Palmeutredarna fick inte skaffa fram information om den amerikanska underrättelsetjänsten CIA.
Nio mycket kontroversiella frågor om CIA:s verksamhet bl a vid tiden för mordet på statsminister Olof Palme - avsedda att skickas till ambassadör Wilhelm Wachtmeister i Washington - stoppades av kabinettssekreteraren Pierre Schori.
Dåvarande regeringsmedlemmar har förnekat att regeringen ingrep i den direkta mordutredningen.
Men i Palmeutredningen finns beviset (avslöjat i Granskningskommissionens betänkande -GK) för att Schori fick Säpo-chefen Sune Sandström att undanröja biträdande spaningschefen Ingemar Krusells skrivelse till UD.
-Det här var för känsligt. Vi blev överkörda, säger Ingemar Krusell till Leopold Report.
-När jag frågade Sandström om min skrivelse möttes jag av ett hånskratt.
Från denna stund lämnades CIA helt utanför Palmeutredningen.

Ingemar Krusell var chef för den internationella undersökningsverksamheten inom Palmegruppen. Den speciella Avdelning 2 hade hand om tipsverksamheten kring de internationella spåren.
Ända sedan dygnet efter attentatet på Sveavägen den 28 februari 1986 hade tips om CIA:s inblandning i mordet på Olof Palme duggat tätt.
-Här fanns tips som var väl fantasifulla, men också tips med substans, säger Ingemar Krusell. Det kanske tyngsta kom faktiskt från FBI.
Den chilenske terroristen och CIA-agenten Michael Townley nämndes tidigt i mordutredningen. Han hade fått i uppdrag att mörda Palme redan 1976. Detta erkände han vid ett förhör med FBI.
-Jag skickade över två man till Washington för att informera sig, säger Krusell. Lite vid sidan om fick de tipset att skaffa information om CIA:s verksamhet. Vid denna tidpunkt föll inte detta i god jord men senare aktualiserades frågan.

IRRITATION PÅ UD

Brevet skrevs sedan UD:s Sverker Åström, Nils G Rosenberg och Jan Eliasson riktat skarp kritik mot Palmeutredningen (PU) för att de utrikespolitiska analyserna i mordutredningen inte blivit tillräckligt djupgående.
UD hade gått så långt att man gjort egna polisiära efterforskningar och irritationen var stor över att palmeutredarna inte hakade på. Som Jan Eliasson uttryckte det: "man fick en kuslig känsla av att man kastade in materialet i ett svart hål".
Jan Eliasson, som i april 1988 blev FN-ambassadör i New York, sammanträffade i januari samma år med palmeåklagarna Solveig Riberdahl och Axel Morath. Han blev besviken över att de inte hade någon överblick över det internationella materialet.
Han uppmanade förundersökningsledningen att gå igenom UD:s arkiv.
Och nu dök CIA, Chile, Sydafrika och mycket annat upp med tänkbara anknytningar till mordet på Palme.
Ingemar Krusell diskuterade då med förundersökningsledaren Jörgen Almblad och spaningsgschefen Hans Ölvebro frågan om att skaffa in information om CIA:s verksamhet. Man insåg att här var en basanalys viktig.
-Vi kunde inte gå via Interpol eftersom det i deras stadgar klart sägs ifrån att man inte får befatta sig med utredningar av politisk karaktär, säger Ingemar Krusell vidare till Leopold Report. Så enda vägen var att vända sig till vår ambassad i Washington där personalen sannolikt var välinformerad.
Under ett års tid hade Iran/Contras-affären behandlats av media över hela världen. Det var CIA:s drog- och vapenhandel i samband med kriget Iran-Irak det handlade om. Det krig som Olof Palme varit fredsmäklare för innan han mördades 1986. Samma år kom Watergate-avslöjaren Bob Woodwards bok "CIA:s hemliga krig" ut och väckte enormt uppseende. Woodward skrev att CIA var en stat i staten som "bedrev ´utrikespolitik´ med hjälp av hemliga militära operationer och aktioner där lögn, bedrägeri, mutor och mord kom till användning".
Det var detta CIA utredarna av mordet på Sveriges statsminister och FN:s fredsmäklare ville veta mer om.

TUFF MEN BEFOGAD FRÅGA

Ingemar Krusell:
-Jag tog kontakt med vår sambandsman på UD, kanslirådet Nils G Rosenberg, och vi kom överens om att jag skulle skriva ner de frågor vi ville ha svar på så skulle han låta dem gå vidare till Washington.
Och den 30:e maj 1988 skickade Ingemar Krusell över skrivelsen till UD.
I inledningen står det bl a:
I spaningsunderlaget i mordfallet Olof Palme förekommer det under avsnittet H 425 en rad spaningsuppslag, i vilka CIA angives på ett eller annat sätt ha initierat mordet.
-Vi ville ha svar på CIA:s status vid mordtillfället och i nutid, säger Ingemar Krusell. Vi ville också veta hur USA såg på Sverige och svensk politik vid tidpunkten för mordet på Palme.
Den sjätte frågan tycker Ingemar Krusell i dag var väl tuff, men befogad:
Fanns det i början av år 1986 någon anledning för USA och dess underrättelseorgan CIA - utifrån en objektiv bedömning - att i personen och politikern Olof Palme se en sådan fara för de egna intressena, att ett undanröjande av honom låg nära till hands?

HÄR KAN DU LÄSA HELA SKRIVELSEN

Skrivelsen skickades inte vidare. Den blev liggande en vecka då den sannolikt diskuterades på olika nivåer inom regeringen.
GK skriver i sitt betänkande:

Vid kommissionens granskning av handlingar förvarade hos UD framgick att skrivelsen föranlett dåvarande kabinettssekreteraren Pierre Schori att den 7 juni 1988 - dvs några dagar efter det den s k Ebbe Carlsson-affären brutit ut - ta kontakt med dåvarande chefen för säkerhetspolisen Sune Sandström. Schori framhöll, enligt vad som antecknats hos UD, "det tveksamma i beställningen" varefter Schori och Sandström överenskom att skrivelsen kunde lämnas utan avseende. Det finns heller ingen svarsskrivelse på denna förfrågan registrerad i PU-materialet.

Ingemar Krusell till Leopold Report:
-Jag fick först besked av Ölvebro att skrivelsen stoppats. Då jag fick tag på Sune Sandström skrattade han hånfullt och antydde något om att det här inte var vår avdelning.
-Det här var otroligt känsliga saker. Vi fick all hjälp vi behövde av UD och ambassaderna men när det gällde CIA var det tvärstopp. CIA kom inte heller upp fler gånger i Palmeutredningen.
-Man kan ha vilken åsikt som helst om CIA:s eventuella inblandning i mordet men det kändes för jäkligt att på det här sättet stoppas uppifrån i utredningen av ett statsministermord.
GK kritiserar PU just för bristen på det man kallar basanalys. Men när PU verkligen försökte sig på en sådan saboterades den uppifrån.

I hela det digra palmematerialet finner Granskningskommissionen tre "jämförelsevis intressanta motivbilder, inklusive brottshypoteser som" förblivit obearbetade:

1) Bofors vapenaffärer.
2) Olof Palmes roll i förhållande till Iran-Irak som krigförande parter.
3) Det s k palmehatet, inte generellt, men i förening med svenska politiska motiv.

I åtminstone de två första fallen har historien visat att CIA varit starkt inblandat. Den kunskapen - som kunnat ha ett avgörande inflytande på den fortsatta mordutredningen - fick aldrig mordutredarna tillgång till.

Kanslirådet och senare ambassadören Nils G Rosenberg säger till Leopold Report:
-När du nämner detta ringer en klocka någonstans. Men det är drygt tio år sedan och jag har inget minne av händelsen.

SOU 1999:88 Enskilda uppslag 435
Förfrågan till UD angående CIA

Den 30 maj 1988 sände PU:s biträdande spaningschef Ingemar Krusell en skrivelse till UD, kanslirådet Nils G Rosenberg. I skrivelsen efter-frågade PU en skriftlig redogörelse med svar på ett antal frågor. Skrivelsen hade följande lydelse:

Under den pågående förundersökningen och spaningarna efter gärningsman alt. gärningsmän vid mordet på statsminister Olof Palme, har s.k. spaningsuppslag inkommit beträffande olika utländska underrättelse-tjänster. För den kriminalistiska bedömningen av spaningsuppslagen krävs en mera ingående kännedom om underrättelseorganisationernas status i relation till regering och parlament, deras organisation och sätt att arbeta m.m. Detta gäller bl. a. CIA, en organisation som för den oinvigde framstår såsom en "stat i staten" och omspunnen av myter vad beträffar dess verksamheter.
I spaningsunderlaget i mordfallet Olof Palme förekommer det under avsnittet H 425 en rad spaningsuppslag, i vilka CIA angives på ett eller annat sätt ha initierat mordet. Dessa ger mindre anledning till konkreta misstankar utan fastmera till hypotetiska antaganden om möjliga motiv. Det har ifrån den svenska säkerhetspolisens sida (RPS-Säk.) anförts, att det skulle kunna vara till fördel för utredningen i ärendet - belysandet av CIA:s verksamhet - om ministern vid svenska ambassaden i Washington lämnade sin syn på organisationen. Åberopande dagens telefonsamtal hemställes om en skriftlig redogörelse såsom svar på följande frågeställningar:
1. Vilken status intager CIA idag i relation till regering och parlament?
2. Har CIA genom konstitution eller eljest tilldelats någon fristående status i exekutivt hänseende i säkerhetsfrågor eller vid utformandet av sin policy i politiska frågor?
3. Vilken är CIA:s främsta uppgift idag, och hur är dess verksamhet organiserad?
4. Hur såg USA på Sverige och svensk politik vid tidpunkten för mordet på statsminister Olof Palme? (Frågan ställes mot bakgrund av de "markeringar" som gjorts från USA:s sida under Vietnam-krigets dagar, hemkallande av ambassadören m.m.)
5. Vilken inriktning kan man presumera att CIA hade för sin verksamhet i Sverige vid mitten av 1980-talet?
6. Fanns det i början av år 1986 någon anledning för USA och dess underrättelseorgan CIA - utifrån en objektiv bedömning - att i personen och politikern Olof Palme se en sådan fara för de egna intressena, att ett undanröjande av honom låg nära till hands?
436 Enskilda uppslag SOU 1999:88
7. Är det i det utrikespolitiska perspektivet frekvent såsom företeelse att stormakternas underrättelseorganisationer undanröjt resp. låtit undanröja för dem politiskt obekväma personer i statsledande funktion?
(Frågan ställes utifrån den idag ofta förekommande invändningen, att ifrågavarande stormakts goodwillförluster vid uppdagandet av dess underrättelseorganisations gärningsmannaskap är betydligt större än de eventuella fördelarna av att personen ifråga undanröjts.)
8. Följdfråga till frågorna 6. och 7.: Skulle enligt UD:s bedömning någon stormakt - exempelvis USA genom CIA - vid svaret "Ja" på fråga 6. vara beredd att undanröja en statsledande politiker, oaktat risken för en stor goodwill-förlust?
9. Har utrikesdepartementet och dess tjänstemän vid svenska ambassaden i Washington erhållit eller erfarit någon form av reaktion från icke officiellt amerikanskt håll efter mordet på Olof Palme, av vilken slutsatser skulle kunna dragas om t.ex. CIA-inblandning vid mordet?
Vid kommissionens granskning av handlingar förvarade hos UD framgick att skrivelsen föranlett dåvarande kabinettssekreteraren Pierre Schori att den 7 juni 1988 - dvs. några dagar efter det att den s.k. Ebbe Carlsson-affären brutit ut - ta kontakt med dåvarande chefen för säker-hetspolisen Sune Sandström. Schori framhöll, enligt vad som an-tecknats hos UD, "det tveksamma i beställningen" varefter Schori och Sandström överenskom att skrivelsen kunde lämnas utan avseende. Det finns heller ingen svarsskrivelse på denna förfrågan registrerad i PU-materialet.

Åter till artikelserien

ÅTER TILL TEXTEN