Vilka svenskar låg bakom Uppsalagruppen - The Uppsala Group?
Under 1985 - 86 försågs den sydafrikanska underrättelsetjänsten - enligt dokument framtagna av den sydafrikanske journalisten De Wet Potgieter - med information om Olof Palme och det förestående anti-apartheidmötet en vecka före mordet.
"Våra källor i Uppsala har uppfattningen att anti-apartheidkonferensen i Stockholm..."
"Trovärdiga svenska källor bekräftar att Mr Palmes sympatier för Sovjetunionen..."
"Den övervakning av operationen som kommer att krävas ska skötas av Bryssel i samarbete med Paris, Bonn och The Uppsala Group..."

De Wet Potgieter är i Sydafrika en relativt känd undersökande journalist som tidigare uppmärksammats när han avslöjade den korruption som var väl utvecklad inom apartheidregimen under president PW Botha.
I sin bok Total Onslaught , som handlar om apartheidregimens dirty tricks, citerar han direkt från dokument ur den militära underrättelsetjänstens och säkerhetspolisens verksamhet. Han har också intervjuat ett antal personer som deltagit i regimens illdåd. Några har fått amnesti sedan de framträtt inför Sannings- och försoningskommissionen (TRC) vars berättelser också finns dokumenterade.
Det är under grävandet i denna dynga som han stött på material om premiärministermordet i Sverige 1986. Det blev tre av de sexton kapitlen i boken.

Vi har haft kontakt med varandra ett flertal gånger. Det var svårt att nå honom. När det äntligen lyckades var han mycket reserverad. Jag skrev att jag accepterade att om han kände sig utsatt för hot skulle han lämna det här.
Men jag pressade fram en avgörande fråga om han på något sätt anser att dokumenten skulle vara förfalskningar och hans svar blev:
-Jag skulle aldrig använda mig av uppgifter som jag kunde misstänka är förfalskningar. Jag vet att en del av dessa dokument nått ända fram till de svenska utredarna av mordet på Olof Palme och på grund av uppgiftslämnarnas tvivelaktiga bakgrund inte ansetts trovärdiga.

Potgieter kan ju inte garantera att det var "de rätta" dokumenten. En del kan ha friserats eller ändrats.
-Dokumenten förvaras hos the South African History Archives at Wits University in Johannesburg. Det är dem jag citerar ur. Jag har också kunnat kontrollera en hel del uppgifter direkt med personer som var inblandade i verksamheten.

Jag har samlat på mig flera intressanta namn i Palmeutredningen och min fråga är journalistiskt oförsvarlig - men, tycker jag, nödvändig:
-Kan du ge mig några namn?
-Det är mina källor och jag kan inte avslöja dem.
Givetvis.

Dagens Nyheter hade den 21 januari 2003 den första nyheten om dokument som pekade ut en sydafrikansk agent som Olof Palmes mördare och att mordet var resultatet av en välplanerad operation av den sydafrikanska säkerhetstjänsten. Männen bakom materialet, som överlämnades till Palmutredningen (PU), var en f d kommendörkapten i sydafrikanska flottan, Ponnie van Vuuren, och hans kollega Tai Minnar. De hade enligt den svenske affärsmannen Kent Ajland på hans uppdrag grävt fram dokumenten. Ajland påstod sig ha lagt ut omkring två miljon kronor i sin jakt på Olof Palmes mördare i Sydafrika. Han och de båda agenterna som hjälpt honom ville ha bra betalt. Det fick de inte. Van Vuuren och Minar avslöjades som storsvindlare och förfalskare. De hade i USA dömts till motsvarande 139 miljoner kronor i skadestånd efter att ha svindlat amerikanska affärsmän. Och ingen trodde på Ajlands ekonomiska engagemang. Därmed föll allt i detta Sydafrikaspår sönder och samman.

En del av innehållet i de dokument som presenterades motsvarar det som finns i De Wet Potgieters framtagna dokument. Men på en väsentlig punkt skiljer det sig från dessa: i skurkarnas dokument finns inte ett ord med om någon svensk grupp, The Uppsala Group, som aktivt skulle ha deltagit i operationen mot Olof Palme enligt Potgieter. Det hade blivit löpsedlar med krigsbokstäver om den informationen funnits med .

Jag har läst det mesta som skrivits om mordet på Olof Palme under de gångna 24 åren. Det inkluderar en genomgång av 1005 sidor ur Granskningskommissionens betänkande 1999. Och ingenstans, inte med ett ord, nämns något som kan liknas vid en Uppsalagrupp som aktivt deltagit i operationen.

Gräver man ordentlig i det begränsade Palmematerial som vi journalister har tillgång till så kan man faktiskt få bärighet på kopplingar där poliser i Uppsala figurer i mordutredningen.

Det som hände min gamle kollega på Aftonbladet, Karl-Gunnar Bäck, för oss till Säpo i Uppsala. Ett tips från en IRA-agent som Bäck kände sedan sin tid som korrespondent för Aftonbladet i London lämnades till Uppsalapolisen. Det registrerades inte och ett band med uppgifterna försvann. Det handlade om Boforsaffären, eventuella mutor och Sydafrika. Källan uppgav att den engelska underrättelsetjänsten MI 6 spårat detta tillbaka till sydafrikansk vapenhandel. Bäck, som då blivit generalsekreterare i Civilförsvarsförbundet, skrev i Civilförsvarstidningen utan att avslöja några detaljer om sin källa att vapenhandeln och de enorma belopp som cirkulerat där kanske i form av mutor kunde vara ett spår att nysta i. Så här skriver Granskningskommissionen (GK):

"Han (Bäck) hade blivit uppringd av direktören vid Bofors, Martin Ardbo, som försäkrat att detta var absolut felaktigt och att man inte skulle gå vidare på det spåret eftersom det skulle kunna skapa åtlöje kring civilförsvaret och Karl B."

Nu tände den gamle journalisträven till. Det där lät som en varning från en av Sveriges mäktigaste industrimän. Han gjorde åtskilliga försök att kontakta ansvariga inom Säpo. När inte det gick läste han in sitt tips på band, lämnade det till en annan av våra kollegor, AB-fotografen Klas Klasson som bodde i Uppsala och kände en pensionerad polis som i sin tur lovade överlämna bandet till lämplig mottagare på Säpo. Sedan dess är det försvunnet.

GK återger hela historien baserad på en intervju med Bäck i TV-programmet Striptease den 27 april 1994 och PU:s förhör med Bäck. GK skriver:
"I TV-programmet intervjuades också biträdande spaningschefen i PU Ingemar Krusell. Denne uppgav att det inom PU inte fanns något tips eller uppslag om Karl B:s uppgifter."

Här är det alltså helt klart. Karl-Gunnar Bäcks tips lämnades till Säpo i Uppsala och gick inte vidare till Palmegruppen! Några veckor senare hördes Bäck av PU och fick dra sin historia igen. Eftersom tipset inte nått fram hördes poliserna i Uppsala.

GK skriver:
"Ett 40-tal poliser inom Uppsala polisdistrikt hade dessutom tillfrågats särskilt varvid man talat enskilt med de som var avdelade för tipsmottagning. Inte heller det hade lett till något resultat. Allt detta hade fört fram till slutsatsen att det var osannolikt att Karl B:s informationssekreterare (fotograf Klasson egen anm.) lämnat bandet till säkerhetspolisen i Uppsala."

I dag säger Karl-Gunnar Bäck till mig:
-Fullständigt fel slutsats! Efter några månader bad jag Klasson kolla vad som hade hänt. Han fick då beskedet av sin kontakt att det var utrett och inte lett till någonting. Jag ville inte blanda mig i det här utan släppte saken.

Några veckor efter PU:s förhör med Bäck hördes chefen för Säpo i Uppsala, Walter Kegö.
GL:
"Walter K uppgav att han vid tiden då bandet skulle ha lämnats hade gått en kommissariekurs och att han då ersatts av Ernst N. Walter K hade ingen kännedom om Karl B:s uppgifter."

Så chefen för Säpo i Uppsala kände inte ens till tipset; ett tips om Bofors, mutor, Sydafrika. På ett inspelat band. Inget hade registrerats, inget hade antecknats, ingen information gavs när han kom tillbaka från kommissariekursen. Walter Kegö blev kort efter mordet på Olof Palme Säpo:s drivande kraft i det kurdiska PKK-spåret tillsammans med bokförläggaren Ebbe Carlsson. I dag betraktas PKK-spåret som ett desinformationsspår vars syfte var att sabotera mordutredningen.

Kort tid efter PU:s förhör med Kegö fick Karl-Gunnar Bäck besök av två Säpo-poliser.
Karl-Gunnar Bäck säger till mig:
-Vi samtalade med varandra i två timmar i min trädgård. Det kändes först inte som något direkt förhör. Men de ville att jag berättade hela historien. Jag påpekade att den fanns i Palmeutredningens material. Jag frågade också varför de ville höra mig. Svaret var kort: Det är en order!
- Jag berättade då än en gång uförligt om min källas uppgifter och de sa sig vara helt nöjda. Då kom huvudfrågan. Som erfaren journalist märkte jag direkt att det här var den egentliga orsaken till deras besök: ´Men den där IRA-agenten, vem var han?´
-Jag sa att det kunde jag inte svara på. De var mycket angelägna men jag vägrade att avslöja min källa. De frågade mig om jag inte hade uppfattningen att det rörde sig om desinformation. Och jag svarade ärligt att det kunde det naturligtvis vara. Sedan dess har den här saken varit utagerad för min del.

Granskningskommissionen kom med sitt betänkade 1999 och Säpo-polisernas förhör med Bäck hölls 1994. Alltså borde det finnas med i GK:s material. Men inte ett ord om detta.

På sidan 448, Enskilda uppslag, i GK:s betänkande, finns en uppgift om en svensk rörelse som skulle stödja apartheidregimen. Det är förre ambassadören Sverker Åström som redovisar ett samtal med den vid den tiden ledande anti-apartheidaktivisten Abdul Minty. Han levde i exil i Oslo.

"Den 11 mars 1986 sammanträffade en utredningsman från Stockholmspolisens våldsrotel och Sverker Åström med Abdul M, företrädare för World Campaign Against Military and Nuclear Collaboration with South Africa. Abdul M uppgav att han mycket väl kunde tänka sig att sydafrikanska agenter låg bakom mordet på Olof Palme... I utredningen av ett inbrott på ANC.s kontor i London hade en svensk, W(edin), figurerat... W skulle haft samröre med en pensionerad polis i Sydafrika, Craig W(illiamson), och att det i Sverige skulle finnas en rörelse som stödjer den sydafrikanska regimen, VAT - Victims Against Terrorism" - Offer mot terrorism.

En rörelse som hette VAT har enligt vad jag vet inte blivit känd i Sverige. Men i England fanns den. Den uppmärksammades i London då VAT demonstrerade utanför befrielserörelsen ANC:s kontor mot terrorordåd som Nelson Mandelas organisation påstods ha utfört.

Enligt vad som står i en artikelserie av Anders Hasselbohm i tidningen VI 23 mars 1995 om Craig Williamson och svensken Bertil Wedins samarbete (Läs om detta här!) hade VAT samma postboxnummer i Lyndhurst i Sydafrika som kommittén som stödde de sydafrikanska säkerhetsstyrkorna. Chef för VAT:s internationella avdelning var Bertil Wedin! Som också uppgett att han arbetade för den svenska säkerhetspolisen Säpo.

Åter till förstasidan!

Palmemordet 24 år

USA - Chile - Sydafrika
Hur hänger det ihop?

Jag får frågan gång på gång:
Är det inte förvirrat att ena gången skriva om USA:s vicepresident George W H Bush som anstiftare till mordet på Olof Palme. Sedan Chile under ledning av juntageneralen Augusto Pinochet och Sydafrika under ledning av apartheidpresidenten PW Botha?

Jo, det är det. Och på nåt sätt känns det som om det också varit avsikten; att förvirra, att blanda bort korten .

Men visst, jag förstår frågan. Kanske har jag inte i mitt omfattande material - alltid under förändring - varit tillräckligt tydlig. Nu har Sydafrikaspåret stramat till sig. En svensk grupp från Uppsala påstås inblandad. Så inleder vi en artikelserie om amerikanska, statsdirigerade informationssvindlare som saboterat Palmeutredningen. Risken är väl stor att kaoset jag orsakat antar formen av vårt aktuella väderleksläge.

Så nu ska jag försöka förklara hur det här hänger ihop.

I denna sammanfattning ger jag dig ett antal länkar till mina artiklar som ger bredare bakgrund. Så ta lite tid på dig. Läs gärna det här rakt igenom och fortsätt sedan vidare med länkarna.

Jag går inte in på hur de västliga underrättelsetjänsterna under ledning av USA och CIA efter andra världskriget varit en enda stor familj. Med vissa slitningar, kanske. Men ändå med samma mål: att knäcka sovjetkommunismen. Det lyckades storartat och är välkänt och väldokumenterat. Vad som är mindre känt är att dessa underrättelsetjänster sällan har opererat/opererar med t ex statsmannamord utan att andra motsvarigheter varit inblandade. Oftast i det aktuella landet. Så när det gäller Palmemordet kan vi inte räkna bort Säpo, eller delar av Säpo, eller någon enskild Säpo-agent.

Olof Palme och Anders Leopold
Foto: Olle Karud

Hur hänger allt detta ihop? Jo, Olof Palme hade en utsatt roll som FN:s fredsmäklare i kriget Iran/Irak. Hans tilltagande kunskap om att USA för att få slut på kidnappningarna av amerikanska medborgare börjat sälja vapen till fienden i det här kriget, Iran, blev ett direkt hot mot Reagan-administrationen. Vapen såldes, pengar som betalades ut användes till att köpa vapen som sattes i händerna på Contras som ville återta sitt kommuniststyrda land Nicaragua. En del betalades med narkotika som såldes över hela USA. CIA drev det här illegalt utan kongressens vetskap och det hela slutade med den omtalade Iran/Contras-affären.

Avslöjandena kom hösten 1986 och då hade Palme varit död ett halvår. Reagan- administrationen var förberedd på ett avslöjande och hade fallskärmar som räddade presidenten.

Om Olof Palme hösten 1985 ställt sig i FN:s talarstol och avslöjat denna monumetala skandal hade det betytt slutet för president Ronald Reagan och hans närmaste män. Men Palme kunde inte utan vidare komma med anklagelser - han var tvungen att sopa rent framför egen dörr. Bofors sysslade med illegal vapen- och kruthandel som han först måste få stopp på.

Man räknade sannolikt kallt med att Palme inte under sådana förhållanden vågade agera. I stället försökte USA genom Oliver North, hjälten som tog på sig all skuld i Iran/Contras-affären, få Sverige att dela med sig av Bofors legala vapenrout för att på omvägar driva den illegala vapenförsäljningen till Iran. Det sägs att det i detta förslag fanns ett löfte om stora pengar till Bofors.

Då slog Palme till bromsarna. Han stoppade en robotleverans till Iran och hotade med att föra det här vidare till sin uppdragsgivare, FN:s generalsekreterare Perez de Cuellar. Jag vågar påstå att det var där han skrev under sin dödsdom.

Hur kan jag nu påstå något sådant? Jo, jag litar på uppgifterna från den avhoppade CIA-agenten Gene Chip Tatum. I en radiointervju i Los Angeles som handlade om CIA:s vapen- och drogsmuggling sa han mera i förbifarten att Olof Palme "neutraliserades" av vicepresident George H W Bush´s hemliga mordkommande OSG sedan han sagt nej till Oliver North och skulle ta upp detta i FN.

Radiointervjun med Tatum är på 1timma och 14 minuter och ger hela bakgrunden. Jag fick bandet av programledaren Peter Ford för ett par år sedan. Här kan du höra intervjun och läsa mer om Tatum.

Tatum anställdes efter 25 år i CIA och pilot i Vietnam och Iran i George W H Bush hemliga mordkommando OSG. Det skedde i maj 1986. Det är den verksamheten han berättat om i olika intervjuer och de krönikor som skrivits av hans nära vän, den engelske journalisten David Guyatt som jag mailväxlat med under flera år.

Här kan du läsa hela den osannolika storyn om Gene Chip Tatum.

När Tatum gick i in som chef för OSG:s mordverksamhet i den helikopterburna gruppen OSG3, hans företrädare var för övrigt Oliver North, blev han sannolikt briefad om de tidigare jobb som verkställts. Tänkbart är att han då fick uppgifterna om beslutet att eliminera Olof Palme som han redovisar i intervjun. Han avslutar med att säga att OSG lade ut uppdraget på sydafrikanska assets (yrkesmördare).

Sådana här "långskott" åtog sig sällan CIA på egen hand. Det beskriver Watergate-avslöjaren Bob Woodward i sin bok CIA:s hemliga krig. Man gick/går alltid omvägar via andra underrättelsetjänster varvid dörrar effektivt stängs och det blir nästan omöjligt att spåra CIA:s avskjutningsramp.

Så är vi alltså i Sydafrika. Men Chile då? Det pågick en demokratiseringsprocess som diktatorn Augusto Pinochet till varje pris ville förhindra. Palmes röst hördes och den bidrog till att försvåra Pinochets plan att sitta kvar vid makten och normalisera Chiles förhållande till den övriga världen.

Pinochet hatade Olof Palme och hade satt upp honom som enda utlänning på en dödslista.
Läs om detta här!

Man kan lätt anta att han ville vara med/eller beordrades vara med i den operation som skulle tysta Palme.

Chilensk f d frihetskämpe berättar här om Pinochets Palmehat.

Pinochet var högste ledare för en organisation som kallades "Operation Condor", en sammanslutning av maktgalna militärjuntor i Sydamerika som jagade kommunister först och främst på egen kontinent men också i övriga världen. Sveriges och Palmes stöd till Nicaragua var ett rött skynke. Och i deras ögon var Palme lierad med sovjeterna.

Man ska också komma ihåg att det var USA och CIA som hjälpte Pinochet till makten - han var därmed USA:s redskap. Och när det gällde den här operationen säkert ett mer än villigt sådant.

Jag ska erkänna att det tog lång tid för mig att knyta ihop det här . Sydafrika fick uppdraget att genomföra attentatet mot Palme, enligt Tatum. Där var motivationen för den enväldige apartheidpresidenten PW Botha om möjligt ännu högre än Pinochets.

Läs de senaste Sydafrika-artiklarna som börjar här!

Så för några år sedan hittade jag den länk som kunde koppla ihop kedjan. Då och då under åren sökte jag i Washington Posts arkiv på namn som dök upp i olika sammang. På annat håll fick jag tag i uppgifter om en brigadgeneral Pedro Espinoza som ingick i Pinochets junta och vid tidpunkten för attentatet mot Palme var chef över DINA:s utrikeskommando. Så jag sökte på namnet - och fann honom!

Det här dök upp:
Enligt Washington Post den 18 december 1987 bekräftade Sydafrikas UD för sydafrikanska ekonomitidningen Business Days redaktion i Washington, att brigadgeneral Pedro Espinoza, chef för DINA:s operationer utomlands, var verksam i Pretoria, Sydafrika, från 1985 till 1987. Han och hans medhjälpare major Roberto Fuentes m fl chilenska militärer organiserade och deltog aktivt i den blodbesudlade sydafrikanska säkerhetstjänstens operationer inom och utom landet mot fiender till apartheidregimen och den chilenska juntan.

Ingen kan väl tänka sig något tydligare mål än Olof Palme. Och man behöver väl inte kallas spekulativ för att man drar slutsatsen att Espinoza med sina hantlangare placerats i Pretoria för att "bistå" den militära underrättelsetjänsten och den fruktade säkerhetstjänsten BOSS (Bureau of State Security). Det fanns en del annat att klara ut också - vapenhandeln mellan Chile och Sydafrika vilket kanske inte direkt hade med Palme att göra.

Och den dag som idag är klarnar bilden än mer. Enligt dokumenten som ska finnas hos South African History Archives in Wits University in Johannesburg fick den sydafrikanska militära underrättelsetjänsten sitt första meddelande från the Uppsala Group daterat 17 januari 1985 (de andra två kom 9 april och 19 september 1985) om den planerade anti- apartheidkonferensen med Olof Palme och flera ANC-ledare i Stockholm 20 - 21 februari 1986.

Så här har jag alltså kopplat ihop kedjan i mitt scenario som motiverar fortsatt granskning av de inblandade underrättelsetjänsternas agerande när det gäller Palmemordet

(följ vår artikelserie)

Ordern utgick från USA - från parhästarna vicepresident George W H Bush och CIA-chefen William Casey. En perfekt allierad i just den här operationen mot "kommunisten" Olof Palme var givetvis Pinochet. Espinoza beordrades till Pretoria för att bistå eller övervaka förberedelserna. Och PW Botha var redo att samordna operationen för att tysta den man som började få andra länder med sig i försöket att isolera apartheidregimen.

Idag så när som på fyra dagar är det 24 år sedan de lyckades i sitt uppsåt.

Anders Leopold

Leopoldblogg tar gärna emot kommentarer
men endast som e-post.