(Leopold Report-uppdaterad 130226) -Jag är oskyldig till mordet på svensken Victor Gunnarsson. Jag är dömd till livstid plus 40 år för ett brott jag inte begått. Jag måste få en ny rättegång och ska då kunna styrka att jag är dömd på falska bevis och att vittnen som kunde stött mig inte kallades till rättegången.
Det sa 52-årige polismannen Lamont C. Underwood, internerad på Marion Correctional Institution, North Carolina, i en exklusiv brevintervju för Leopold Report 2004.
I juli 1997 dömdes han för kidnappning av och mord på Victor Gunnarsson, den s k 33-åringen som satt anhållen i två veckor som misstänkt för mordet på statsminister Olof Palme.
Underwood kämpar för sitt liv och har bl a hjälp av medborgarrättsorganisationen North Carolina Center for Actual Innocence, som med jurister och privatdetektiver driver en egen utredning med sikte på ny rättegång.

Victor Gunnarsson försvann från sin bostad natten mellan den 3 och 4 december 1993 och det har fastslagits att han mördades vid denna tidpunkt, senast klockan 01.00 på natten. Kroppen återfanns i ett skogsparti 30 mil från bostaden. Han var naken och skjuten i huvudet med två skott. Märkligt nog hade han sin klackring på ena fingret och sin guldklocka på armen. Båda föremål som mycket lätt kunde användas vid en identifiering.

Underwood:
-Jag kan dokumentera med en laboratorierapport att de enda tekniska bevisen, 17 hårstrån från Gunnarssons huvud som man påstod hittades på mattan i min bagagelucka den 8 oktober 1995 redan den 19 augusti av kriminalteknikerna överlämnats till FBI för DNA-test. Man fann dem under hans huvud och på tejpen på mordplatsen.
-Att 17 hårstrån hittats och överlämnats till FBI fastslogs vid rättegången men då kopplat till det påstådda fyndet 49 dagar senare. Rimligen borde det alltså ha funnits 17 plus 17 hårstrån i bevismaterialet. Men de enda hårstrån som redovisades och som genomgått DNA-test var de hårstrån som man påstod kom från mattan.

-Den hade under nästan två år undersökts vid ett flertal tillfällen då man ville se om det fanns fibrer från min matta på Gunnarssons kropp, och det gjorde det inte. Vid fyndet den 8 oktober skulle man just återsända mattan då man "av en slump" hittade hårstråna.
Underwood och hans medhjälpare i the Innocent Project anser att enbart detta borde räcka för att ge honom en ny rättegång.
-Hårstråna var planterade bevis, det är det ingen tvekan om, säger Underwood.

-Vad som upprör mig lika mycket är att en man som heter BS som för sin hustru och sina bekanta erkänt mordet på Gunnarsson bara hördes en enda gång. Detta trots att han erkände och namngav en medhjälpare MB som från och till bodde hos Gunnarsson och hade nyckel till lägenheten. Enligt vittnena skulle BS ha sagt att de överfallit honom i lägenheten, tejpat honom och i hans egen bil kört honom naken till mordplatsen där han skjutits.

BS gick inte in på dessa detaljer i förhöret den 25 juli - men han hördes faktiskt som misstänkt för mordet. Han fick flera gånger frågan om han mördat Gunnarsson och om han erkänt mordet. Han svarade inte nej utan sa att han först ville tala med sin advokat.
Förhöret leddes av sergeant Paula Townsend som aldrig återkom till BS. Han och hans "medhjälpare" hördes inte vid rättegången.
Hustrun HS, som för sin man erkänt att hon haft sexuellt umgänge med Gunnarsson, och senare hört hans erkännande, var listad som försvarsvittne men kallades inte till rättegången.
I sitt förhör (11 april 1995) berättar hon att maken tagit henne och Gunnarsson på bar gärning. Hon uppger att maken var extremt svartsjuk. Han hade hotat att döda dem båda. Senare upptäckte hon att hennes man samlat tidningsklipp angående mordet på svensken i en pärm.

Underwood:
-Hennes vittnesmål hade varit mycket viktigt för mig. Det avfärdades av rätten med motiveringen att BS var berusad när han erkände mordet och att det därför inte kunde läggas fram som bevis för juryn. Ingen av försvarsadvokaterna protesterade mot detta. Men i vittnesmålen framgår klart att han var nykter.
Vittnet Robbie Smith (15 juni 1995) är en av dem som hört erkännandet och detaljerna kring mordet som också poängterat att BS var nykter.

-Motivet för det mord jag inte begått skulle vara svartsjuka, säger Underwood. Men det faller på sin egen orimlighet.
-Jag hade gjort slut med Kay Weden som jag haft ett stormigt förhållande med i ett år. Åklagaren påstod att jag sett Gunnarssons bil utanför hennes bostad och med hjälp av en poliskollega tagit fram hans bilnummer och hans adress och sedan kidnappat och mördat honom.
-Sanningen är den här. Jag hade vid tillfället sällskap med en flicka som heter Shirley Scott. Vi körde förbi Kay Wedens bostad och jag tog numret på bilen som stod där. Jag kan inte förneka att jag var nyfiken på vem det var. Jag bad min gamle vän Rick Hillard på polisstationen att kolla numret i vårt PIN-system. Jag hade vid den här tidpunkten slutat som polis.

-Jag fick svenskens namn och en adress på Grover Street i Salisbury och INTE till hans dåvarande bostad Lakewood apartment.
-Jag hade alltså inte hans adress och visste givetvis därmed inte var han bodde. Jag hade ingen aning om vem han var. Och jag var inte särskilt svartsjuk, bara nyfiken.
Underwood berättar för Leopold Report att under det år han varit tillsammans med Kay Weden hade de ständigt bråkat om hennes sons drog- och spritproblem. Förhållandet var inte bättre än att hon vid två tillfällen träffade andra män.

- Det ifrågasattes aldrig i rättegången varför jag inte gett mig på dessa män när jag var så svartsjuk att jag kunde kidnappa och skjuta en person som varit tillsammans med min f d fästmö en vecka och som jag aldrig träffat.
Underwood har fått fram en hel del nytt material sedan de tidigare överklagandena. 1999 avslog North Carolinas appelationsdomstol hans begäran om ny rättegång och i oktober 2000 fick han avslag från högsta domstolen.

Fyra dagar efter mordet på Gunnarsson mördades Kay Wedens mor, Catherine Miller. Skjuten med två skott liksom Gunnarsson men inte med samma vapen.
Trots att juryn avvisade åklagarens begäran att Underwood även skulle rannsakas för detta mord misstänker han att det ligger till grund för hans svårigheter att få sin sak prövad.
-Jag kan nu bara sätt allt hopp till the Innocence Project och det material de har fått fram och förhoppningsvis får fram, säger han.