| Vittnena på Saga-biografen LEOPOLD REPORT |
DÄRFÖR UNDERKÄNDES VITTNENA |
| De två vittnena Diana von Zeilip och Jessica Zipio som såg
en man komma in på Saga-biografen 40 minuter efter föreställningens
början blev inte trodda av chefsåklagare KG Svensson. Och det var kanske inte mycket att säga om - tre stycken ur personalen förnekade att det kommit in någon på biografen efter föreställningens början. Men de ljög. En grupp inom våldsroteln vägrade tro att flickorna diktat upp historien. Jessica var bartender på en av Stockholms innekrogar och van att iaktta folk Både hon och Diana betraktades av utredarna som mycket trovärdiga. Ur Jessicas vittnesmål: Föreställningen Morrhår och ärtor på Saga började 23.00. Cirka 45 minuter in på föreställningen så öppnas plötsligt den dörr till salongen som är belägen cirka 8 meter snett bakom damernas platser. Dörren öppnas inte på vid gavel och JS får uppfattningen att det mera verkar som personen inte vill störa föreställningen. Dörren öppnas ungefär en kroppsbredd. Vad JS la märke till var den snabbhet mannen efter det han kommit in i salongen visade när han var på väg till den plats han satte sig på. Han mer eller mindre halvsprang, dock tyst, och han tog plats i en bänkrad tre rader framför damerna och ingen annan person satt intill honom. Kommen in i bänkraden så sjönk mannen djupt ner i biograffåtöljen och endast huvudet var synligt bakifrån. Här satt mannen blick stilla till dess föreställningen var slut omkring 00.40. Vid utgåendet hade damerna ingen större brådska, gick nog bland den senare halvan av publiken. Den omtalade mannen gjorde sig inte någon särskild brådska utan lämnade lokalen lugn och sansat. JS beskriver mannen: ca 180 cm lång, mörkt hår, dock inte kolsvart, ovalt ansikte möjligen något åt det smalare hållet, påfallande stor rak näsa. Han var normalt klippt, inget hår växte över kragen. Klädsel: Antingen svart eller mycket mörkbrun överrock, knälång, det sistnämnda är hon säker på. Övrig klädsel har JS endast intrycket av att den var mörk. Hon tror att mannen var barhuvad, hade han någon huvudbonad så var det i alla fall en mindre sådan, även denna mörk." Flickorna pressades hårt på tidpunkten men kunde med ledning av filmens innehålla träffa rätt med ungefär fem minuters marginal. I stort sett halva filmen hade gått när mannen kom in. Det rör sig om ungefär 20 minuter efter mordet. Men det var flickornas version. De båda biografvaktmästarna och kassörskan förklarade att ingen kommit in efter föreställningens början. Vaktmästare BS påstod att han var kvar på sin arbetsplats till 01.00. Endast en dörr var öppen och ingen hade kunnat ta sig in utan att upptäckas. Flickorna blev inte trodda på sina vittnemål. I en intervju i Expressen några veckor senare kom det fram uppgifter från personalen att det verkligen kommit in en man på biografen vid den tidpunkt som flickorna uppgett. Vi nya förhör framgick det att det ofta förekom vindrickande i källaren, att de inte höll så noga på arbetstiderna etc. De hade skyddat varandra men förstod nu att det varit dumt. En vaktmästaren fick ett anonymt hotsamtal där han uppmanades att hålla tyst om vad han sett. Allt detta ledde till att ingen vågade lämna något signalement på mannen.Ur förhöret: F (förhörsledaren):-Då måste du ju veta någonting om hur människan såg ut? BS:-Nej. F:-Hur han var klädd? BS:-Jag vet inte. Man tänker inte på sådant. F:-Bar han på någonting? BS:-Nej, det gjorde han inte. F:-Hade han någonting på huvudet? BS:-Nej, det tror jag inte han hade. F:-Vad hade han för kläder i övrigt då? BS:-Det vet jag inte. Personalen bidrog inte med en enda uppgift till ett signalement på mannen. De uppgav att han hade hållit sig i mörket och medan kassörskan återvände med en biljett hade han rusat ner på totaletten. Han betalade och tog sig själv in genom dörren. Flickorna konfronterades med Gunnarsson. Diana är osäker men har honom med bland de hon kan tänka sig. Då han i spegeln går rakt mot Jessica med knuten näve får hon ett sammanbrott. Inte förrän man visat henne att personen på andra sidan inte kan se vittnet lugnar hon sig. Konfrontationen blir misslyckad. De får se 7 foton på rockar varav Gunnarssons är en. Rocken finns med bland de som kan tänkas. Plötsligt kommer en av poliserna in med Gunnarssons rock på sig. Då konstaterar båda två spontant att det måste vara samma rock. Åter till sammandraget Åter till artikel  |