| OLOF PALME - NY PALMEBOK LITTERATUR LEOPOLD REPORT |
EN KÄNSLA AV STARKT OBEHAG" |
Ingemar Krusell Den f d Palmespanaren Ingemar Krusells bok om mordet på Olof Palme, "Palmemordets nakna fakta", får mig att känna ett starkt obehag. Författaren befann sig under några år högt upp i hierakin som biträdande spaningschef i Palmegruppen. Han gör här anspråk på att vara den som kan berätta sanningen: Christer Pettersson mördade Olof Palme. I en 355 sidor tjock bok talar han om för läsaren att det han skriver är sanningen och ingenting annat än sanningen. Han skriver det så ofta så till slut måste många läsare tänka, jaha, då är det väl så. Om en lögn upprepas tillräckligt många gånger så blir den en sanning. Det här är väl något åt det hållet. Den obehagliga känslan kommer sig av att Ingemar Krusell som polis har arbetat nästan fanatiskt mot målet att få CP dömd för mordet. Konspirationer och utländska spår avfärdar han som privatspanares och journalisters fantasier även om han pliktskyldigast mångordigt berör dem. Ingenstans i hela boken antyder han en enda liten omständighet som kan tala för att CP kanske trots allt är oskyldig. Poliser som ser en utredning så enögt är en fara för rättssäkerheten. Därtill använder sig Krusell av taktiken att underkänna alla andra som har en motsatt åsikt. Det skapar ju inte precis någon trovärdighet. Han går ut hårt som en frälsningspredikant. "Det här är sanningen och den ska ni tro på!" Vi är många som kritiserat Hans Holmérs inledande spaningsarbete. Krusell, som ett tag var placerad i Tyskland som just "Palmerummets" förbindelseman, skriver om denna ledningsgrupp så här: Hans Holmérs organisatoriska bastard "Palmerummet" innefattade till största delen en samling dilettanter på mordspaningens område... dilettanterna i Palmerummet... etc. När CP fälldes i tingsrätten var det lekmännen som stod för domen. Lagman Carl Anton Spak och chefsrådmannen Mikael av Geijerstam ville fria men blev nedröstade. Geijerstam hade - med all rätt - hårt kritiserat åklagarna som inte bandat Lisbet Palmes konfrontationsförhör och därtill vägrat försvarsadvokaterna att närvara. Han var inte den ende som var upprörd över detta. Ingemar Krusell skriver: Man kan inte frigöra sig från tanken att det ovan anförda var någon sorts "hämnd" mot fru Lisbet Palme för hennes attityder under förundersökningen. Detta är ju en enormt grov anklagelse. Det säger också en hel del om Krusell själv när han inbillar sig att en chefsrådman i en svensk domstol friar en misstänkt statsministermördare bl a av något sorts hämndbegär. Krusell ger sig till och med på juristerna i hovrätten, vilka enhälligt friade CP, och kallar dem naiva samt att de deklarerade en besserwisserståndpunkt som mest varit besjälad av att sätta fru Palme "på plats". De ansåg att Lisbet Palme inte kunnat peka ut gärningsmannen på ett övertygande sätt. De gick på vittnespsykologen Astrid Holgerssons utlåtande. Så därför ifrågasätter Ingemar Krusell givetvis hennes kompetens som vittnespsykolog. Nej, det är bara Krusell och hans chef Hans Ölvebro och de poliser som inte haft någon avvikande mening som agerat rätt i Palmeutredningen. Massmedia och privatspanare är naturligtvis en katastrof. När ledarskribenter på några av landets största tidningar efter CP:s frikännande hyllar ett rättsväsen som, trots uppenbara brister och skavanker, ännu har kraft att värna om den minsta av medborgare, så skriver Krusell att detta är att bagatellisera de misstankar som polisen, åklagarna och Stockholms Tingsrätt anförde mot CP. En tingsrätt minus de två juristerna ja. Ingemar Krusell var med i spaningsledningen och sammanställde det material som ledde till att CP åtalades. Det är detta enögda polisarbete han nu försöker rättfärdiga. Allt är känt och ingenting är nytt - mer än att de vittnen som nu dykt upp efter 12 år påstår att de t o m har sett CP på mordplatsen; vittnesmål som underkändes av högsta domstolen i samband med resningsansökan. De visste ju att det ligger 50 miljoner i potten och den som kan bidra till att gärningsmannen fälls får del av pengarna. När jag läste boken undrade jag med viss spänning hur Krusell skulle komma förbi det faktum att 10 av 12 vittnen på mordplatsen sett en gärningsman i en rock som fladdrade kring knäna. Så var inte CP klädd. Inte om man ska tro honom själv, vittnen som sett honom på kvällen och så Lisbet Palme, förstås. Och henne tror ju Krusell på. Han presenterar denna kryptiska formulering: Klädseln kan i detta sammanhang lämnas därhän, eftersom vi inte längre kan identifiera honom på någorlunda färsk gärning. Jaha... eller jasså. Krusells vittne är Lisbet Palme. Något annat finns inte på mordplatsen när det gäller CP. Hon såg både den stirrande blicken och den blå täckjackan. Inte vid ett enda tillfälle antyder Krusell - som så många andra och inte minst hovrättens jurister - att det KAN HA VARIT vittnet Anders Björkman hon såg. Blotta misstanken gör Lisbet Palmes vittnesmål i det närmaste värdelöst ur rättssäkerhetssynpunkt. När Krusell ändå tvingas nämna den man som stod närmast makarna Palme och mördaren, ett tiotal meter bakom, poängterar han gång på gång att detta vittne var starkt berusad. Han låter inte den okunnige läsaren veta att i förhörsprotokollet står det uttryckligen att Björkman inte var mer påverkad än att han hade klart för sig vad som hände. Han om någon ger en tydlig bild av mördarens klädsel som alltså inte på någon punkt, varken rock eller huvudbonad, stämmer in på CP. Att mördaren hade en väska som han rotade i när han springande var på flykt förbigår Krusell utan någon kommentar. För en sådan väska har förmodligen aldrig CP ägt. Det växte fram en uppgift om en man som sprang vaggande och klumpigt. Men inte från början - då var det en person som studsade iväg med spänstiga steg. Han gav ett vältränat intryck, sa Lisbet Palme först innan hon fick fram andra minnesbilder. Det nämner givetvis inte Krusell för det stämmer ju inte på den nergångne A-lagaren CP - som förmodligen aldrig orkat upp för de 89 trappstegen. I slutet av boken blir Krusell riktigt förbannad. Han har läst och hört kommentarer kring lagföringen av CP där det sägs att de (mordutredarna) hade valt ut CP såsom misstänkt för att kunna redovisa ett resultat. Detta är en fruktansvärd anklagelse och ett vidrigt angrepp på vår yrkesmoral, hojtar Krusell. Jag undrar just vad de höga juristerna i tingsrätten och hovrätten säger om Krusells fräcka insinuationer att de p g a aversion mot Lisbet Palme friat Christer Petterson. ANDERS LEOPOLD Åter till sammandraget   |