(Leopold Report 140908)"Våra källor i Uppsala anser... det blir möjligt att lägga skulden för en aktion på andra grupper".
Det är ett citat ur rapporten från apartheidregimens underrättelsetjänst den 15 oktober 1985 (se dokument 1).
Avsåg de svenska källorna, Uppsalagruppen, kurderna och PKK?
Den illegala avlyssningsutrustningen inköptes av svenska poliser som uppgav sig vara sydafrikaner och att den sydafrikanska legationen i Stockholm stod för beställningen.

Efter två kurdmord i Uppsala och Stockholm 1984-85 hölls PKK under uppsikt av Säpo. Den påstådda Uppsalagruppen måste haft inblick i spaningen på PKK. Och här fanns alla förutsättningar för att efter ett attentat mot Olof Palme plantera ett villospår som skulle leda mordutredningen åt fel håll och mot en undergång: en grupp som terroriststämplades av Olof Palme och regeringen. Som alltså hade motiv att hämnas och som inte tvekade att mörda.

Fanns det poliser i Uppsala som ingick i The Uppsala group? I Uppsala tjänstgjorde omkring 40 poliser varav en handfull arbetade för Säpo. Var det några i denna församling som vid ett flertal tillfällen försåg den sydafrikanska militära underrättelsetjänsten (MI) med information om den förerstående anti-apartheidkonferensen i Stockholm?

Efter mordet på Olof Palme den 28 februari 1986 var PKK en av flera grupper som på olika sätt kontrollerades av Palmeutredningen och Säpo. Men PKK-spåret tog fart först den 2 september 1987 när den turkiska tidningen Hürriet i en artikel dragen över hela förstasidan skrev att en grupp bestående av fem PKK:are och en fanatisk, svensk palmehatare låg bakom mordet.

Långt senare avslöjade artikelförfattaren Ali Yula att tipset kom från svensken Bertil Wedin. Därefter blev det klarlagt att Yula arbetade för turkiska säkerhetstjänsten MIT som jagade kurder över hela världen. Wedin arbetade för sydafrikansk säkerhetspolis med superspionen Craig Williamson som chef. I den cirkus som utbröt utpekades han också som Palmes mördare. Han bodde i den turk-cypriotiska delen av Cypern och hade kontakter inom MIT.

Wedin, som hemma i Sverige rapporterat till Säpo om vänstergruppernas verksamhet och gjort hätska utfall mot Olof Palme, svor sig fri och Wedin-spåret släpptes. Men det framgick att hans tips till tidningen Hürriet var hans tredje försök att plantera PKK-spåret i mordutredningen.

Redan två månader efter mordet försökte Wedin från Cypern få telefonkontakt med kabinettssekreterare Pierre Schori på UD. Han berättade för dennes sekreterare att han arbetade för Säpo och kände till en PKK-grupp med sex eller sju medlemmar som mördat Olof Palme.

I december 1986 kontaktade Wedin Times korrespondent i Stockholm. Nu hade han i tipset lagt till en tysk kvinna som ledde operationen. Times-journalisten kände Wedin sedan tidigare och hade inget större förtroende för honom. Han kollade vissa uppgifter men publicerade inget.

Så brakade det loss efter Hürriets artikel och nu gjordes PKK-spåret till huvudspår av spaningsledaren Hans Holmer och Säpo-ledningen. De olika turerna är välkända. När byråchefen på Säpo, P-G Näss, efter en tid ville få stopp på PKK-spåret var redan förlagsdirektören Ebbe Carlsson inkopplad. Hans två adjutanter blev parhästarna från Säpo, Säpo-chefen i Uppsala Walter Kegö och Jan-Henrik Barrling. De körde över motståndarna till PKK-spåret med stöd av rikspolischefen Nils-Erik Åhmansson och justiteminister Anna-Greta Leijon. Deras tro på Ebbe Carlsson blev också deras fall. Och Carlsson själv agerade som om han vore chef för säkerhetspolisen.

Ebbe, Kegö och Barrling ville avlyssna kurderna i Sverige - men det avslogs från högsta Säpo-ort. Men Ebbe drev det vidare. Avlyssningsutrustning skulle köpas utomlands och det var så hemligt att varken Säpo-ledningen eller tullen skulle ha vetskap om smugglingen. Finansmannen Tomas Fischer lånade ut upp till två miljoner kronor åt Ebbe Carlsson med löfte att detta så småningom skulle betalas tillbaka av myndigheterna.

PKK-spåret kritiserades nu från olika håll. Överåklagare Claes Zeime sa inför Juristkommissionen 1987:
-Vidhållandet av PKK-spåret som enda lösning är ju fanatism. Man är fanatiska till en idé. Man vill inte se något annat.

Så rasade allt när Expressen avslöjade att Ebbe Carlsson ledde en egen spaningsgrupp med Säpopoliser och med stöd av justitiminister Leijon och rikspolischefen Åhmansson. Några dagar efter avslöjandet greps Ebbe Carlssons livvakt Per-Ola Karlsson i tullen i Helsingborg med hela avlyssningsutrustningen.

Dåvarande spaningschefen, Stig Edqvist, sa 2008 till TV 4:
-Under min tid som spaningschef kunde vi slutligen dra ett streck över PKK. Vi fick ju tag i Öcalan (PKK-ledaren) nere i Turkiet. Sedan dess har vi inte varit inriktade på PKK.

Ett sannolikt planterat desinformationsspår ledde mordutredningen bort från de verkliga skurkarna. Men det finns ett efterspel som kan knyta desinformationsspåret PKK till Sydafrika. Det avslöjas i den smuggelutredning som ledde till att Ebbe Carlsson och hans grupp åtalades.

Förre polisen och vapenhandlaren Carl Östling (kallad "Ö" i GK och i flera sammanhang hörd av PU i samband med Palmemordet) skötte inköpen av avlyssningsutrustning hos PK Electronic i Hamburg. När han första gången gjorde diskreta förfrågningar fick han nobben. Firmans direktör Horst Weisenhausen meddelade att policyn var att inte sälja till privatpersoner. Sådan utrustning krävde västtysk exportlicens och när den utfärdades skulle mottagarlandets myndigheter informeras. Det var något som Ebbe Carlsson, Kegö och Barrling för allt i världen ville undvika då Säpo-ledningen sagt nej.

De behövde hjälp från annat håll - och fick det. Fredagen den 15 april 1988 kliver två herrar in hos PK Electronic och presenterar sig som ombud för sydafrikanska legationen i Stockholm. Enligt Weisenhaus legitimerar de sig "med visitkort eller någon annan handling". Vad han inte ens anade vart att det var två svenska poliser, en av dem var Carl Östling.

Det väckte inte någon större uppmärksamhet när smuggelutredarna hittade ett kvitto utställt på den sydafrikanska legationen. Man tog för givet att det var äkta. Huruvida Östling och hans kollega fick sanktioner av den sydafrikanska legatiopnen är oklart.

Här kan du läsa förhöret med Carl Östling.

Att sedan utrustningen fastnade i tullen i Helsingborg är en annan historia. 

Åter till förstasidan!