Dokumentären: Jag såg mordet på
Olof Palme
Nej, tyvärr löstes inte mordet på
Olof Palme den här gången heller
Det finns sanningar - och journalistiska sanningar.
Om man med svepande drag avstår från att lämna faktauppgifter
som strider mot den egna teorin för man ju utan vidare läsaren
bakom ljuset.
Mikael Hylins och Lasse Spang Olsens dokumentär som sändes i svensk
och dansk television i går (060226) "Jag såg mordet på Olof
Palme" var ambitiös men gick inte hela vägen fram - för
då hade den spruckit.
 Den på grund av långvarigt sprit- och narkotikamissbruk
dödssjuke f d vännen till Christer Pettersson, Roger Östlund,
som hela dokumentären baseras på, är inget sanningsvittne.
Därför avvisades hans tidigare vittnesmål av både
tingsrätten och hovrätten.
Övertygande vittnesmål i de båda domarna visar att Roger
Östlund inte var i närheten av mordplatsen när Olof Palme
sköts klockan 23.21 den 28 februari 1986. Därmed rasar hela teorin
om att det finns ett vittne till mordet Olof Palme.
Så här sa Östlund i TV-programmet:
-Jag såg Christer avlossa ett skott. En människa rasade ihop
och så avlossades ett skott till. Jag såg Christer hålla
i revolvern. Jag såg också Lisbet Palme falla på knä.
Inte förrän tre år efter mordet på Olof Palme erinrade
sig Östlund att han sett Christer Pettersson på biografen Grand
där makarna vistades under den senare föreställningen. Det
tog 20 år för honom att avslöja "sanningen".
Jag avstår i det här fallet från att diskutera om Pettersson
var Grand-mannen eller inte. Eller om han sköt Olof Palme.
Det avgörande den här gången är alltså om
Östlund sett Pettersson skjuta Palme.
Lagmannen Carl-Anton Spaak och chefsrådmannen Mikael af Geijerstam,
de båda juristerna i tingsrätten, friade Pettersson medan lekmännen
fällde honom.
Citat från Spaaks och af Geijerstams anförande.
Det är utrett att Roger Östlund vid aktuell tid befunnit
sig nära Grand och tidvis i biografens foajé. (Grandbiografen
var en samlingsplats för knarkare och langare under öppettiden
fram till cirka midnatt. Biografen låg nästan mitt emot knarkkungen
Sigge Cedergrens bostad. På biografen fanns en telefon som utnyttjades
i de här sammanhangen. Personer som Östlund och Pettersson syntes
ofta i omgivningen. MIN ANMÄRKNING).
Bevisning föreligger om att han (Östlund) varit kraftigt alkohol-
och narkotikapåverkad. Vittnet Lars har sett Roger Östlund ringa
från en telefon i foajén efter det att den föreställning,
som makarna Palme bevistat, hade slutat. Det framgår också av
Peter Olofssons vittnesmål att Roger Östlund talat i telefonen
i biografens foajé. Olofsson hade förlagt detta samtal nära
stängningsdags, vilket var ungefär klockan 23.45, och uppgivit
att Roger Östlund talat högljutt, förvirrat och upprört.
Enligt rapport från telefonavlyssning har Roger Östlund samtalat
med Sigge Cedergren under tiden 23.15-23.21. Enligt anteckning i rapporten
har han varit så påverkad att det förelegat svårigheter
att uppfatta hans tal. Av rapporten framgår inte varifrån han
ringt. Själv påstår han att det varit i Grands foajé
strax efter det han hade sett Christer Pettersson. Roger Östlund har
varit hörd på ett mycket tidigt stadium av utredningen och hörts
därefter många gånger ytterligare. Han har trots detta
inte förrän tre år efteråt kunnat erinra sig att han
sett Christer Pettersson. Med beaktande av vad som nu anförs finner
vi att Roger Östlunds vittnesmål inte kan tjäna som grund
vid bedömningen av frågan huruvida Christer Pettersson befunnit
sig vid Grand.
Utdrag ur hovrättens friande dom.
Roger Östlund har utöver vad som antecknats i tingsrättens
dom tillagt följande. Sedan han jagat iväg punkgänget gick
han mot korvkiosken. Han mötte en kvinna och bad henne om eld och fick
det också. Därefter vände han och gick in på Grand
för att ringa till Sigvard Cedergren.
Vittnet Pia Engström har berättat att den film hon hade sett på
Grand slutade omkring 23.10 och att hon sedan vid busskuren något
söder om biografen väntade på bussen som enligt tidtabellen
skulle komma 23.28. Hon har med utgångspunkt från dessa hållpunkter
uppskattat tiden för sitt sammanträffande med Roger Östlund
till 23.20-23.25. Hon har omvittnat att Östlund därefter blev
förargad på och jagade iväg några ungdomar som sparkade
på busskuren samt att hon, när hon stigit på den buss hon
väntade på, såg att Roger Östlund kom tillbaka till
busskuren efter incidenten med ungdomarna.
Roger Östlund har i hovrätten liksom vid tingsrätten, förlagt
sitt telefonsamtal med Cedergren till tiden efter bråket med ungdomarna.
Om man utgår från att så var fallet och därtill lägger
Pia Engströms tidsangivelser till grund för bedömningen talar
det för att Roger Östlunds samtal med Cedergren ägt rum omkring
klockan 23.30. Vittnet LarsS har omvittnat att han sett Roger Östlud
vid telefonautomaten vid Grand strax före 23.30 men han grundar den
bedömningen på en uppskattning av tiden med utgångspunkt
från att han steg ur sin bil efter att ha lyssnat på radions
nyhetssändning klockan 23. Slutligen har biografvaktmästaren Peter
Olofsson, som vid tingsrätten förlade sin iakttagelse av Östlund
till en tidpunkt nära stängningsdags, d v s strax före 23.45,
i hovrätten uppgivit följande:
Den aktuella aftonen visades fyra olika filmer på Grand. Två
av filmerna slutade 23.40. En man kom in i foajén och använde
telefonen. Han stod och telefonerade när Olofsson såg honom.
Det måste ha varit efter Bröderna Mozart slutat (filmen som
Palme såg) men innan de två andra slutat. Han lade märke
till mannen därför att denne ropade och ville ha hjälp med
ett sår. Mannen stannade kvar i foajén rätt länge,
15-20 minuter, men Olofsson är ganska säker på att mannen
inte fanns kvar när biografen stängdes 23.45. Det är svårt
att exakt placera in mannen telefonsamtal i tiden. Han anser emellertid
att han sett mannen under tiden 23.15-23.40 och att det är fullt möjligt
att han kan ha ringt ett samtal 23.15.
Utredningen ger alltså inte något entydigt svar på frågan
när telefonsamtalet mellan Roger Östlund och Sigvard Cedergren
ägt rum. Med hänsyn till vad som framkommit om rutinerna för
tidsangivelserna vid telefonavlyssning bör emellertid den tidpunkt
som framgår av protokollet över telefonavlyssningen läggas
till grund för bedömningen, såvida inte starka skäl
talar för att tidsangivelsen är felaktig. De vittnesuppgifter
som tyder på annan tidpunkt grundas på uppskattningar i efterhand.
Vittnesuppgifterna är därigenom inte så säkra att de
bör ge företräde. Övervägande skäl talar alltså
för att samtalet mellan Roger Östlund och Sigvard Cedergren ägt
rum 23.15-23.21.
Vilken bedömning man än gör av vittnesmålen ovan är
en sak klar: Roger Östlund var inte på mordplatsen klockan 23.21.
Dokumentärfilmarna har försökt komma ifrån det här
genom att dra slutsatsen att Roger Östlund kom till Grand efter det
att Palme skjutits.
Bortsett från det fullkomligt orimliga i att han skulle ha störtat
till biografen Grand sedan han bevittnat mordet på Olof Palme är
det ändå en förflyttning för en starkt sprit- och narkotikapåverkad
person - på cirka tio minuter. Detta kan alltså uteslutas.
Han är på olika sätt förankrad på eller i närheten
av Grandbiografen till tidpunkter som ligger efter mordet på Olof
Palme.
Jag tycker Pia Engströms vittnesmål känns rätt övertygande.
När bussen går cirka 23.28 befinner sig Östlund vid busskuren.
Han säger själv att han gick mot korvkiosken och sedan in på
Grand. Biografvaktmästaren Peter Olofsson "håller kvar"
Östlund på Grandbiografen mellan 23.15 och 23.40. Och telefonavlyssningen,
som hovrätten väljer att ta fasta på, inträffade mellan
23.15-23.21.
Det föreligger tre olika rapporter från avlyssningen - men
dessvärre inget band. Det beror inte på någon konspiration
utan som det står i hovrättens dom Det är vidare upplyst
om att bandet med de inspelade telefonsamtalen förstörts i enlighet
med gällande rutiner för telefonavlyssning vid narkotikaspanig.
Men det hindrar inte dokumentärfilmarna från att kittla med
möjligheten att poliser varit inblandade. Östlund pekar också
ut ett polisbefäl som skulle ha deltagit i mordkomplotten mot Sigge
Cedergren (av misstag sköts Olof Palme). Detta polisbefäl har
nu offentlig förbannat Östlund för dessa lögner. Rapporterna
innehåller en del olika uppgifter vilket kan bero på utredningen
då nya detaljer tillkommit. Men tidpunkten har inte rubbats. Så
vi kanske ska nöja oss med det. Roger Östlund, som gett upphov
till den här dokumentären, talade i telefon på Grandbiografen
när Olof Palme sköts i hörnet Sveavägen - Tunnelgatan.
Man kan ju också undra varför Roger Östlund inte tog chansen
att avslöja att han sett Palme skjutas av Christer Pettersson när
det var dags för hovrättsförhandlingar. Det kunde faktiskt
ha medverkat till ett det blivit en fällande dom. Och det låg
ju 50 miljoner i potten för den person som kunde bidra till att Olof
Palmes mördare avslöjades och dömdes som skyldig till mordet
i en avgörande rättegång. Jag tror nog han hade trotsat
både Pettersson och ett antal torpeder om han haft den informationen.
Anders Leopold
| 