förr, "PKK-modellen")
R: Hm
M: Det här bröllopet, skall vi ställa till med det? (skall vi själva?)
R: Naturligtvis, naturligtvis
M: Det här bröllopet får inte bli kvar. Vi skall ställa till vad som än händer.
(Måste göras oavsett vad som händer - bära eller brista)

Antingen var PKK i detta läget beredda att själva avrätta. Eller så ingick VG fortfarande som deras enrollerade man i det läget. Ifall de, "proffssidan" skulle strula och inte komma till skott?? Men i samtalet finns ändå en gnutta tveksamhet. De vet inte riktigt hur konspirationen (CIA) kommer att agera i detalj. De har hållits utanför konspirationen i viktiga delar.
Tolv timmar efter mordet ringer R till M:

M: (flinar) Jag såg just på TV
R: Hää
M: Dom har dödat Palme
("Dom" kan tyda på att VG inte längre räknades som PKKs man)
R: Hör du, det är väl MITs grej,va? (skylla på MIT?)
M: Antingen är det MITs eller CIAs därför att.... (CIA/MIT??)
R: Vill dom smutskasta andra? (har man skyllt på oss? - är vi misstänkta?)
M: Nej, just nu är det ingenting
R: Hää, dvs han har dött, eller hur? (Om en PKKare skjutit hade R redan vetat resultatet exakt)
M: Ja han dog hä, han dog omedelbart
R: Hm OK bra
M: OK så är det, hej då.

Anders, detta samtal är ingen tillfällighet, ingen händelse "inom familjen".Något sådant hände inte samtidigt med Palmemordet. I stället är samtalet kl.11 den 1 mars en absolut bekräftelse på att mordsamtalet den 13 februari verkligen rörde sig om ett planerat mord på Olof Palme.
Trots att PKK inte mördade Palme är de medskyldiga och känner sig misstänkta. Det kan förklara varför att de oprovocerat, utan att de ens förklarats misstänkta, redan den 3 mars har flygblad tryckta där de tar officiellt avstånd från mordet. Flygbladen sprids i Västtyskland där man lägger skulden på CIA, MIT och MOSSAD. CIA har inte, vad jag vet, bekämpat PKK, men de var Turkiets allierade. Kanske är det därför de nämns tillsammans med ärkefienden MIT. Men det styrker att de inte samarbetat alltför nära med CIAs konspiration. Där har du rätt Anders!
DET FINNS INGA SPÅR
Än märkligare är specialbilagan om Olof Palme i Kurdistan Report sommaren 1986. VG har frikänts och "det finns inga spår". Återigen förklarar sig PKK oskyldigt till mordet och skyller på en konspiration, SÄPO, CIA och MIT. Men det märkligaste är att de påstår att Lisbet Palme kunde vittna om att revolvermannen var svensk och blåögd (VG). Det kan möjligen tyda på att VG i slutskedet inte längre ingick i "PKK-stallet" utan hörde till "dom" . Annars hade de nog inte nämnt så mycket. Samtidigt som det ger ett alibi för att det inte var en PKKare som avlossade mordvapnet.
Artikeln avslutas anmärkningsvärt nog med att den som inte lyder PKK kan råka ut för samma öde som Olof Palme! ( Akta er för att hamna på våran dödslista! min kommentar )

Niilo
TILL LR-KOMMENTAR

Sydafrikaspåret fortfarande aktuellt

HOLMÉR ändrade text från PKK-banden när han skrev sin bok

Jag tycker att Niilo på ett utmärkt sätt återför PKK till mordutredningen. Men då inte som "gärningsman" utan medskyldig i själva mordscenariot.
Resonemanget bygger främst på den information som Hans Holmér stod för. Som jag ska visa friserade han denna ordentligt för att det skulle tjäna hans (och andras?) syften - att lägga hela ansvaret på PKK och därmed dölja andra besvärande sanningar.
När man får hela bilden klar för sig pekar mycket på att PKK inte var "gärningsman", ej heller medansvarigt i själva komplotten.
Jag tror att PKK använts av turkarna, säkerhetstjänsten MIT på uppdrag av CIA, för att helt sabotera mordutredningen. Jag tror alltså inte PKK var en länk i kedjan utan på ett utmärkt sätt passade in i den desinforma-
tionsplan som sannolikt föregått attentatet.
Här fanns den allvarliga konflikten PKK - svenska regeringen och då i synnerhet Olof Palme.
Som Niilo skriver låg det nära till hands att PKK på eget bevåg skulle kunna ha gett sig på Palme. Kanske var det så nära att PKK medverkade utan att egentligen ha klart för sig vilken roll organisation kom att spela.
En sak är viktig i PKK-analysen. Turkiet har ända sedan andra världskriget varit CIA:s fäste nummer ett i Europa. Det är helt klarlagt att det också var CIA som plockade reda på PKK-ledaren Öcalan och lämnade över honom till turkarna.
Varför? Ja, kanske för att man ville ha något tillbaka. Det kan ha haft med balkanförhållandena att göra, Cypernkrisen t ex.
Mycket av Turkiets agerande kan alltså vara tack för hjälpen - kanske också att även fortsättningsvis skapa desinformation när det gäller mordet på FN:s fredsmäklare. Historien om att Öcalan under förhör sagt att hans hustru skulle ha organisaret mordet för att hämnas på sin man och svartmåla PKK är så sanslöst att bara turkar kan ha hittat på den. Öcalan har uppenbarligen inte genomgått tortyr, alltså har han inte sagt ett knäpp, anser de som känner honom. Jag tror alltså att PKK-spåret är CIA:s desinformationsbaby.
Niilo bygger sin teori om att PKK var inblandat i attentatet bl a på de s k bröllopssamtalen.
Det finns ett 70-tal avlyssnade PKK-samtal och ganska många som innehåller begreppet bröllop, som också tolkats som om det betydde mord.
Ett av bröllopssamtalen kan tas som bevis på att de inte handlade om Olof Palme. Den slutsatsen drog också SÄPO:s analysgrupp, Palmeutredningen och senare också Granskningskommissionen.
Niilo återger här ovan samtalet den 13 februari att "det här året skall ni under alla förhållanden hålla bröllop…"
Samma personer återkom i ett avlyssnat samtal den 2 mars och då frågar Remzi från Tyskland "skulle ni kunna göra saken - bröllopet före den 19 april?"
Formuleringen pekar på att man återkommer till samma bröllop som man talade om den 13 februari. Nu är det två dagar efter mordet på Palme och man sätter ut datum 19 april som "deadline". Detta anses vara bevis för att bröllopssamtalen inte handlade om Palme.
Och nu Holmérs fixande. I sin bok skär han bort några meningar i samtalet den 1 mars (som återges här ovan), tolv timmar efter mordet, som annars skulle ha gjort det helt betydelselöst när det gällde att kasta misstankar på PKK-arna. Holmér påstår att samtalet fördes mellan Remzi - en av PKK-ledarna i Tyskland - och Mehmet Daban, tongivande ledare för PKK i Sverige.
Här är Holmérs första fejkning. Han väljer PKK-ledaren Mehmet - det passar bättre att samtalet förs på så hög nivå. Men Granskningskommissionen avslöjar att samtalet fördes mellan Remzi och en Ismet C, som sammankopplats med flera av PKK:s våldsdåd.
Sedan blir det allvarligare. Holmér redigerar om texten och lägger ord från Remiz i Ismets (Mehmets) mun.
Detta är ett samtal som visar att Remiz i Tyskland vill informera sig om mordet på Palme. Precis som tusentals andra ringde kors och tvärs över världen när de fick se nyheten i TV. Men av samtalet framgår också att det som hänt tilltalar PKK, det råder det ingen tvekan om. Det här var ju FÖR bra!
Här är den här passagen i samtalet i sitt original:

Remiz: -Jag såg just på TV, häää… De har dödat Palme. Hör du, det är väl MIT:s grej, va? Antingen är det MIT:s eller CIA:s? Vill de smutskasta andra?
Celepi: -Nej.
R: - Ingenting?
C: - Nej. Och den person som sköt har dom inte gripit än. Sen är det bara det att de har sett mannen som sköt, vittnena alltså.
R: - Det finns tio stycken vittnen, är det så?
C: - Det var en lång man, 170 centimeter.
R: - En svensk?
C: - Ja, en svensk så klart.
R: - En svensk, hähä… Vi har gjort framsteg återigen. Vi ska följa upp det förstås. Följa med…
C: -OK
R: - Jag menar, det är ingen grej om …va?
C: -Äuhmmmmm?
R: - Jag menar - det är inga såna kommentarer som dom skrivit?
C: - Nej, inga.
R: - Vad är det som skrivits?
C: - Nej, nej, inget ansvar, hää.
R: - Det vill säga han har dött, eller hur?
C: - Ja, han dog omedelbart.
R: - Hmmmm. OK. Bra.
C: - OK. Så är det. Hej då!

För mig framgår det som kristallklart att detta är två herrar som har tagits med överraskning. Under alla förhållandena visar deras samtal att de inte har något med mordet att göra. Liksom många av oss, har t ex Remzi teorier igång direkt, MIT eller CIA? Celepli spekulerar när han säger att det är en svensk. Kanske för att ge informationen till honom i Tyskland lite substans. Det spelar dem i händerna i alla fall. Bra! OK!
Vad får Hans Holmér att stryka detta med svensken? Varför ändrar han det ena namnet? Det har från flera håll riktats anklagelser mot Säpo OCH Holmér att banden klippts för att bättre passa in i bilden. Holmérs manipulation när han året efter mordet skriver boken Olof Palme är skjuten styrker dessa misstankar.
Jag tar det här senaste samtalet som starkt indicium för att PKK inte hade något med mordet att göra, d v s inte ens fanns med i planeringen. Men eftersom PKK så snabbt och övertygande fördes in i mordutredningen styrker det teorin att PKK används i desinformationssyfte för att förvirra och sabotera mordutredningen.
Finner man övertygande bevis för detta är man på god väg mot en klarare bild av spelet bakom mordet på Palme. Därför är det viktigt att PKK åter förs in i handlingen, som Niilo gjort här. Och att Palmegruppen får ett ordentligt samtal med Öcalan.
Anders Leopold