 GOLF LEOPOLD REPORT |
SIDAN INGÅR I VÅRT GOLFARKIV
Han är Sveriges meste golfbanearkitekt
När det går dåligt på banan får han skäll - annars beröm
Tommy Nordström på nians green, Tomelilla GK.
 Bollen ligger där på den böljande greenen. Det gör du också - i alla fall på knä, som beende en bön. Men vad hjälper det. Efter en stund ger du upp - det går inte att läsa den. Iväg med bolluslingen som faller åt fel håll och rullar av green ner i en bunker. Nu svär du med hög röst, Gud förbjude: -F-n! Detta måste vara en sån där Tommy Nordström-green! Med stor säkerhet är det så också. Tommy Nordström, 54 år och hcp 2,1, från Simrishamn är i dag Sveriges mest anlitade golfbanearkitekt. Så han får räkna med skäll när det går dåligt och beröm när det går bra. Golfare är sådana. Men hur tänker han egentligen när han får ett stycke mark och ska rita en golfbana? Den frågan var en av många som han villigt och klarsynt besvarade när vi träffades i Tomelilla GK:s vackra klubbhus, min monstruösa hemmabana som jag aldrig lyckats besegra och Tommys största utmaning som golfbanearkitekt. Jag återger den här korta inledningsscenen och han skrattar. -Ta S:t Andrews 17:e! Där har ett och annat proffs i stället för att putta bollen i hålet puttat den i bunkern. Jag ska just påpeka att det är den typen av greener som är ojusta och egentligen borde förbj… -Bollen var felplacerad vid inspelet, säger han lugnt. Jaha, ja. Så enkelt är det alltså. -Det gäller att placera bollen på rätt ställe i förhållande till hålet. Han menar att man i princip ska kunna läsa av green före inspelet. TRE METER FRÅN HÅLET Snart vet jag hur en Tommy Nordström-green är konstruerad. Det finns ett antal flaggplaceringar på green där marken ska vara plan inom en radie på tre meter från hålet. Därifrån går det att sänka putten med ett slag. -Tyvärr, säger Tommy och suckar, finns det greenkeepers som inte begripit det här. Så ge inte Nordström hela skulden får din dåliga putt. Född i Simrishamn, uppvuxen i Simrishamn och bor i Simrishamn. Men gissa om han rört på sig i världen. Tre gånger om året reser han till Storbritannien. Där spelar han golf varje dag och dokumenterar det mesta med sin kamera. -Det finns en förteckning över de 100 bästa banorna på Irland och i Storbritannien, säger han. Jag har sju kvar att spela på. Tommy Nordström är landskapsarkitekt och det borgar för att en bana ritad av honom också är en del av naturen. Han gick på Alnarps Lantbrukshögskola och intresserade sig för trädgårdar. I en sådan träffade han landets första riktiga golfpro, Karl-Johan Montén. -Det var 1967 och givetvis tyckte han att jag skulle komma ner till Flommen och känna efter om jag kunde träffa några bollar. Det gjorde han. Med besked. Det tog inte många år förrän Tommy Nordström hade hcp 1. Han jobbade på med att rita villaträdgårdar men tyckte att ytorna nog var lite för små. 1978 var det en kompis som hade en gammal ombyggd brandbil som fungerade som husbil. De fick ihop en fyrboll och reste till golfens Mecca, S:t Andrews i Skottland. -Här hade skapats spelfält som kunde utnyttjas på olika sätt av alla sorters golfare; nybörjare, medelgofare och proffs. Här fanns, och finns, utmaningarna som naturen själv svarar för. GOLFENS SJÄL Det lyser till i ögonen på arkitekten och han plockar upp den ena boken efter den andra ur sin portfölj. Nej, inte sådan litteratur som vi vanliga golfare läser för att förstå detta krångliga spel. Utan böcker som inte står den filosofiska litteraturen långt efter. Men här handlar det inte om människans själ utan om golfens, och den sitter varken i klubban eller bollen utan i banan, om jag förstått Tommy rätt. -Det här är bibeln, säger han och lägger varligt dr Alister MacKenzies verk från 1930 på bordet, och det är Old Tom Morris när han skapade de breda spelfälten på S:t Andrews med sina möjligheter och utmaningar. Det är nu helt uppenbart att Tommy Nordström föredrar den brittiska banarkitekturen, som är anpassad till naturen, före den amerikanska som med hjälp av schaktning är mer lämpad för människan. -Vi skulle aldrig kunna bygga sådana banor i Sverige, säger han. Vi har dessbättre en helt annan syn på den natur vi lever i än amerikanerna. Amerikanska banor är mycket lika varandra medan svenska just genom anpassning till naturen hela tiden är mycket omväxlande. Tillbaka till hur det började för den unge landskapsarkitekten. -Mitt golfintresse förde mig också in i klubbledningen för Österlens GK, där jag så småningom ingick i bankommittén. Där fanns en niohålsbana och gott om plats för nio hål till. Mitt låga handicap och min bakgrund som landskapsarkitekt ledde till att styrelsen bad mig rita en 18-hålsbana. Tommy fick fria händer redan från början. Det vill han oftast ha när han anlägger en golfbana. -Vi gjorde nio nya hål och byggde om sju av de befintliga. Alltsammans för en halv miljon kronor vilket var något av rekord. Detta hans förstlingsverk, Lilla Vik kallat, är en linksbana klart influerad av Tommys brittiska ideal. 1985 började han skissa på Abbekås golfbana (spelklar 1990) och man kan utan tvekan fastslå att han är trogen dessa ideal. TRE SPELVÄGAR ATT VÄLJA PÅ Vi kommer in ett golfbanefilosifiskt resonemang och han plockar fram ett PM för sitt senaste pågående projekt, nybildade Sturups GK:s blivande 18-hålsbana Sturup Park som vi ska återkomma till. -Just de där första intrycken från S:t Andrews har jag försökt hålla mig fast vid när naturen så medger, säger han. Jag försöker skapa spelfält… som S:t Andrews 16:e. Här kan man klart och tydligt se hur spelaren beroende på sin kapacitet kan välja tre vägar att ta sig fram på. Där finns en väg för den långtslående elitspelaren, en något enklare men längre för medelgolfaren och en tredje säkrare väg för höghandicapparen. Ett bra golfhål ska erbjuda alla typer av golfare goda spelmöjligheter. 1985 letade Svenska Golfförbundet fram tio personer som mer eller mindre sysslade med att rita golfbanor. Golfarkitekt var då inte något specifikt yrke. Tommy Nordström var en av dem. De fick åka över till USA för att studera golfbanebygge. -Det var värdefullt och det kändes som att från och med nu var det här mitt nya jobb. Men som sagt, jag har lärt mig mer av engelsmännen än amerikanerna. I dag har Tommy sitt arkitektkontor i Simrishamn. Han har en anställd som ägnar sig åt trädgårdar medan golfbanorna tar nitto procent av hans egen tid. Så kommer jag med den oundvikliga frågan: -Hur många golfbanor har du byggt. Vet du det och kommer du ihåg vilka? -Jag har byggt 20 18-hålsbanor, säger han ganska bestämt. Men sedan tvekar han för det har också varit fråga om 9-hålsbanor och ombyggnad av ett 15-tal banor och till slut blir det svårt att få en riktig överblick. Vi går igenom hans produktion och jag frågar om den största utmaningen. -Här, säger han utan tvekan och sveper med vänsterarmen mot fönstret som om han fullbordade en sving. Tomelilla. Några entusiaster hade gjort ett par hål nedanför den enorma soptippen och så frågade de om jag inte ville bygga en 18-hålsbana på området. EN OMÖJLIG UPPGIFT -Ärligt talat så skulle det inte gå att göra det. Absolut omöjligt. Det här var ett riktigt fult område bestående av en soptipp (där finns i dag hål 1-9) och nedanför denna ett träskområde (fruktade hål10 - 18). Endast en golffantast och visionär kunde här se en blivande golfbana. Och då Tommy besitter båda dessa egenskaper så satte han igång med jobbet. Till soptippen hörde sju infiltrationsdammar som delvis byggdes om, delvis fylldes igen. -Men värst var träskområdet. Det gällde att få bort vattnet och det gick så småningom. Här lägger jag in en rejäl protest. Det är just de avslutande nio hålen med sina smala fairways och vatten och åter vatten som placerat Tomelilla i en gruppen "en av Sveriges fem svåraste banor". Tommy skrattar åt denna invändning och menar att området blev så utdikat att en golfare faktiskt kan gå de nio hålen torrskodd. Det var väl mer än han väntat sig. I dag är soptippen och träskområdet en glimrande vacker golfbana där man uppe från klubbhuset på soptippens höjd kan skåda ut över åtminstone ett stycke av alla de arton utmanande hålen. Vi är många som med skräckblandad förtjusning kallar banan för Monstret. NYA ÖSTERLENS GK Andra banor i Skåne som är signerade Tommy Nordström: Abbekås, Kristianstads nya, Degeberga, Östra Göinge, Vellinge, Båstads nya, Svalöv. Några uppåt landet: Öjestrand Sundsvall, Mälarö GK utanför Stockholm, Vaxholm, Landeryd i Östergötland, Möre i Kalmar, Varbergs västra och Kungsbackas nya 9-hålsbana. Han har också satt sina spår i Norge med Borre, söder om Oslo och har flera projekt på gång i Danmark. Och här hemma, vad händer här? -Mycket spännande projekt, säger han och halar upp två ritningar. Den ena är alltså Österlens GK:s nya 18-hålare och den andra Sturup Park. -Jag jobbar parallellt med båda projekten, säger han och verker inte som om han kommer att blanda ihop hålen. -Sturup byggs på moränjord och Österlen på sandjord. Det gör att det blir lite jobbigare och dyrare med Sturup som ska kosta cirka 10 miljoner kronor medan Österlen hamnar på 7 miljoner. Bland övriga järn i elden finns också Torslanda som kommer att utlysa en arkitekttävling inför byggandet av en ny bana. Visst finns Nordström från Simrishamn med där. Det finns 10 aktiva golfbanearkitekter i Sverige samlade i Föreningen Svenska Golfbanearkitekter. Deras ordförande sedan två år är - Tommy Nordström. Med handicap 2,1 måste denne man väl spela åtminstone en gång om dagen - så då undrar man hur han hinner med att jobba. -Jag blir mer och mer vintergolfare här i Sverige. Jag vägrar ge mig ut på en runda en helg som tar fem timmar. Det har gått fel någonstans, för många medlemmar i klubbarna, för få banor i landet. Min hemmaklubb Österlen dimensionerades för 800 medlemmar, nu är vi visst 1400. Så där behövs verkligen en ny 18-hålsbana. Men då och då spelar han i alla fall här hemma. Som nyligen Österlen Open, han kom två men var ytterst nära att vinna. Tävlingen spelas på tre banor, Österlen, Tomelilla och Ystad. Det är klart att han vunnit stort om han ritat Ystad också. Bilder: Anders Leopold Till Golf-sajtens förstasida |