Kattnovellen 2
BALANSAKT PÅ BALKONGEN
av Inger Wahlöö
Det är oansvarigt att skaffa katt när man bor på sjunde
våningen och inte kan leva utan att ha balkongdörren öppen.
Det är oansvarigt att skaffa katt när alla balkongerna är
förbundna med varandra, utan skydd mot grannens, det är oansvarigt
mot katten och mot medmänniskdorna.
Jaja, det är sant, alltsammans. Och innan man skaffar husdjur ska man
ha tänkt igenom allt in i minsta detalj. Jag vet. Men riktigt så
rationellt fungerar nu inte verkligeheten. Och har man "tatt Fan i
båten får man ro han i land". Problem är till för
att lösas. Författaren Teodor Kalifatides säger med glimten
i öga att svenskarna alltid ska lösa problem. Och har de inga
skaffar de sig, menar han.
Dagen randas när Pusjkin vågar sig ut på balkongen och
kryper upp i en balkonglåda. Där sitter han och blickar med med
upphöjd värdighet ut över sitt Grand Canyon - Gustaf
Adolfs torg. Han är lugnet självt. Det är inte jag. Hjärtat
bultar och bankar.
Jag lockar. "Pusssjkin, ssssöta kisssemisse, kom till matte, kssssskssss".
Han ignorerar mig. Jag vågar inte gå ut och hämta in honom.
Då hoppar han, säkert som amen i
kyrkan, rakt ut i luften! I skrifterna står att katter bättre
klarar fall från fjortonde våningen än från sjunde.
Pusjkins odds är inte bra.
Till min räddning kommer Emil, l8-åringen med erfarenheter från
sommarjobb på kattpensionat. Han är djärv och beslutsam,
slänger ut sin långa reptilarm och hämtar utan prut in Pusjkin.
Som sliter sig, söker skydd i hörnet bakom gardinen och vi är
tillbaka på ruta ett.
l8-åringen är obarmhärtig.
- Du visste det skulle bli så här! Vad gör du nu?
Vi ringer till kattpensionatet. Ägarinnan skriker åt mig. UNDER
INGA SOM HELST OMSTÄNDIGHETER FÅR JAG SLÄPPA UT KATTEN PÅ
BALKONGEN. HAN FALLER NER OCH OM HAN INTE DÖR SKADAR HAN SIG OCH JAG
MÅSTE AVLIVA HONOM. DET ÄR DJURPLÅGERI!
Hon befaller mig att omedelbart låta bygga en låda med glas
på alla sidor, med rymningssäkert lås och sätta ut
den på balkongen - med Pusjkin i.
D e t vore djurplågeri.
Jag monterar upp gamla kylskåpsgaller mellan balkongerna. Nytt nästan
hjärtstillestånd. Pusjkin försöker klättra runt
gallret på vägen mot de hägrande pelagoniorna. Han klöser
sig fast med framtassarna i gallret, baktassarna hänger fritt svävande
i luften, sju våningar över marken. Blicken är vild, öronen
tätt utmed huvudet!
Anders Zorns hustru, Emma, sa om äktenskapet att det var "mellan
himmel och helvete, mest helvete". Pusjkins och mitt äktenskap
befinner sig i samma läge.
Grannen med pelagoniorna är obeveklig. Frun i huset är rädd
för katter som för vilda tigrar och pelagoniorna är viktigare
än Pusjkins liv. "Det måste du förstå",
får jag höra.
Grannen till vänster gillar inte att Pusjkin spatserar in och kissar
på hans äkta matta och fräser och klöser omkring sig
när han blir utvisad. Men Rolf är djurvän och förstår
mina samlevnadsproblem. Han finner sig i att Pusjkin fäller rikligt
med hår på hans altankuddar från Svenskt Tenn! Big thinking!
En man i min smak. Men gränsen för hans acceptance upphör
när jag talar om Pusjkins öolyckliga barndomö. Då fnyser
Rolf.
Jag upptäcker att marknaden saluför en gelé aktig massa
som stinker apa. När katter känner vittringen av den, vänder
de på störten och nalkas aldrig mer platsen. Inte alla, sa mannen
i djuraffären. Jag hastar hem och ber till katternas gud att Pusjkin
ska avsky lukten.
Jag vräker ut en halv flaska giftgröna gelékulor i riktning
pelagoniebalkongen.
Attentatet mot Pusjkins inskränkta frihet fungerar. När han närmar
sig lukten sätter han sig på bakhasorna, stirrar olyckligt ut
i luften, backar och stör aldrig mer pelagoniorna.
Jag gör inte samma sak mot empatiske Rolfs balkong. Ber ytterligare
en bön till katternas gud. Måtte Pusjkin inse att Rolf är
hans vän och att ett anständigt uppförande är på
sin plats. Jag viskar i Pusjkins öra att han inte ska oroa sig. I värsta
fall får vi låna pengar och flytta in i villa.
Pusjkin har slutat bajsa i sin låda i badrummet.Var lägger han
sina korvar? Jag förtränger tankarna på att det sker i Rolfs
blomsterlådor. Beslutar mig för att problem inte behöver
lösas förrän de uppstår - förrän Rolf tröttnar!
En dag möter jag fastighetsskötaren. Han bär på en
plastsäck.
- Du, säger han, vet du var din katt sköter sina behov? På
taket, vid tornklockan! Jag har just skyfflat upp en säck full.
Jag stirrar på Patrik, jag stirrar på säcken.
- Hur kommer man dit upp? Jag tar hand om rengöringen!
Vi tar hissen upp till sjunde våningen i granntrappan. Tar oss ut
på en piskbalkong, uppför en järnstege och ut på det
platta taket. En promenad på taket, vi är framme vid klocktornet.
Jag stönar. Hur kommer Pusjkin hit upp?
- Ja, säger Patrik lugnt, han kommer väl via Rolfs altan, på
nåt vis.
Vilken lycka, väljer jag att tänka. På natten, när
Malmö sover, tar Pusjkin sig en promenad - med svansen i vädret
- utmed taket, runt hela kvarteret, förbi kanalen och
fram till klocktornet. I norr ser han ut över Öresund, i söder
ända ner till Triangeln!
Jag ställs nu inför ett av mitt livs svåraste beslut. Ska
jag hälla ut giftgröna gelékulor även mot vägen
till friheten på taket och döma katten till ett långt och
tråkigt liv med tillgång till endast vår balkong eller
ska han få fortsätta sina nattliga äventyr - med risk för
ett kort och lyckligt liv? Jag bestämmer mig för att tro på
ett långt och lyckligt liv. Jag litar på Pusjkin!
Kommer mitt beslut att dana min känsla för levande varelser, två
eller fyra ben, eller göra mig till en ansvars-lös kattmördare?
Jag vill inte ha makt över någon. Jag är fångad i
en fälla! Jag tittar på Puskjin och säger "Varför
kan du inte tala?"
Det blev inget långt liv men det var inte livet på Gustaf Adolfs
torg som ändade Pusjkins liv. Det var en fartmarodör på
Österlen.
Till sidans början |
Det finns ett kattspråk