Av Anders Leopold
Boken bygger på två avslöjanden - som vore sensationella
om de höll:
1) Av en slump får han ut ett konfrontationsprotokoll där
Lisbet Palme den 17 mars 1986 - alltså drygt två veckor efter
mordet - vid en konfrontation med den då anhållne 33-åringen
Victor Gunnarsson "pekar ut" en helt annan person i gruppen -
mycket lik den s k "fantombilden" . Anér påstår
nu att detta protokoll gömts undan av polisen - alltså den polis
han anser ligger bakom mordet. Och om det verkligen var ett utpekande -
då är inte bara skandalen monumental utan Lisbet Palmes utpekande
av Christer Pettersson helt värdelöst.
2) F d DN-journalisten Olle Alsén har under ett antal år
försett Palmegruppen och sittande Palmekommission med uppgifter som
han inhämtat i förtroende från sina kolleger. Bla från
undertecknad. Jag avstår i det här sammanhanget från att
förstärka Sven Anérs beskrivning av Alséns handlande
som en "oerhörd förlöpning".
Anérs skickliga grävande leder till att han får ut alla
Alsénhandlingarna - cirka 300 sidor. Och vad hittar han där?
Jo, en minnesanteckning gjord av Alsén efter ett förtroligt
samtal med Sveriges Radios utomordentlige "Efter 12-redaktör"
i Norrköping, Hans-Göran Björk.
Det handlar om Björks långa intervju med Lisbet Palme.
Anteckningen: "Palmes försökte få livvakter på
mordkvällen, gick ej utan förhandsbegäran..."
DET DOLDA PROTOKOLLET
Vi tar det nu från början. Sven Anér anklagar f d
biträdande spaningsedaren Ingemar Krusell, som fanatiskt jagat Christer
Pettersson fram till sin pension för ett par år sedan, för
att ha gömt undan det nämnda protokollet.
Här är jag delvis beredd att hålla med Anér, Krusell
var kabapel till en sådan åtgärd. Inte gömma undan
- men förtiga dess existens. Det ledde ju till att detta konfrontationsprotokoll
inte togs med i Christer Pettersson-utredningen - en förundersökning
som Krusell sammanställde - och därmed inte heller i rättegången.
Krusell förstärker detta genom att skriva i sin bok "Palmemordets
nakna fakta":
De (Lisbet och Mårten inför 33-åringen) pekade inte
heller ut någon annan person i konfrontationsgruppen.
Detta är en ren lögn! dundrar Anér.
Läs protokollet här intill i sin helhet!
Tyvärr, Sven Anér. Hon väljer den av de åtta som
är mest lik gärningsmannen. Det är inget utpekande.
Jag vill än en gång poängtera att jag står bakom Anérs
fördömmande av Ingermar Krusells agerande. Det är så
allvarligt att det borde kallas tjänstefel.
I tio år jagar man i stort sett bara på ett spår - Christer
Pettersson. Allt är tillåtet - men att undanhålla ett dokument
som kanske inneburit att Pettersson redan i inledningsskedet släppts
då Lisbet Palmes vittnesmål varit värdelöst - det
är brottsligt.
Dock måste frågan drivas till sin spets - är det ett utpekande?
Detta hemligstämplade protokoll har funnits i min ägo sedan 1992.
Jag har nästan allt material som berör den s k 33-åringen,
Victor Gunnarsson. Eftersom det inte är ett utpekande har det inte
heller varit särskilt betydelsefullt. Därtill ändrar sig
Lisbet Palme en vecka senare:
1986-03-25 vid samtal med Holmér:
Gärningsmannen har stirrande blick, - ljus blick - kindknotorna
är liksom bulliga - vit överläpp - kort hals - uppdragna
axlar - ett kompakt utseende.
Ingenting liknar längre nr 9 i konfrontationsgruppen. Hon tillägger
också att gärningsmannen hade ett kraftigare, fylligare ansikte
än "fantombilden" - och därmed också Lennart.
Så jag gör ingen affär av detta. Det fanns säkert hederliga
poliser som inte heller gjorde det. Detta var en konfrontation kopplad till
33-åringen - det hade inget med Pettersson att göra. Så
tänkte vi nog då, men Krusell visste säkert bättre.
Och det är där detta stannat. I Gunnarsson-pärmarna - som
rimligen snart borde dammas av. Jag har också det hemligstämplade
konfrontationsförhöret med Mårten Palme, som inte Anér
fått ut. Jag kan berätta för Anér, som givetvis även
här anar argan list, att Mårtens konfrontationsförhör
saknar minsta antydan till utpekande åt något håll. Ja,
han är t o m direkt ovillig att tycka någonting om personerna
som visar upp sig.
Jag vill här påpeka en viktig detalj när det gäller
konfrontationen med Lisbet. Det första hon säger är: Jag
upplevde inte att han hade mustasch. Därmed väljer hon genast
bort tre av de åtta, en av dem är Gunnarsson. På 17 dagar
har den mustasch han hade rakat bort morddagen vuxit ut igen. Vad är
det Lisbet säger till Holmér? Vit överläpp.
Det normala resultatet av en bortrakad mustasch som funnits länge.
ETT DIREKT UTPEKANDE?
Anér skriver alltså att det handlar om ett direkt utpekande.
Tolka det då så här:
Anér skriver: Vad säger konfrontationsförhöret,
till att börja med? Jo, att Lisbet Palme mycket klart och tydligt pekar
ut "nian " (här korrigeras i fortsättningen Anérs
felstavning av Lisbets namn - utan h).
Ur förhöret
K:-Någon minnesbild antingen från kvällen eller från
något tidigare tillfälle?
P:-Nian.
Men det är väl inget utpekande. Det är i inledningen
en precisering av en minnesbild. Nian är den person som påminner
henne mest om gärningsmannen.Hon har dessa åtta att välja
mellan. Detta förstärks senare.
K:-Nummer 9 tycks då i kroppsbyggnad och längd stämma
något så när.
P:-Ja, han har mera hals men det är nog nummer 9 egentligen som...
Märk här att Lisbet Palme inte är helt nöjd, hon
anser att Lennart har mera hals än gärningsmannen som försvann
in på Tunnnelgatan. Flera vittnen säger att han nästan saknade
hals - den uppfällda kapuschongen ger den effekten bakifrån.
Sven Anér tvekar inte att haka på. Lisbet avbryts, vad hade
hon tänkt säga?
Anér:-... som jag såg på Tunnelgatan, är det
det hon är på väg att säga?
Nej, det framgår tydligt av fortsättningen:
K:-Det är den som påminner mest om mannen som du såg
springa upp Tunnelgatan alltså.
P:-Ja.
Det är det hon försöker säga när hon avbryts:
... det är nog nummer 9 egentligen som... påminner om mannen
jag såg springa upp på Tunnelgatan alltså.
Sjöblom tolkar henne rätt och hon bekräftar detta.
"Påminner om" är ingen identifikation av den misstänkte
gärningsmannen. Alltså inget utpekande.
Och så avslutningen:
K:-Ska vi avbryta eller ska vi se på gruppen längre?
P:-Ja dom här kan jag bara tycka nummer 9.
Om Sven Anér lägger till det ord som saknas i den här
meningen så är saken helt klar - men det vill han inte.
P:- Ja av dom här kan jag bara tycka nummer 9.
Av dom här. Så är det, Sven Anér. Om hon haft
fler att välja på så kanske...
"FÖRVÄGRADES LIVVAKTER"
Och så den fatala tolkningen av Lisbet Palmes samtal med radions Hans-Göran
Björk.
Olle Alsén skriver ner en minnesanteckning efter det förtroliga
mötet med Björk:
Palmes försökte få livvakter på mordkvällen,
gick ej utan förhandsbegäran eftersom tre bodde i Nynäshamn,
Nykvarn och Södertälje. Lisbet var skeptisk mot polisen men ville
alltid ha livvakter, fick ofta ej tills med Olof.
Sven Anér för fram Alséns minnesanteckning kritiklöst.
Han blir i det närmaste vild. Här har alla från början
slagit fast att Olof Palme inte ville ha några livvakter när
han rörde sig inom "den fredade zonen". Och nu detta!
Sven Anér skriver:
Jag inser efter någon minut vidden av dessa båda inledande
meningar: de ville ju inte ha livvakt den här biokvällen, har
det ju alltid sagts! Nu säger Lisbet Palme exakt motsatsen, varefter
min ryggmärgsreflexion förstås blir: hade mordet kunnat
förhindras om paret Palme beviljats livakter? Eller hade i varje fall
gärningsmannen kunnat gripas?
Sven Anér använder nu denna uppgift för att ytterligare
förstärka teorin om polisspåret. Han redovisar förhörsprotokoll
med Lisbet Palme, ingenstans nämns ens detta oerhörda att "de
förvägrats livvakt". Vad är det polisen försöker
dölja?
Nu lämnar Anér dessa uppgifter till massmedia. Han möts
av "gnistrande entusiasm från tjänstgörande nyhetschefer,
en entusiasmsom snabbt falnat då idéerna och artikeltexterna
nått chefredaktörsrummen. Det är oerhört kusligt och
underligt. Aldrig några dementier utan bara "du, jag tror vi
vilar på hanen" och liknande prat.
Radio, TV tidningar - alla får nu ta del av "den dramatiska nya
vändningen i livvaktsärendet."
Det här är inte roligt att skriva - det kommer att göra Sven
Anér mycket illa. Han är en grävande reporter av högsta
klass - men ibland gräver han inte djupare än det passar honom.
Ett enda telefonsamtal till Hans-Göran Björk i Norrköping
hade räddat honom - men då kanske inte den här boken hade
skrivits och de som jagar i polisspåret missat en godbit.
Det Björk berättade för Olle Alsén som Olle Alsén
skrev ner och skickade till Palmegruppen och Palmekommissionen och som Sven
Anér, efter att ha fått ut den fullständiga Alsén-handlingen,
vill göra till årets Palme-scoop är helt fel.
Jag gjorde det Sven Anér av någon obegriplig anledning avstod
ifrån: ringde Hans-Göran Björk. Han säger till mig:
-Alsén har fullständigt missuppfattat mina uppgifter. Vid
mina samtal med Lisbet Palme /sju-åtta timmar före radiointervjuerna/
berättade hon rent allmänt att de hade besvär med livvakternas
tjänstgöring då de bodde långt bort från Stockholm.
-Därför avstod de från att kalla in dem när de skulle
göra korta ärenden ute på stan, köpa korv t ex.
-När de därför mordkvällen beslöt att gå
på bio insåg de att de inte skulle hinna få någon
livvakt OCH DÄRFÖR GJORDE DE SOM VANLIGT, STRUNTADE I ATT KONTAKTA
DEM.
De förvägrades alltså inte livvakt mordkvällen.
Hans-Göran Björk är mycket upprörd över att
Olle Alsén fört hans förtroliga uppgifter vidare. Och han
är minst lika upprörd över att dessa uppgifter inte stämmer
och dessutom i tredje hand används av en annan journalist vars syfte
är att göra det s k polisspåret trovärdigt - utan att
först kolla källan.
Min förhoppning är att detta enkla journalistiska avslöjande
av Sven Anérs trovärdighet när det gäller polisspåret
medför att detsamma förpassas till samma sopcontainer som Pettersson-spåret.
Anders Leopold
Åter till sammandraget
 |
Protokoll fört över konfrontation hållen
19860317 med början klockan 11.15. Konfrontationsledare krinsp Christer
H Sjöblom. Närvarande är krinsp Börje Wingren och advokat
Gunnar Falk.
Konfrontationsgruppen bestående av åtta personer förevisas
för Lisbeth Palme.
K= Konfrontationsledaren.
P= Palme Lisbeth (ska stavas utan h)
K: Då ska du alltså uttala dig om du känner igen någon
av dom här personerna på något sätt, från något
sammanhang. Dom står alltså på andra sidan och ser alltså
inte in hit på något sätt. Dom kommer att gå runt
här. Var och en kommer att gå runt och ställa sig framför
spegeln ett ögonblick. Du får gärna kommentera allt eftersom
om det är någonting som, något speciellt du reagerar över.
Är det någon av dom här personerna som på något
sätt väcker minnesbilder från något sammanhang?
P: Jag upplevde ju inte att han hade mustasch. Dom har dåliga skor
så dom går inte som dom...
K: Alla har likadana tofflor.
P: Ja just det...
K: Någon minnesbild antingen från kvällen eller från
något tidigare tillfälle?
P: Nian.
K: Nummer 9 alltså. På vilket sätt?
P: .... dom har ju inte så mycket skägg och mustascher men jag
tycker inte, inte 5 heller, 5 ser så lös ut. Han hade så
uppdraget axlar och rörde sig på något sätt men det
är klart det var ju uppjagat.
K: Det är ingen som du reagerar mer för än någon annan
egentligen. Nummer 5 och nummer 9 för att dom inte hade så mycket
skägg och mustasch.
P: Åttan sa jag också, dom har inte det men nian är stroleksmässigt
tycker jag mest.
K: Nummer 9 tycks då i kroppsbyggnad och längd stämma något
så när.
P: Ja, han har mera hals men det är nog nummer 9 egentligen som...
K: Det är den som påminner mest om mannen som du såg springa
upp Tunnelgatan alltså?
P: Ja.
K: Ska vi avbryta eller ska vi se på gruppen längre?
P: Ja dom här kan jag bara tycka nummer 9.
K: Ska vi avbryta då klockan 11.25
Stockholm som ovan
Christer H Sjöblom
krinsp |
