På den här sajten publicerar vi kapitel för kapitel boken Han sköt Olof Palme av kriminalinspektör Börje Wingren och journalisten Anders Leopold.

Åter till startsidan

Börje Heeds förord som visar att han efter att ha läst utredningsmaterialet i manuskriptform delade Wingrens uppfattning om vem som mördade Olod Palme.

Börje Wingrens inledning i vilken han ger en sammanfattning av konflikten mellan spaningsledning och förundersökningsledaren, vilken bidrog till ett kaos som allvarlig skadade hela mordutredningen.

Kapitel 1. En teater eller biograflokal är numera ett klassiskt gömställe efter ett statsmannamord. Oswald försökte gömma sig på en teater efter mordet på president Kennedy. 45 minuter efter mordet på Olof Palme kommer en man insmygande på Saga-biografen på Kungsgatan...
Kapitel 2. Om en bok, ett manuskript och anonyma brev som berättar mycket om dess författare.
Kapitel 3. Först ljög biografpersonalen för att dölja att de hade vinfest på arbetstid. Det fick förödande inverkan på utredningen.
Kapitel 4. För många Grand-män - Mårten Palmes vittnesmål.
Kapitel 5. Victor Gunnarsson inför vittnen alldeles före mordet: I Sverige kan man bli skjuten i ryggen.
Kapitel 6. Han kunde inte förklara på vilket sätt högerhandsken hade försvunnit.
Kapitel 7. Är det bara fantasier, eller lögner, eller tror han - ovetande om vilka som ligger bakom mordet - att han styrker sin position genom att namnge tre CIA-agenter som han påstår sig känna?
Kapitel 8. Hon vittnar om att mannen som kom in på biografen 45 minuter efter filmens början var Gunnarsson.
Kapitel 9. Förhörsledaren: "Jag kan inte se annat än att vittnena placerar honom på mordplatsen".
Kapitel 10. Han hade sin stamkrog mitt emot Olof Palmes bostadsdörr på Västerlånggatan.
Kapitel 11. Under sängen låg en teckningen: en gravsten med ett P och en fredsduva. Han nekade till att ha ritat den.
Kapitel 12. Ur den fullklottrade årskalenderna hade han rivit bort mordveckan.

Det är ingen tvekan om att VG av vittnena blir överbevisad om att han rakat av sig mustaschen. Det faktum att han benhårt nekar blir därför ett av de starkaste indicierna mot honom som inblandad i mordet. Den bortrakade mustaschen påverkar också vittnena i kommande konfrontationer - då hans mustasch växt ut igen (det är själva mustaschtrickets poäng). Gunnarsson hade ju också en mycket kraftig och markerad skäggväxt. Det här vittnet JA förvirras alltså av deltagarna med mustasch.
Men ändå viktigare: när Lisbet Palme konfronteras med Victor Gunnarsson den 17 mars 1986 får hon bland de åtta män som visas upp se tre med mörk mustasch. Hennes första replik blir:
" Jag upplevde inte att han hade mustsch."
Därmed väljer hon bort de tre - en av dem är Victor Gunnarsson vars mustasch på tre veckor sannolikt återfått sitt ursprungliga omfång.
Även om man kan säga att mustaschtricket misslyckades på grund av vittnena kan man samtidigt säga att det fungerade när det gällde Lisbet Palme. När VG till slut avfördes var det bl a av stor vikt att Lisbet Palme inte kunnat peka ut honom. Vilket enligt ovanstående var fullt förklarligt.
Ingen har sett mördarens ansikte. Den enda som fått en skymt av det är just Lisbet Palme. Vid Hans Holmérs första förhör med henne - eller samtal ska det kallas för fru Palme ville inte ha någon bandspelare i rummet - uppger hon att mördaren har stirrande blick - ljus blick - kindknotorna är liksom bulliga - vit överläpp - kort hals - uppdragna axlar - ett kompakt utseende.
Sedan utsätts hon för all den påverkan som får henne att ändra bilden av gärningsmannen.
Vit överläpp - i ett mörkt ansikte, en ljus skuggning, kanske. Så kan det se ut när någon rakar av sig en kraftig mustasch som setat på överläppen i många år.
För övrigt stämmer också de övriga iakttagelserna in på VG: kraftigt ansikte, kort hals - effekten av den uppdragna och ihopknutna kapuschongen, liksom axlar och i övrigt kompakt utseende.
Åter till texten

KAPITEL 13

FÖRKROSSANDE VITTNESUPPGIFTER AVSLÖJAR
VG:S FÖRSÖK MED MUSTASCH-TRICKET

Den uppmärksamme läsaren noterade förstås vad servitören SO
på Mon Cheri i det förra kapitlet sa om Victor Gunnarssons
utseende kvällen den 28 februari; att han saknade mustasch.
Jag kan tänka mig att frågan om mustaschen kan få stor
betydelse i en framtida process mot Olof Palmes mördare.
Om mördaren enligt vittnen inte hade mustasch så
måste en misstänkt person, som halva sitt liv markerat
utseendet med en mustasch och aldrig rakat av sig den, vara
oskyldig. Men det förutsätter att vittnen kan gå ed på att
de på morddagen sett den på plats.
Om vittnen som har sett denne misstänkte person inte
ens nämner att han hade mustasch då ligger han illa
till. Och så var det med Victor Gunnarsson och flickorna på
Mon Cheri. De umgicks med honom i omkring en timme, och talar
inte om någon mustasch när de senare beskriver honom.
Vittnet JS på Saga, som ger en bra bild av profilen på
mannen som kom 45 minuter för sent, noterar till och med den
långa näsan. Men säger icke ett ord om någon mustasch.
De tre pojkarna på McDonalds som samtalade med Gunnarsson
på engelska omkring klockan 01.00 på natten säger att han
var skäggig, orakad och markerat skäggig. Ingen nämner
ordet mustasch.
Jag försäkrar att Victor Gunnarsson med sin kraftiga, mörka
skäggväxt hade en markerad mustasch, som borde vara det
första man beskriver, om man vill ge ett signalement av hans
ansikte.
Men en mustasch är inte ett lika pålitligt igenkänningsmärke
som t ex färgen på ögonen. Man kan nämligen använda sig av
det jag här kallar mustaschtricket - liksom skäggtricket vanligt
förekommande i kriminalhistorien.
Man rakar av sig den välbekanta mustaschen kort före
operationen och låter densamma växa ut direkt efteråt.
Så frågan är: använde sig Victor Gunnarsson av
mustaschtricket?

Vi hör nu först den misstänkte själv svara på frågan om
han vid något tillfälle i början av 1986 rakat av sig
mustaschen. Det sker vid två förhör. Det första är när jag
inleder frågandet den 14 mars klockan 13.53.

F: -Victor, vi ska nu gå in lite på andra saker. Jag ska
först vidröra din egen person på ett speciellt sätt. Har du
på något sätt ändrat utseende någon gång sista månaden
genom att ändra frisyr eller skägg och mustasch eller något
dylikt?
G: -Nej!
F: -Inte alls?
G: -Nej, mer än att den trimmats... då och då. När jag
gick på festen då kommer jag ihåg att jag fixade lite grann,
satte på mig lite fina kläder.
F: -Festen var alltså dagen efter, den 1 mars.
G: -Ja, du påminde mig... jag hade glömt att det var just
då.
F: -Då vill jag säga så här att jag har fått uppgifter
från olika personer som har sett dig veckan innan den 28
februari.
G: -Det är det säkert.
F: -Och de påstår att du rakat av dig din mustasch, vad
säger du om det?
G: -Det måste väl vara fel, det kan jag inte tänka mig att
jag har rakat av mig mustaschen...
F: -Dessa människor som har lämnat de här uppgifterna
till mig, dom ljuger alltså?
G: -Ja, det måste dom göra.
F: -Dom måste ljuga?
G: -Ja.
F: -Kan det vara så att den var nerklippt... så att det
bara kunde påminna om att du var skäggig?
G: -Jag har haft skägg nästan varenda dag i skolan och
även mustasch... tillräckligt kraftig. Ni kan fråga mina
elever.

När jag läser protokollet nu, ser jag att jag verkligen
ger honom en ärlig chans. Om han gjort något med sin
mustasch kunde han ju gripa det här halmstrået, att han i
alla fall hade klippt ner den så att det ungefär såg ut som
skäggstubb. Men han tar inte den chansen. Och som sagt,
han nekar till att ha rakat av sig mustaschen.

F: -Vi frågar bara dig nu om det här. Kan den ha varit så
pass nerklippt, din mustasch?
G: -Nej, nej!
F: -Det har den inte varit?
G: -Nej... annars fråga eleverna i så fall.
F: -Du vidhåller att du har haft samma mustasch hela
tiden, mer eller mindre än en månad?
G: -Ja, det är sant! Det är det vi har gemensamt, du och
jag.

Victor Gunnarsson syftar här på min mustasch som inte är
lika mörk som hans och kanske inte lika omfångsrik.
Gunnarsson nekar till att ha rakat av sig sin mustasch.
Trots att jag redan från början talar om att jag har vittnen
som sett honom utan. Skyldig eller oskyldig, i det här läget
borde han inse att det är riskabelt att ljuga. Han kan ju
inte veta hur bra vittnen jag har. Och han kan inte gärna
åberopa eleverna som vittnen eftersom de var lediga den
veckan.
Men han blånekar. Precis som med den tecknade gravstenen
på tidningen vid hans säng.
Och nu går vi till förhöret med Gunnarsson den 28 april.
Han har under en dryg månads tid varit ute i frihet och hela
tiden genom massmedia blivit påmind om sin fortsatta
huvudroll i spaningarna efter Olof Palmes mördare. Han måste
ha haft sinnena på helspänn när han ställdes inför
förhörarna, kriminalinspektör Christer H Sjöblom och
kommissarie Åke Svensson. Närvarande som Gunnarssons
försvarare var som vid tidigare förhör advokat Gunnar Falk.

F: -Nu frågar jag en sak vidare och det är om mustaschen
du har. Har du vid något tillfälle kring den här tiden rakat
av dig den?
G: -Nej.
F: -Eller förändrat den i storlek?
G: -Nej, inte märkbart. Jag brukar trimma den ibland om
jag går på ett kalas eller sådär, så att den ska se lite
snyggare ut. Man tar kanske på sig lite snyggare kläder någon
gång ibland... inte alltid. Ibland tar man på sig den här kostymen
som jag har i dag.
F: -Men mustaschen har du i stort sett haft oförändrad?
G: -Ja, sedan jag var 15 år, tror jag. 15 år alltså.

Vi har nu Victor Gunnarssons egen försäkran om att han
inte rakat av sig sin iögonfallande mustasch utan haft den
i åtminstone 15 år.
Jag går nu till de personer som jag åberopade när jag för
Gunnarsson påpekade att det fanns de som sett honom utan
mustasch.
Det första vittnet är ML. Vi kommer tillbaka till henne i
andra sammanhang. Det är en kvinna som i oktober 1985 på
restaurang Tjuren Bravo i Hallunda träffade en herre som
kallade sig Vic Gunnison.

ML besökte restaurangen tillsammans med sin väninna M.
Mannen kom fram till dem och bad att få slå sig ner. Han
talade engelska och sa att han var 'movie-maker' och
arbetade för ABC-TV i New York. Han gav dem sitt
telefonnummer och bad dem höra av sig.
ML blev nyfiken på honom eftersom hon misstänkte att han
inte var den han gav sig ut för att vara. Hon ringde honom
senare samma kväll som de träffades och gick sedan hem till
honom tillsammans med M och en jugoslavisk bekant, D.
ML stannade hos Gunnarsson i tre-fyra dygn, och då hon är
mycket nyfiken av sig försökte hon ta reda på så mycket som
möjligt om Gunnarsson. Hon har själv läst mycket på olika
bibliotek, mest reseskildringar, politik och om spioneri.
Hon har framförallt läst om CIA och anser sig kunna en hel
del om verksamheten. Hon har också själv rest mycket då hon
i många år arbetat till sjöss.
Efter en kort tid började hon misstänka att Gunnarsson
arbetade för CIA och anser också att hon fått dessa
misstankar bekräftade.

Hennes uppgifter är anmärkningsvärda, kanske lite väl
fantastiska, kan man tycka. Men de har ett givet värde: Hon
tar själv kontakt med oss den 12 mars klockan 14.30. Det
finns ingen publicitet som driver henne till att göra detta.
Den kom först med de sena nyheterna i radio och TV dagen
efter.
Vi återgår till detta med mustaschen. ML har inte så
mycket att säga i detta ämne, det är för henne ointressant
jämfört med misstankarna att han arbetar för USA:s
underrättelsetjänst.
Men för oss är det kortfattade beskedet värdefullt.

ML uppger att Gunnarsson i december månad 1985 talat om
att han snart skulle få en revolver. Vidare uppger ML att
hon träffat Gunnarsson omkring den 20/2 och att han då hade
rakat bort mustaschen.

Jag förstår om läsaren reagerar på den första av de här
två uppgifterna. Men vi kommer naturligtvis tillbaka till
detta med vapen. Nu gäller det mustaschen.
Ett annat vittne hörs den 19 mars efter ett tips som jag
inte närmare kan redogöra för.
Vittnet JA är en 47-årig kvinna som berättar att hon
torsdagen den 20 februari utsätts för ett närmande av en man
som pratar engelska med amerikansk dialekt.

Han frågade om han fick sitta vid hennes bord. Han
presenterade sig som Gunnarsson från Norsborg. Han ville att
JA skulle följa med honom men hon fick ingen klarhet i om han
menade hem till henne. Han frågade var JA kom ifrån och om
sig själv sade han att han kom från Amerika.
Han frågade vad JA tyckte om Sverige. Efter en stund
frågade han vad hon tyckte om 'primeminister' Palme. Hon
svarade att hon tyckte han var intelligent. I detta skede av
samtalet kom det två män till bordet och hon fick
uppfattningen att de kände Gunnarsson.
På JA:s svar på Gunnarssons fråga om vad hon tyckte om
Sveriges 'primeminister' svarade han: 'Feruck!' (tokig).
Gunnarsson sa också på engelska: 'Sweden will be changed
soon' (Sverige kommer snart att förändras). Han utvecklade
inte sitt påstående vidare.
Männen som kom till Gunnarsson talade tyska. När han
talade med dem hade han vänt ryggen mot JA och hon hörde
endast orden 'haben sie'. Männen talade med Gunnarsson
endast några minuter sedan gick de tillsammans med
Gunnarsson.
Han beskrives: ca 185 cm lång, ganska kraftig över
axlarna, välbyggd, mörkblont hår, välvårdad i håret, lagom
klippt, vet ej något om ögon, välvårdade jämna tänder,
smårutig skjorta, möjligen i ljusblå färg, kavaj som ser ut
som tweed men utan att vara det, svart med lite grått i, vet
inget om byxor eller skor. Han var slätrakad.

Båda kvinnorna säger att de träffade den man som de
identifierar som Victor Gunnarsson omkring den 20 februari,
en vecka före mordet. ML, som sett honom med mustasch under
de tre-fyra dygn hon bott hos honom, har all anledning att
märka att han rakat bort den. JA som aldrig tidigare träffat
honom konstaterar bara som vid en normal
signalementsbeskrivning att han var slätrakad.
När hon efter förhöret ska identifiera honom bland tio
fotografier pekar hon med tvekan ut nummer 10. Gunnarsson är
nummer 7. På bilden har han sin mustasch vilket förvirrar
henne. På så sätt förstärks faktiskt hennes vittnesmål.

Vi flyttar oss fram till dagen före mordet. Då skulle
Victor Gunnarsson ha ett sammanträffande med juristen TL på
Röda korset klockan 21.00 på Östermalms T-banestation. De
hade bestämt att gå ut och ta en öl tillsammans med en
libanes för att diskutera dennes möjligheter att få sin
syster till Sverige.
De skulle träffats redan den 31 januari, men Gunnarsson
kom aldrig till det avtalade mötet. Därefter fick TL på Röda
korset kontakt med libanesen MM och lovade att försöka
hjälpa honom.
I början av februari blev TL hembjuden till MM och hans
mor i Norsborg. När TL kom dit träffade han för första
gången Victor Gunnarsson.
Kriminalinspektör Ulf Norlin och polisassistent Lennart
Gustavsson hör TL.

TL uppger att han i slutet av januari 1986 blev
hembjuden till MM på middag och där träffade han Gunnarsson.
Han uppger att han lade märke till Gunnarssons utseende och
att han hade mustasch. Han tyckte att ögonen verkade vara
endera som att han var påverkad eller att han var fanatisk
på något sätt.
Gunnarsson tog senare telefonkontakt med TL och frågade om
de kunde gå ut och ta en öl tillsammans någon kväll. De
bestämde torsdagen den 27/2. Torsdagen den 27/2 kom MM
och Gunnarsson upp till TL:s kontor på Röda Korset, klockan var
omkring 14.00. Gunnarsson omtalade då att han inte kunde följa
med ut på kvällen och mötet blev inhiberat.
TL uppger att Gunnarsson saknade mustasch och verkade
nervös och var spänd.

Den vikarierande juristen på Röda Korset noterar att
Victor Gunnarsson i slutet av januari hade mustasch. Vid
mötet dagen före mordet på Olof Palme uppträder Gunnarsson
nervöst - och saknar mustasch. Detta vittne är lika
övertygande som de två tidigare.
Mot Victor Gunnarssons nekande har vi nu tre vittnen som
träffat honom utan mustasch en vecka före mordet och dagen
före och som säger att han saknade mustasch.
Vi går nu till morddagen den 28 februari. På Café Chopin
på Stureplan sitter studerande MB tillsammans med en kamrat.
Klockan är omkring 17.00, när en person dyker upp i dörren
iklädd en nästan knälång jacka av militärtyp. Enligt MB
förmodligen med kapuschong.
MB känner omedelbart igen mannen i den gröna jackan. Det
är Victor Gunnarsson. De läste tillsammans en kurs i svenska
för invandrare på Stockholms universitet under 1984. MB har
mycket gott minne av Gunnarsson, den alltid i olika sammanhang
våldsamt pratsamme.

Gunnarsson berättade vid något tillfälle att hans pappa
bodde i USA och var VD för ett stort företag därstädes.
Gunnarsson pratade alltid svenska med amerikansk accent.
Han berättade också att han rest jorden runt flera gånger.
Den kurs de gick tillsammans varade två veckor. MB har inte
träffat Gunnarsson förrän han dyker upp på Café Chopin.
Han står kvar i dörren hela tiden. När MB tittar upp och
möter Gunnarssons blick, så verkar denne först besvärad.
Gunnarsson börjar emellertid prata osammanhängande
nonsensprat. MB kommer inte ihåg vad Gunnarsson sa förutom
att han frågade om en bok och om den fanns på Hedengrens
bokhandel som ligger alldeles bredvid Café Chopin. MB är
inte säker på att Gunnarsson kunde placera honom och var de
träffats tidigare. Han pratade dock med MB som om de vore
gamla bekanta.
Gunnarsson stod kvar i dörren i ca 1 minut. Han gick
därefter långsamt därifrån.
MB kommer ihåg Gunnarsson som en mycket glad och pratsam
person. Nu såg emellertid Gunnarsson nerkörd ut. Han hade
skäggstubb i hela ansiktet. Han hade inte mustasch som MB
kom ihåg att han haft förut. Han verkade bekymrad och
nertyngd av något.
Gunnarsson var vid tillfället iklädd en jacka som gick ner
på låren. Jackan var av militärtyp, grön med stora fickor.
MB vill minnas att det var en kapuschong på jackan.

Ingen kan avfärda detta vittne lika litet som de tre
tidigare. Det är ett vittne från morddagen, som gör sin
observation drygt sex timmar före mordet. Victor Gunnarsson
har skäggstubb men ingen markerad mustasch.
Gunnarsson ljuger alltså under förhören.
Så har vi servitören SO på Mon Cheri, ännu ett vittne som
är välbekant med Victor Gunnarssons utseende sedan ett och
ett halvt år och alltid tidigare sett honom med den svarta
mustaschen.
Nu säger han exakt detsamma som Gunnarssons klasskamrat på
Chopin: Gunnarsson hade skäggstubb men ingen mustasch. Och det
rör sig om någon timme före mordet.
Jag anser att detta är något av det viktigaste i
materialet mot Victor Gunnarsson. Han använder sig av
mustaschtricket för att förändra sitt utseende inför det
planerade attentatet någon gång under sin lediga
sportlovsvecka.
Vi vet att han rakat av sig mustaschen - men han nekar.
För att fullfölja tricket gäller det att omgående efter
den avslutade operationen markera mustaschen igen. Med mörk
och kraftig skäggväxt syns den redan efter något dygn och
folk som är vana vid att man har mustasch reagerar sannolikt
inte. Särskilt om man ser till att vara välrakad i övrigt.
Men det tar tid innan den blir frodig igen.
Den 5 mars träffade den kubanske invandraren ME Victor
Gunnarsson på perrongen i förorten Fittja. Det var tredje
gången på ett par månader som ME hade kontakt med Gunnarsson.
I en passus i förhörsprotokollet står det:

Han (Victor) verkade nervös. Mustaschen, den kraftiga
som han hade haft tidigare, var nerklippt.

Dessa vittnen vederlägger Victor Gunnarssons påstående vid
två förhör och på direkta frågor att han inte någon gång
under de senaste 15 åren rakat av sig sin mustasch.
Nej, det är inte vittnena som ljuger utan Gunnarsson själv.
Han kan inte medge att han rakat av sig mustaschen, då
spricker hela hans mustaschtrick. Han kan ju heller inte
veta om det finns något vittne som sett mördarens ansikte
utan mustasch. Hans nekande trots denna förkrossande
vittnesbevisning är livsviktig för honom. Skulle han medge
att han kort före mordet på Olof Palme rakat av sig
mustaschen är det ett halvt erkännande. Det vet han.
Den avrakade mustaschen och den jämntjocka skäggstubben
tyder på att han noga planerat att dölja sitt normala
utseende inför det attentat han tänkt iscensätta någon gång
under sin lediga sportlovsvecka.
Och för att ingen över huvud taget i nattmörkret ska kunna
se hans ansikte använder han sig av pilotjackan. Han kan dra
kapuschongen över huvudet och knyta till den. Det mörka,
skäggstubbiga ansiktet inneslutet i en kapuschong ska ingen
kunna identifiera i nattmörkret.
Därför hämtar Gunnarsson jackan från en källarlokal, där den
efter hans senaste flyttning legat nerpackad hela denna
ovanligt kalla vinter.
Han hämtar den dagen före mordet på statsminister Olof
Palme.

Till kapitel 14 Till startsidan Till sidans början