(Leopold Report 140925)I mars 1990 mötte Sydafrikas president Nelson Mandela Lisbet Palme i Kapstaden.
Han höll i hennes händer och sa:
-Är det inte hemskt att det tycks finnas ett samband mellan den sydafrikanska dödsskvadronen och mordet på er man.
I april 1994 besökte Mandela Sverige - före sin avresa sa han till journalisterna att han "inte uteslöt" att apartheidregimen var inblandad i mordet på Olof Palme.

Frene Ginwala, dåvarande talman i Sydafrikas parlament, hade samma åsikt som Mandela. Hon var med i Stockholm och vid middagen på Grand Hotel den 14 april satt hon mitt emot Sven Hamrell, förre chefen för Dag Hammarskjölds minnesfond. Hamrell överräckte till henne en kopia på Olof Palmes flammande tal vid anti-apartheidmötet i Folkets hus veckan innan han mördades. Hamrell sa till journalisten Anders Hasselbohm:

-När jag överräckte kopian till Frene Ginwala sa hon uttryckligen att man i ledande kretsar i ANC hela tiden trott att Sydafrika haft med mordet att göra och att "X" (Craig Williamson) måste undersökas. Hon sa att "X" visserligen kan få amnesti i Sydafrika men inte utanför Sydafrika.

Senare sa hon till Hasselbohm att hon i sitt tacktal sagt att "vi tror, att det kan finnas en koppling mellan Sydafrika och Palmemordet".
-Min delegation höll på att att sätta i halsen. Men ingen svensk reagerade. Det är fantastiskt! Kan du förklara varför ingen reagerar?

Hasselbohm skrev i april 1994 i en krönika i Aftonbladet under rubriken Hur länge ska Sverige vägra ta sydafrikaspåret på allvar?:
"Den sydafrikanska talmannen försäkrade mig: ´Vi är alla övertygade om att "X" ligger bakom mordet på Olof Palme´. Jag frågade om Nelson Mandela var en av dessa. Frene Ginwala nickade. ´För oss är det helt obegripligt varför Sverige inte vill undersöka det ordentligt. Man verkar medvetet undvika att befatta sig med den möjligheten. Vi tror alla att det var personer från Sydafrika som mördade Olof Palme!´"

I Granskningskommissionens betänkade 1999 citeras en promemoria från Sverker Åström, FN-ambassadör och kabinettsskreterare vid UD:
"Motivet måste alltså vara utomordentligt starkt, så starkt att man även var beredd att ta en viss, låt vara begränsad, risk för upptäckt. Var kan man finna motiv av sådan intesitet? Två möjligheter skulle kunna vara tänkbara; Sydafrika och antikommunistiska extremister i och kring USA."

Den 5 mars 1986, alltså så tidigt som veckan efter mordet, får spaningsledaren Hans Holmér ett brev av författaren och sydafrikakännaren Per Wästberg. Denne ville påminna om den visserligen avlägsna möjligheten att mordet på Olof Palme skulle kunna ha planerats av Sydafrika och att Olof Palme fredagen före sin död under Folkriksdagen fördömt Sydafrika "fränare än någonsin". Han tillade att Olof Palme i Sydafrika ständigt utmålats som "landets värsta fiende i väst" och att Sydafrika legat bakom flera mord på motståndare, bl a det uppmärksammade mordet på Ruth First, vän till Olof Palme.

Läs här utdrag ur Olof Palmes tal på anti-apartheidmötet.

Ett lite skrämmande bevis på hur Palmeutredningen (PU) misshandlat en del tips de fått följer här.

Ur Granskningskommissionen (GK) SOU 1999:88:
"I ett kompletterande brev till Hans Holmér daterat den 6 mars 1986 tog Per W(ästberg) särskilt upp den sydafrikanske "mästeragenten" Craig W(illiamson) som infiltrerat IUEF (International University Exchange Fund). Per W skrev att Craig W för någon månad sedan meddelat att han avsåg att lämna sin höga post inom säkerhetspolisen för att "ägna sig åt privat verksamhet". Hans Ölvebro (spaningschef) har inför kommissionen uppgett att dessa brev inte kom att registreras i PU förrän efter 1989 (!) eftersom handlingarna blivit "liggande i någon av de tidigare chefernas kassaskåp". Hösten 1996 - över tio år efter det han tog kontakt med PU - hördes Per W ingående om sin kännedom om Sydafrika."

Den 6 mars 1986 nämnde f d ambassadören och kabinettssekreteraren Sverker Åström i en promemoria enligt GK som ett möjligt alternativ till de som hade ansvaret för mordet på Olof Palme att Sydafrika kunde tänkas ligga bakom.

Den 10 mars 1986 - alltså bara en och en halv vecka efter mordet - samtalade Sverker Åström med en sydafrikaexpert om Palmemordet. Det finns också en promemoria som redovisas av GK i vilken Sverker Åström gör följande redovisning:

"Han utvecklade utförligt att Palmes person och Sveriges politik av den sydafrikanska regimen sedan länge måste ha uppfattats som ´an enormous threat´ (ett enormt hot). Palme påverkade andra västländer i riktning mot hårdare tag mot Sydafrika. Gång på gång ´skammade´ han dem att göra gester som de egentligen inte ville göra… Hans uppträdande på socialistinternationalen i Arusha och nu senast hans behandling av Oliver Tambo på ´folkriksdagen´ i Stockholm måste ha varit utomordentligt irriterande och besvärande för Pretoria."

Granskningskommissionen sammanfattar Sverker Åströms sagesmans framställning så här:
*att Sydafrika haft utomordentligt starka skäl att undanröja just Palme;
*att Sydafrika har alla resurser, jämte erforderlig hänsynslöshet, för att göra det;
*att Sydafrika har allt att vinna på att inte yppa sig - att vi inte har någon hjälp att vänta från underrättelseorganisationer i länder som England och USA, vilka nära samarbetar med BOSS (Bureau of State Security - säkerhetspolisen) och ´Special Bransch´. Om någon sydafrikansk grupp är skyldig kan den rentav anse att den gjort ´a service to the West´."

Den 11 mars 1986 sammanträffade Sverker Åström och en utredningsman från stockholmspolisens våldsrotel med Abdul Minty, en anti-apartheidaktivist med specialkunskaper om Sydafrikas vapenhandel.

Ur GK:s Enskilda uppslag:
"Han uppgav att han mycket väl kunde tänka sig att sydafrikanska agenter låg bakom mordet på Olof Palme… Han nämnde också att det i Sverige skulle finnas en rörelse som stödjer den sydafrikanska regimen, VAT - Victims Against Terrorism (ANC var i det vita Sydafrika en terroristorganisation).

Läs här om Uppsalagruppen som informerade Sydafriks säkerhetstjänst om Olof Palme och den förestående folkriksdagen mot apartheid.

Den 12 mars 1986 skrev dåvarande FN-ambassadören Anders Ferm en promemoria till Palmeutredningen.

GK enskilda uppdrag:
"… att Sydafrika hade motiv att mörda Olof Palme, eftersom denne trappat upp kritiken mot apartheidregimen i Sydafrika och därför stod som en symbol för motståndet. Sverige hade t ex givit stöd till Lesotho genom att sända rådgivare som användes i förhandlingar med Sydafrika. Sverige hade på så sätt förhandlat "bakom skynket".

Lars-Gunnar Eriksson var chef för IUEF i Geneve som bidrog ekonomiskt till ANC:s frihetskamp i Sydafrika. Han var något av den svenska regeringens och Olof Palmes förlängda arm i kampen mot apartheid. Fram till sin död 1990 var han övertygad om att apartheidregimen under PW Bothas ledning planlade och genomförde mordet på Olof Palme.

Åter till förstasidan!