DEL 2 Informationssvindlare nr 2: vapenhandlare William Herrman

DEL 3 Informationssvindlare nr 3: professor Oswald LeWinter

DEL 4 De tre informationssvindlarna gjorde en samlad attack mot Palmeutredarna.

DEL 5:
Informationssvindlarna i Palmeutredningen var knutna till Reagan-administrationens propagandainstitut med Sverige-ambassadör som chef.

(Leopold Report 100222) När en underrättelsetjänst slår till i ett statsdirigerat mord är allt väl förberett.
Det har i god tid planerats för spridande av desinformationsspår före, under och efter mordet.
En rad personer träder fram som informationssvindlare.
Mordet på Olof Palme präglas av desinformation och informationssvindel som i ett tidigt skede fick mordutredningen att haverera.
Vi börjar med den helt unika infallsvinkeln att vi avslöjar informationssvindlarna som ingått i konspirationen. De kan knytas direkt till den amerikanska underrättelsetjänsten. Därmed kan vi bevisa att mordet på FN:s fredsmäklare och Sveriges statsminister den 28 februari 1986 var en statskontrollerad operation, och sannolikt den allvarligaste och fortfarande icke avslöjade delen av det som senare blev känt som Iran/Contras-affären.

Palmeutredningen har efter hand samlat ett omfattande material som pekar i olika riktningar. Man har följt dessa spår med start på Sveavägen och med personer man ansett hade motiv att mörda Olof Palme. Men utan att komma i mål och utan att klart kunna sammanfoga spåren.

Det har visat sig omöjligt att komma vidare från Sveavägen där det nästan inte fanns några konkreta spår som kunde följas och ge resultat. Samtidigt omfattar undersökningsmaterialet en lång räcka internationella element. Dessa två förhållanden fick oss att tänka på möjligheten av ett statsdirigerat mord där ett typiskt kännetecken är att hålla brottsplatsen i det närmaste kemiskt ren från spår som kan följas.

Ett annat kännetecken - som faktiskt är orsak till att det är kemiskt rent - är de grundliga förberedelser som alltid förekommer vid ett statsdirigerat mord. Ett tredje kännetecken är ett omfattande efterarbete som dels är förberett och dels sätts i verket och anpassas efter hand. Detta tar bl a sikte på att ta kontroll över och styra utredningen, sopa igen eventuella spår som upptäcks och senare skapa falska spår som vilseleder utredarna. Det senaste vill kosta utredarna både tid och kapacitet som borde kunna användas bättre.

Hur ska man kunna undersöka internationella underrättelsetjänster?

Det är många som påpekat att västliga underrättelsetjänster och hela den anti-kommunistiska internationella miljön hade goda motiv att bli kvitt Palme som en av de fyra "farliga" socialistledarna på 70-talet (Harold Wilson, Storbritannien, Gough Whitlam, Australien, Willy Brandt, Västtyskland och Olof Palme, som var den ende som kom tillbaka på 80-talet.). Det saknas inte exempel på uttalanden från folk i dessa miljöer, också i Sverige, om att Palme borde tystas. Men det är långt från detta till att begå mord. Ändå kan det inte uteslutas.

Amerikanska kongressgranskningar har dokumenterat att CIA (Central Intelligence Agency - amerikanska underrättelsetjänsten) utförde politiska mord under det kalla kriget liksom motparten KGB (den civila delen av Sovjetunionens underrättelsetjänst). När det gäller CIA har vi mest fått höra att detta drabbade ledare i den tredje världen (men också regeringar som utsattes för statskupper) Det är också mycket som pekar på organiserade konspirationer med inblandning av grupperingar inom CIA när det gäller t ex statskuppen i Chile och mordet på president Salvador Allende, morden på John F Kennedy, USA:s president och Aldo Moro, premiärminister i Italien - och attentaten mot Frankrikes president Charles de Gaulle.

Naturligtvis har det spekulerats mycket om detta även när det gäller mordet på Olof Palme. Granskningskommissionen (GK), som kom med sitt betänkande om brottsutredningen efter mordet på statsminister Olof Palme 1999, ställde frågan: "Hur ska ett statsmannamord med misstänkt internationell bakgrund över huvud taget kunna utredas"? Kommissionen konstaterade att knappt någon utredning av CIA hade förekommit och ansåg att för att finna en eventuell operation ledd av t ex CIA måste man få en helt annan kraft- och kompetenssamling och en grundanalys som helt saknas i Palmeutredningen (GK sid 685-686).

I inledningen av sin memoarbok Olof Palme är skjuten (Wahlström & Widstrand 1988, sid 59) ger Hans Holmér sken av att mordutredningen också omfattar de internationella konspirativa möjligheterna. Men detta avvisar alltså GK.

Med andra ord: Möjligheten att mäktiga internationella underrättelsetjänster eller kretsar kring dessa stod bakom mordet blev aldrig utrett. GK återger ett enda försök som gjordes av dåvarande spaningshefen Ingemar Krusell. I en skrivelse den 30 maj 1988 bad han om hjälp från UD och Säpo för att kunna inleda en undersökning om CIA:s eventuella inblandning i mordet (GK sid 435-436).

Krusells brev kan du läsa här

Leopold Reports intervju med Krusell om detta kan du läsa här.

Vi startar det här avsnittet med frågan: Hur ska ett statsmannamord med misstänkt internationell bakgrund över huvud taget kunna utredas? Och börjar med att arbeta fram en grundanalys.

Vi fann att det inte är möjligt att komma vidare från Sveavägen bortsett från att bristen på spår faktiskt är ett spår i sig själv då detta är kännetecken för ett välplanerat statsdirigerat mord. Därför riktar vi hellre uppmärksamheten mot andra kännetecken som innebär grundliga förberedelser och omfattande efterarbete för att se om det är möjligt att genom detta få fram bevis för en internationell sammansvärjning.

Vi gick därför igenom en omfattande information från Sverige och många andra länder för att ta reda på omständigheter och personer som kan kopplas till händelserna före, under och efter mordet. Detta för att styrka eller avskriva möjligheten av en internationell konspiration.

Som bakgrund samlade vi in kunskap om en serie statsdirigerade mord/statskupper som alla förnekades i sin samtid men som senare har blivit avslöjade då ett omfattande bevismaterial har blivit tillgängligt för offentligheten. Poängen med detta var att söka efter operativa lösningar och mönster som skulle ha sina paralleller i Palme-materialet.

Som referensunderlag i Palmemordet använder vi oss först och främst av GK:s rapport som vi betraktar som auktoriserat faktamaterial vilket trots vissa brister ändå är en garanti för att det grundläggande informationsmaterialet som våra bevis bygger på är korrekt.

Förarbete

Vi arbetade oss först bakåt med minuter, timmar, dagar, veckor, månader och åren före mordet. I alla dessa tidsdimensioner finns det mycket man kan följa men inga snabba sätt att finna korta vägar som inte bara för oss till en internationell konspiration utan också leder ner till Sveavägen.

Ett avsnitt som vi arbetade mycket med var det faktum att de statsdirigerade morden/statskupperna mycket ofta har en inledande period där konspiratörerna lägger ner stora resurser på psykologisk krigföring, destabilisering och allt annat som ger möjlighet till att skapa ett "coup climate", d v s skapa en atmosfär av fronter och motsättningar i målområdet så att många till slut ska känna sig nöjda med "en slutlig lösning".

En sådan strategi utvecklas i ofta stegvis, man hoppas på att efter hand ha lagt så mycket press på systemet - eller personen - att problemet löser sig självt (statsledaren drar sig tillbaka, förlorar i ett val eller dylikt). När denna strategi inte lyckas återstår helt enkelt eliminering. Vid valet 1982 förväntade sig antisocialister, extremister och Palmehatare att socialdemokraterna skulle förlora. Trots intensiv hatpropagande återkom Olof Palme som Sveriges statsminister. Grunden var därmed lagd för att få bort Palme vilket spelade de utländska konspiratörerna i händerna. Palme segrade på nytt i valet 1985 trots en intesifierad hatpropaganda samtidgt som man i militära och högerextremistisk kretsar anklagade honom för att inte tillräckligt starkt agera mot de "sovjetiska" ubåtskränkningarna.

Det är förvånande att Säpo och Palmeutredare inte sett de här sammanhangen trots att de har undersökt en rad grupperingar och enskilda personer som uppenbart hade misskrediterat Palme och lika uppenbart haft kontakter västerut - alltså med USA. Det är ett känt mönster som både den svenska militära underrättelsetjänsten och Säpo borde haft skyldighet att sätta sig in i senast när statsministern i Sverige hade mördats. I stället blev alla misstänkta undersökta i kända perspektiv som ensamma galningar och politiska extremister, och hade man alibi för att inte ha varit på Sveavägen hade man inget med mordet att göra.

Efterarbete

Därefter följde vi samma metod för perioden efter mordet för att se om det förelåg planerat efterarbete som kunde vara en naturlig del av ett statsdirigerat mord. Med särskild tanke på en eventuell amerikansk operation sökte vi speciellt efter desinformation från liknande operationer i världen. Det blev dubbelt intressant när det visade sig vara samma producenter av desinformation nästan varje gång sedan många år tillbaka - de dök upp också efter Palmemordet.

Informationssvindlare

Vi presenterer i den här artikelserien den snabbaste och säkraste vägen till att fastslå en internationell konspiration: Desinformation riktad direkt mot Palmeutredningen (PU). Det är uppenbart att GK jobbat mycket med att utvärdera vittnesmål som visade sig vara vilseledande för mordutredningen. I motsats till PU har GK icke slagit sig till ro med att detta var spår som inte kunde leda till något - och GK har också förstått att desinformation (sid 685-687 och 699-701) kan vara ett spår i sig själv. Således har GK stämplat ett antal personer som informationssvindlare vilka borde ha undersökts närmare just i denna egenskap. I stället har PU överutrett deras uppslag - vilket GK påpekar (sid 686). Man kan fråga sig vad PU sysslade med när man inte följde upp GK:s slutsatser.

Konsekvensen är att svindlarna fick som de ville. PU fördes bakom ljuset och man kastade bort många års arbete som kunde ha använts bättre. Just detta är ett tydligt tecken på efterarbetet efter ett statsdirigerat mord.

Starten på avslöjandet

Vi har valt ut tre amerikanska informationssvindlare i mordutredningen som vi bearbetet i detalj både före och efter mordet, för att se om de kan knytas samman, om de ingår i en konspiration, om de kan knytas till hemliga underrättelsetjänster i USA. Vi har vidare analyserat PU:s arbete i förhållande till dessa informationssvindlare. Det visade sig att det inte minst på grund av FBI:s uppträdande i förhållande till svenska myndigheters försök att undersöka/utreda dessa att desinformationskampanjen de tre ingick i blev så lyckad.

Vi har full förståelse för att svenska myndigheter bad FBI om hjälp sedan CIA från dag ett varit mycket "behjälplig" med utredningen också i Stockholm. Lägligt nog befann sig experter på buggning och avlyssning i Stockholm vid den här tidpunkten.

Aftonbladet skrev att Säpo utfört avlyssning av en rysk diplomat i samarbete med CIA.
"Den amerikanska underrättelsetjänsten CIA hjälpte SÄPO med buggningen av den ryske diplomaten. Uppgifterna finns i chefsåklagare Jan Danielssons utredning om illegal avlyssning."
Det faktum att en internationell konspiration kunde vara möjlig med Olof Palmes bakgrund borde ha lett till att man lagt upp andra rutiner och värderingar i förhållande till denna "hjälp".

Informationssvindlare/provokatörer

Bland många informationssvindlare i Palmeutredningen har vi första omgången plockat ut tre som presenteras i denna och de två följande artiklarna.

1.De ingick i en grupp som kände varandra och arbetade för ett gemensamt mål att sabotera mordutredningen med tre olika historier.
2.Vi kan koppla gruppen till amerikansk underrättelsetjänst.
3.De fick skydd av FBI när PU kom med sina förfrågningar om två av dem, och FBI gjorde sitt yttersta för att täcka över känd information och ljuga för PU.
4. Som desinformationsgrupp hade de uppdrag att att hålla ut så länge som möjligt genom att störa PU.
5.Deras uppdragsgivare hade på förhand bestämt att de två som utpekade CIA som skyldigt till mordet - när tiden var inne - skulle avslöjas som bedragare och därmed höja tröskeln för fortsatta PU-efterforskningar mot CIA, och dessutom skapa oenighet inom PU.

Vi vill också göra trovärdigt varför delar av den amerikanska underrättelsetjänsten just vid den här tidpunkten (september 1988) valde att sätta igång ett angrepp på Palmeutredningen.
När detta är bevisat, kommer man att förstå att avsikten inte har varit att fria Christer Pettersson eller andra ensamma galningar. Det kommer också att framgå att det är dags att starta en ny Palmeutredning med all nödvändig expertis som öppet och ärligt kan samarbeta med amerikanska myndigheter för att bl a utnyttja informationssvindlarnas reella kunskaper om attentatet.

Informationssvindlare nr 1: Professor Robert Harkavy

GK:s analys av RH:s informationssvindel (sid 687):
Se ett sammandrag här intill

"Uppslaget om Professor Robert H talar för sig självt. Robert H måste rimligen betraktas som en ´informationssvindlare´och har i denna egenskap fått uppta ett alltför stort utrymme. PU hade på ett ganska tidigt stadium kunnat avföra hans uppgifter. Istället har man fört långa samtal med honom och därmed belastat utredningen. I detta fall, liksom beträffande andra ´informationssvindlare´, efterlyser vi från polisens sida en mer professionell bedömning angående uppgiftslämnares informationskapacitet, tillförlitlighet och trovärdighet."

Huvuduppslaget om professor Harkavy finns i GK på sidorna 504 - 508. Av det framgår det att han fick hålla på med sin verksamhet från januari 1990 till mars 1995. Det ska uppfattas som att en amerikansk professor har drivit omfattande desinformation riktad mot PU och Sverige i mer än fem år.

Vem var då denne man? Vi har undersökt honom grundligt, och speciellt hans CV väckte verkligen vårt intresse (han fanns på denna sida vilken av någon anledning har upphört):

Här är hela hans imponerande CV vilket i sammandrag reovisas här under.

Harkavy var professor vid Pennsylvania State University, ett av delstatens två största universitet. Hans bakgrund och arbete är så omfattande och imponerande att det med en gång framgick att det inte är en typisk lögnare och bedragare vi har att göra med. Vad fick en man med så stort förtroende och så solida kunskaper att störa svenska myndigheter med desinformation?

Här är ett urval från hans CV och andra källor som klargör hans generalla profil, förbindelser och obegränsade förtroende inom alla olika organ inom försvar och säkerhet:

* Från 1958 till 1966 var han reservofficer inom artilleriet i USA:s armé där han avancerade till löjtnant.

* 1969 fick han stipendier för att arbeta inom US Arms Control and Disarmament Agency.

* Från 1977 har han skrivit minst tre artiklar om utrikes- och säkerhetspolitik för tidskriften Orbis, utgiven av Foreign Policy Research Institute (FPRI) vid University of Pennsylvania, "grannuniversitetet" till Pennsylvania State University där han själv var anställd.

* Från 1977 till 1978 hade han stipendier för att jobba med US Navy War College, Newport, Rhode Island, för att skriva en bok om "Great Power Competition for Overseas Bases."

* I september 1981 föreläste han om "Arms Resupply During Conflict" på årskonferensen för Georgetown Center for Strategic and International Studies (CSIS).

* I augusti 1982 föreläste han om "The Strategic Bases och Basing" på en FPRI- konferens i Washington.

*1982 deltog han i symposier i CSIS:s regi om kärnfysisk spridning.

* I oktober 1983 föreläste han om "Some Lessons of Recent Wars in the third World" på årskonferensen för CSIS.

* Från 1982 till 1983 var han Visiting Research Professor vid US Army College Strategic Studies Institute, Carlisle. Som ansvarsområde uppges "Research leading to publications on arms resupply and ´lessons of war´; participant, team research for Office of Deputy Chief of Staff, Operations and Plans, Department of the Army."

* Från 1983 till 1984 arbetade han på ett stipendium från Strategic Institute, US College, för att leda en konferens om "The Lessons of Recent Wars in the Third World" och för att ge ut en bok i anslutning till detta.

* Sommaren 1985 uppehöll han sig i Stockholm för ett forskningsprojekt efter inbjudan från SIPRI (Stockholm International Peace Research Institute) som finansierades med ett Fulbright-stipendie.

* 1985 var han en av redaktörerna för antologien "The Lessons of Recent Wars in the Third World: Approaches and Case Studies" och 1987 samma publikation med tillägget: "Comparative Dimensions".

* 1989 gav SIPRI ut Harkavys bok "The Global Foreign Military Presence".

* 1990 ingick hans bidrag "The United States Coping Without Bases in Europe" i en SIPRI-antologi.

*Under perioden 1991-92 höll han föredrag på SIPRI och Svenska Utrikespolitiska Instituet "on various aspects of ongoing research in Third World conflict" (detta var mitt i den period som GK hävdar att han bedrev informationssvindel mot PU).

*1992 hade han forskningskontrakt med Department of Defence med tema "The Military Geography och Third World Conflict".

* Sommaren 2005 publicerade Naval War College Review Harkavys artikel "Thinking about Basing" (Naval War College Review, Summer 2005, Vol.58, No.3) som bl a handlar om det kalla kriget på 80-talet och användandet av "low intensity conflict" (bl a den typ av verksamhet som bedrevs av extrema högerkrafter mot Palme och Sverige.)

Åter till texten!

CV:n visar att Harkavy genom hela sin karriär var starkt integrerad i hela det amerikanska militära säkerhetspolitiska etablissemanget. Hans arbete fokuseras på konflikter och krig i den tredje världen, "low intensity warfare", psykologisk krigföring etc ur en officiell amerikansk aspekt. Detta arbete har baserats på information från och arbete för de militära och civila amerikanska underrättelsetjänsterna. Det är därför orsak att tro att Harkavy har haft tillgång till de allra största hemligheterna inom det amerikanska försvars- och säkerhetsetablissemanget.

Han har från början till slutet arbetat med samma saker som Palme var sysselsatt med - men från motsatt infallsvinkel. Palme och den svenska neutraliteten har med största säkerhet varit ett tema och ett problem i många av Harkavys föredrag och redogörelser. Det är bara i Sverige Harkavy arbetar med fredsfrågor!

Om Harkavy uppriktigt trodde att han hade något att bidra med för att klara upp Palmemordet skulle hans bidrag, med tanke på hans bakgrund, naturligtvis ha varit välgrundat och yrkesmässigt genomarbetat och kvalitetssäkrat. Men detta står i stark motsättning till vad GK skriver beträffande Harkavys besök 31 december 1989 på Sveriges ambassad i Washington (hans första kontakt med svenska myndigheter som informationssvindlare):

"Han hade kommit att intressera sig för mordet på Olof Palme och hade under ambassadbesöket spekulerat över de olika mordteorierna. Robert H hade gjort ett något nervöst intryck."

Professorns närmande till PU skedde från början i huvudsak via mellanhänder (svenska ambassaden i Washington, FBI och USA:s ambassad i London och via Interpol, kollegor etc) innan han etablerade direktkontakt.

Harkavy besökte Sverige flera gånger. Ett uppehåll på SIPRI sommaren 1985 gör mannen ännu intressantare, sedan SIPRI troligen var den svenska institution som visste mest om Palmes tankar och planer. På den tiden befann sig också Emma Rotchild på SIPRI. Hon var en engelsk fredsforskare som ofta bodde i Stockholm och ansågs ha ett förhållande med Palme. Bl a ville Palme utnämna henne till chef för SIPRI, men drog tillbaka förslaget på grund av motstånd. Hon var också ressällskap och sekreterare vid ett antal internationella möten där Palme spelade en central roll.

GK upplyser om att Harkavy senare tog kontakt med henne. Detta kan ha varit ett led i hans desinformations- och underrättelseuppdrag. Bland annat överlämnade han ett foto till henne på en marockan, Abo T, som Harkavy kunde tänka sig vara Palmes mördare. Han ville att Lisbet Palme skulle se fotot för att jämföra med personerna hon sett på Västerlånggatan dagarna före mordet. Harkavy deltog 1991 i en SIPRI-konferens tillsammans med Emma Rotchild. Om Lisbet sett fotot är okänt. Harkavy har också vid sina kontakter med PU påstått att han kände Ebbe Carlsson mycket väl. Om han den vägen också bidragit till att hålla liv i PKK-spåret är okänt.

Nästa artikel handlar om den andre av de tre utvalda desinformationssvindlarna, William Herrman, som ingår i konspirationen tillsammans med Harkavy. 

-------------------------
Källor
Granskningskommissionen (GK) (1999): Brottsutredningen efter mordet på statsminister Olof Palme. Granskningskommissionens betänkande. ("The Criminal Investigation after the Murder of Prime Minister Olof Palme. The Commission's Report.") SOU 1999:88.
Harkavy, Robert (no date): CV, downloaded 28 May, 2006, from http://polisci.la.psu.edu/faculty/Harkavy/cv.html, site later removed.
Holmér, Hans (1988): Olof Palme är skjuten ("Olof Palme Has Been Shot"). Wahlström & Widstrand.

Robert Harkavys (Robert H) informationssvindel

Sammandrag av GK:s redovisning av Harkavys kontakter med Palmeutredningen (PU).

Januari 1990 hade Robert H kontaktat Sveriges ambassad i Washington och berättat att han sett ett foto på Abo T i New York Times. Denne hade dömts till livstidsfängelse i Sverige och Robert H hävdade att han var identisk med den person han träffat på restaurang Bolaget i Stockholm sommaren 1985. Han kunde vara Olof Palmes baneman eftersom han stämde med beskrivningen av en haltande man.

Mannen var marockan och han hade berättat en egendomlig historia som tydde på att han hade kontakter i USA:s armé. Robert H hade fäst sig vid mannens skrämmande, ondskefulla ansikte och kraftiga muskulära kropp. Mannen hade haft käpp och haltat kraftigt. Robert H hade vid ambassadbesöket spekulerat över olika mordteorier. Han hade gjort ett något nervöst intryck.

Ett par veckor senare återkom Robert H per telefon till ambassaden och frågade om någon från Stockholm hört av sig. Han berättade att han nu vänt sig till FBI "som ju ingenting begriper i saken". Robert H hade varit övertygad om att hans instinkt var den rätta och att han hade en väsentlig pusselbit när det gällde att lösa mordet. Han hade uttryckt att han var rädd för att någon skulle snuva honom på belöningen. 1990 berättade Conny W för PU att Robert H hade berättat intressanta saker om den livstidsdömde terroristen Abo T.

USA:s ambassad i London kontaktade PU via Interpol och uppgav att en hemlig källa anställda på universitetet i Pennsylvania kontaktat FBI. Källan var professor i ett humanistiskt ämne. Denne hade läst i New York Times att ABO T misstänktes för inblandning i Lockerbie- katastrofen (sprängningen av ett passagerarplan över den skotska byn Lockerbie 21 december 1988 som krävde 277 människoliv - bl a den svenske FN-kommissarien Bernt Carlssons, nära medarbetare till Olof Palme).

Källan har därefter berättat om en händelse på en restaurang i Stockholm sommaren 1985. (GK: Det sägs inte i uppslaget, men det ligger nära till hands att källan var identisk med Robert H).

I februari och mars 1990 hade RH direktkontakt med PU. Han fick se nytagna foton på Abo T som inte stämde med de han sett i New York Times. Enligt tidningen kom Abo T till Sverige på falskt pass. RH påpekade att han inte trodde att fotot i det falska passet föreställde Abo T.

I början av augusti 1990 föreslog RH vissa utredningsåtgärder. Samtidigt hörde PU Abo T. Mordnatten hade han tillbringt med sin hustruoch goda vänner. Sedan han kom till Sverige 1983 hade han aldrig varit skadad i något ben och hade aldrig besökt restaurang Bolaget.

November 1990 träffade två utredningsmän Robert H i Stockholm. Han hade inget nytt att tillägga och utredningsmännen uppgav att Abo T noggrant utretts i samband med livstidsdomen. De uppgav också att inget tydde på att gärningsmannen haft en haltande gång, det var tidningsuppgifter som PU valt att inte dementera eftersom man då kunde selektera ut vittnen som endast gått på tidningsuppgifter.

1992 sammanträffade RH återigen med utredningsmännen och uppgav att han inte längre trodde att den person han träffat på Bolaget var Abo T. I stället hade saker inträffat som fått honom att tro att israeler låg bakom mordet.

1991 hade RH haft kontakt med den israeliske Mossadagenten Juval Aviv som påstod att Abo T var Palmes mördare och att CIA låg bakom attentatet och att chefen för kontraspionaget organiserat det hela. Motivet var USA:s vapenhandel , Iran/Contras etc. RH påstod att Aviv visat en lista på personer som mördats i Iran-Contrasaffären. Förutom Olof Palme hade bl a Carl Algernon och Bernt Carlsson funnits på listan.
(Algernon var krigsmaterielinspektör. Han omkom i januari 1987 sedan han kastat sig eller knuffats framför ett tunnelbanetåg i Stockholm).

RH berättade att journalisten Josef F på International Tribune i Paris berättat att han träffat Bernt Carlsson före hans sista flygresa och denne hade då sagt att han var en av fem personer som visste vad som hänt Palme. En del av dessa hade dött under mystiska omständigheter. Carlssons systers man arbetade i en spritbutik där RH brukade handla whisky. Denne berättade att hustrun åkt till Carlssons lägenhet ca fem dagar efter flygkraschen. Lägenheten hade då varit i total oordning som om någon eftersökt något.

Från 1992 till 1995 kontaktade RH en av PU:s utredningsmän. Det upprättades protokoll och delvis nya uppgifter kom fram. Bl a hade han sett en man som liknade den han träffat på Bolaget som gått in på Libyens ambassad.

Efter mars 1995 har inte RH hörts av.