Regnet har just upphört.
Solen försöker ta sig igenom molnen och ute över Öresund vilar det där lite mystiska havsljuset som får konstnärer att treva efter penseln.
Han står på sitt eget 11:e hål på Barsebäck och lättar iväg bollen med en wedge.
Han gör det för fotografens skull. En mjuk sving som vid ett inspel.
Klubban lägger sig på ryggen. Högerbenet i en perfekt vinkel.
Bollen landar och stannar alldeles före vattenhindret - där han ville ha den.
Det märkvärdiga i detta borde vara att han står på sitt eget 11:e hål. Men det är det inte.
Det märkvärdiga är att Gösta Carlsson snart fyller 80 år.
Jo för all del, visst är det märkvärdigt att arbetargrabben från Nyköping, som monterade bilar på ANA före andra världskriget och ledde en arbetsgrupp i Landskrona som gjorde stridsvagnar under detta krig, i dag har 36 egna hål på den golfbana som oftast klassas som nummer ett i Sverige: Barsebäck Golf & Country Club.
Men, som sagt, han blir 80 år i höst och han leder för fjärde gången förberedelserna för sitt kanske största lyckokast här i livet, Volvo Scandinavian Masters på Barsebäck.
Där har vi det märkvärdigaste och så ska vi inte tjata mer om det. För Gösta Carlsson själv ser det inte så. Han jobbar på som vanligt.
-Det är ju roligt. Härligt! Masters har varit en fantastisk grej för Barsebäck. Både ekonomiskt och PR-mässigt. Och 95 procent av klubbmedlemmarna står bakom det här arrangemanget.
Han har just i denna stund besök av Europatourens delegation från England och Sverige. Det ska inspekteras och godkännas. Tourens nye greenkeeper är lyrisk när han känner på greenerna.
Det här är en behaglig resa för Gösta Carlsson, kompanjonen Ulf Öhrvik och de andra i Barsebäcks-teamet. De vet att de har en bana som också betygsatts som kanske den bästa på hela Europatouren.
Den fick översvallande beröm 1992 (Nick Faldo segrade)och 1995 (Bosse Parnevik) och 1998 (Joakim Haeggman).
-Delegationen kommer tillbaka i juni, säger Gösta och småmyser.
Han njuter av uppmärksamheten. Det är turbulens kring honom. Men han visar inte minsta tendens till stress. Nu är det Skånes Golftidning som han ägnar sig åt. De andra får vänta. Det ringer här och var, dörren öppnas och ansikten med höjda ögonbryn visar sig.
-Fem minuter, säger Gösta lugnt och det går några femminuterspass till för han är mitt uppe i redogörelsen för hur allting höll på att gå åt skogen.
-Jag stod där med en 18-hålsbana, en 9-hålsbana på Ven, en stugby, ett jättelikt grustag och ganska mycket skog och ett 20-tal miljoner i skulder till Handelsbanken när de sa upp lånen.
Det är 1981 och den där sannsagan som vi ska försöka få lite ordning på höll på att få ett abrupt slut.

Det började med tvättmaskiner i Landskrona efter kriget. Journalisten och författaren "Lubbe" Nordström hade alldeles innan målarkludden och korpralen från Österrike inlett sitt härjningståg i Europa avslöjat lort-Sverige. Och ju längre söder ut man kom ju skitigare var folk, påstod han.
Alltså tillverkade den händige och fyndige nyköpingsgrabben en tvättmaskin åt de skånska lortgrisarna efter amerikanska ritningar.
-Det var ju ett plagiat men faktiskt ändå den första tvättmaskinen i Sverige, berättar Gösta. Och jag gick ett steg längre än amerikanerna. Jag ordnade med eluppvärmt varmvatten och tillverkade apparaten i rostfritt stål i stället för emalj.
Han skrattar gott åt minnet av en av sina försäljare som reste runt med en tvättmaskin i bagageluckan och tvättade "åt kärringarna på landet".
Först med tvättmaskinen - och först med lysrörsarmatur.
-Lysrören var något nytt och enastående och jag begrep genast hur de skulle byggas in i lämplig armatur för att både bli tilltalande och effektiva.
-Så kom tyskarna med sina tvättmaskiner och slog ut mina så det blev armatur för hela slanten.
-Företaget fick namnet Järnkonst eftersom jag faktiskt arbetade med smide. Och vi blev störst i Sverige. Så stora att ASEA, som haft problem med en armaturfabrik som man ville lägga ner, ville köpa upp min verksamhet.
Så Gösta Carlsson hade långa förhandlingar med legendaren Curt Nicolin.

Tio år tidigare hade Gösta Carlsson börjat spela golf. Året var 1959. Det var hans vän, den golftokige företagaren i Landskrona Ture Bruce, som övertalade honom.
-Ture tyckte jag jobbade för mycket och måste ha något att koppla av med för att inte köra slut på mig. Han föreslog golfen.
Och så blev det. Gösta blev medlem i Landskrona GK. Eftersom det är 40 år sedan så har han ju egentligen ännu ett jubileum att fira.
Liksom i jobbet gick han genast in för verksamheten med metodisk envishet och Ture Bruce som instruktör.
Så nu tio år senare, när han förhandlade med Curt Nicolin om att sälja Järnkonst till ASEA, frågade företagets advokat Siljeström:
-Jag har hört att du spelar golf. Vad har du i handicap?
Siljeström hade 24 vilket var oerhört bra på den tiden.
-7 , sa Gösta Carlsson.
Till oss säger Gösta:
-Det blev alldeles tyst i rummet. Först senare kom jag på varför. Den som har 7 i handicap i golf har inte tid med något jobb. En sådan ska man bara inte anställa. De fattade inte hur jag klarat av det.
Gösta behöll sitt singelhandicap upp i pensionsåldern och i dag har 80-åringen 15.

Smide, tvättmaskiner och armatur hade gett arbetargrabben en verksamhet som han fick drygt 30 miljoner kronor för - i kontanter.
-Problemet var att jag gillade att jobba men hade inte så mycket intresse av att förvalta pengar. Jag visste att fastigheter var bra så det köpte jag några stycken i Landskrona.
Gösta Carlsson stod därtill kvar i sitt gamla företag som välavlönad VD och fick flera uppdrag i olika styrelser inom ASEA-koncernen.
-Jag tjänade bra och det var de pengarna jag använde när jag byggde golfbanan på Ven.
Golfbana på Ven? En golfbana på Gabriel Jönssons "Backafall" ?
Jo faktiskt, han byggde en golfbana mitt i Öresund. Mitt i vikingarnas gamla fäste från vilket de gjorde sina raider ut mot handelskoggarna från Frisland, en pärla i sundet, i dag så till den milda grad överbeskyddad av naturvårdare att varje träff i en golfboll på St. Ibbs niohålsbana känns som ett grovt miljöbrott.
-Men golfbanan finns kvar, säger han med carlssonglittret i ögonen. Visst har det varit en del bråk, speciellt från ett håll. En dam som inte ger sig, säger Gösta utan att nämna namn.
Vi som varit där och spelat vet att vackrare än så kan knappast naturen bli kring en golfbana. Gösta har planterat allt från hängpilar vid vattendammarna till alléer av fruktträd. När det har varit torka har han varit där och vattnet. Här kan verkligen golfaren bli störd av naturupplevelsen.
-Vi hade en bondgård på Ven och det var faktiskt lite knepigt att åka in till Landskrona med båt var och varannan dag för att spela med kompisarna. Så därför köpte jag mark och byggde en golfbanan, förklarar han utan att det låter särskilt märkvärdigt.
I dag regerar sonen Jerry över den natursköna semesterbanan.

Greveparet Hamilton ägde ett stort fårabete som hette Järavallen en bit från Barsebäcks hamn. Men det var definitivt inte lönsamt. De kände Ture Bruce i Landskrona, som nu profilerat sig som golfbanearkitekt och han övertalade dem att bygga en golfbana på området. Så skapades Barsebäck Golf & Country Club under åren 1969 - 70.
Och nu lite sladder. Greven och grevinnan kom på kant med varandra och skildes och en dam från Småland dök upp i grevens liv. Hon ville gärna bli grevinna, och blev det också. Men fy för det där korkade spelet där folk gick omkring till synes sysslo… i alla fall arbetslösa och skrek FÅR.
Så greven gick till Bruce och frågade om han kände någon som ville köpa en golfbana. Och nu har den intelligente läsaren förstått sambandet. Bruce kände ju också arbetargrabben från Nyköping som hade ett 30-tal miljoner som han inte visste vad han skulle göra med - och därtill var han nu också golftokig.
-Bruce kom med förslaget och jag insåg att något nytt var på väg att hända i mitt liv, säger Gösta.
Greve Hamilton ställde upp med sin advokat Willhelm Penser i Eslöv, far till icke helt okände finansmannen Erik Penser, och de erbjöd Carlsson att köpa alltsammans för 13 miljoner kronor. Som hittat!
Alltsammans betydde förutom 18 håls golfbana med klubbhus också ett enormt grustag och mycket skog.
-Jag försökte beräkna hur jag skulle tjäna pengar på grustaget men kom inte fram till någon vettig summa, så jag sa nej tack, berättar Gösta.
Det gjorde han rätt i.
-Efter ett halvår ringde Penser och ville äta lunch med mig. Så det gjorde vi i Eslöv och då frågade han rakt på sak vad jag vill ge för "alltsammans". Och det var ju en annan femma. Grevinnan hade börjat bli otålig och jag kände övertaget så jag föreslog 5 miljoner för hälften av aktierna.
Penser ojjade sig och sa att han skulle tala med greven men det där gick nog inte.
Carlsson hade avsiktlig lagt sig lågt för att sedan s a s pruta upp sig en bit.
Det slutade med 6,4 miljoner för 65 procent av aktierna.
-Det var en bra affär, säger Gösta.
Man tror honom. Han behövde inte stå för allt men hade ändå kommandot. Golfbanan och maskinparken var i ett bedrövligt skick så han fick sätta igång med en ordentlig upprustning.
Grevens nya hustru skulle sitta i receptionen men det ville hon inte alls. Kanske blev det kris i grevens nya äktenskap för efter fyra år erbjöds Carlsson att köpa samtliga aktier.
-Jag hade stora planer, säger Gösta. Vi byggde en stugby.
Och vi är nu inne i början av 80-talet.
58 andelshus mitt i golfbaneområdet. Det var nog ett bra projekt men vårt land kom in i en ekonomisk krisperiod och ytterst få andelar såldes.
-Det var en rejäl smäll, berättar Gösta.
Så är vi där då den här sannsagan kunde ha fått ett olyckligt slut. Men som i alla sagor finns det en god fé, den här hette Hans Cavalli-Björkman och spred sitt glitter över SE-bankens kunder och Malmö FF.
-Hans och jag var vänner sedan många år. Han visste det mesta om min bakgrund och hade länge tjatat om att jag skulle flytta över till hans bank. Jag insåg att han var min sista chans.
Cavalli-Björkman frågade Carlsson vari problemet låg. Carlsson sa rent ut att Handelsbanken sagt upp lånen.
-Den där jävla Handelsbanken! fräste bankdirektören på välkänt Cavallivis. Hur mycket behöver du?
- 23 miljoner, sa Carlsson.
-Inga problem, sa Cavalli. Flytta du över dina finanser hit bara.
-Vad ska det vara i borgen, då? Frågade häpet Carlssons advokat.
På samma välkända Cavallivis svarade bankdirektören:
-Vad fan ska jag med det till?
Allt enligt Gösta Carlsson. Nu ska det sägas att Cavalli-Björkman sannolikt hade helt klart för sig vad det handlade om: här fanns en kund som mer än väl dokumenterat sin kapacitet, en tillfällig ekonomisk kris, och stora tillgångar.
-Jag sålde bort allt utanför golfbanans område, säger Gösta Carlsson. För grustaget och skogen fick jag 4,5 miljoner kronor och han som köpte skröt hela livet igenom över vilken fin affär han gjort. Så var det nog också men jag hade inget val. Här fanns nu ett kapital och jag kunde satsa med all kraft på golfbanan.

Ja, det lyckliga slutet känner vi till. Carlsson blev med ännu en makalöst fin 18-hålsbana och lät bygga en Golfakademi, vilken än så länge kanske inte är en lysande affär, men ändå något för famtiden och framför allt bidrar till att göra Barsebäck till den kompletta golfanläggningen.
Och så Masters - igen.
Den 21 oktober fyller Gösta Carlsson 80 år.Vad gör du då?
-Det blir en liten fest. Här hemma. Födelsedagar ska man fira. Också 80-åriga sådana även om jag tvivlar på att det är mig det gäller den här gången.
Gösta Carlssons vitalitet och spänst är knuten till ett par saker i hans liv:
-Jag har aldrig rökt, säger han. Jag dricker numera lite vin då och då men festade som de flesta i ungdomen. Jag har idrottat och motionerat hela livet. Under fyra år paddlade jag faktiskt kanot med legenden Gert Fredriksson i Nyköping.
Och, tillägger han, i dag är det golfen som håller honom igång. På alla tänkbara sätt.
Kommer Masters att överleva?