011217
Aftonbladet fälldes av Pressens Opinionsnämnd
för artikel om Börje Wingren:
Jag kommer att begära skadestånd

Av Anders Leopold
Tidningen Aftonbladet fälldes den 20 november i två fall av Pressens Opinionsnämnd för att ha brutit mot de pressetiska reglerna vid publicering av en artikel som bl a handlade om Börje Wingren, den s k 33-åringens förhörsledare och författare till boken "Han sköt Olof Palme" som vi publicerar löpande här på Leopold Report.
Börje Wingren har smutskastats vid flera tillfällen för sitt starka ställningstagande för Victor Gunnarsson som skyldig till mordet på Olof Palme. Flera tidningar och t o m den s k Gransknings- kommissionen har vidarebefordrat helt felaktiga och kränkande uppgifter om Wingren.
I januari 2001 dömdes gävletidningen Arbetarbladet i hovrätten till ett skadestånd på 30 000 kronor för att ha förtalat Wingren.
-Domen mot Aftonbladet i Pressens Opinionsnämnd är till viss del en upprättelse, säger Börje Wingren. Men jag nöjer mig inte med detta. Med PO:s dom i ryggen kommer jag att begära ett skadestånd eller stämma tidningen.
Många av de falska uppgifter som cirkulerat om Wingren som förhörsledare i Palmeutredningen och som polisman har på ett mycket kränkande sätt publicerats i de finska forskarbröderna Kari och Pertti Poutiainens bok Inuti labyrinten.
-I kapitlet om mig går man vidare på de rykten som varit i omlopp utan att i något fall kontakta källan - nämligen mig själv, säger Wingren. Det har vållat mig stor skada inte minst därför att min
trovärdighet allvarligt skadats i samband med publiceringen av boken Han sköt Olof Palme. Många tidningar har sett Poutiainens bok som en trovärdig källa och fört uppgifterna vidare utan att kontrollera dem. Det är ofattbart att dessa personer ens får kalla sig för forskare när de inte anstränger sig mer för att hitta sanningen. Det hade räckt med att de slagit en signal till mig så hade större delen av det kapitlet tvingats utgå. Men det ville de kanske inte.
-Nu efter PO:s dom kommer jag också att begära skadestånd av författarna eller om det inte kan ske någon förlikning inleda en förtalsprocess.

Leopold Report publicerar här hela utlåtandet från Pressen Opinionsnämnd. I detta hålls Wingren anonym (A) men då han anser att han inte har något att dölja föredrar han att hans namn också sätts ut.

Börje Wingren anmälde en artikel i Aftonbladet den 28 februari 2001 om mordet på Olof Palme till Allmänhetens Pressombudsman (PO).
I artikeln, som skrivits av Karl N Alvar Nilsson, berördes förhören med den person som blev riksbekant som "33-åringen". Så här skrev Karl N Alvar Nilsson:

När det gäller 33-åringen tilldelades polisinspektör (ska vara kriminalinspektör red.anm.) Börje Wingren (namngiven) en central roll. Han hade, enligt GK, dömts för misshandel och urkundsförfalskning i samband med tjänsten och i en uppmärksammad narkotikaaffär hade han 1983 lånat pengar av huvudmannen under och efter målets avgörande.

Förkortningen GK syftar på granskningskommissionen för brottsutredningen efter mordet på statsminister Olof Palme.

Wingren ansåg att tidningen vidarebefordrat felaktiga och kränkande uppgifter om honom. Aftonbladet hade återgett oriktiga uppgifter ur GK:s betänkande och uppgett bl a att han enligt GK "dömts för misshandel och urkundsförfalskning i samband med tjänsten och i en uppmärksammad narkotikaffär hade han 1983 lånat pengar av huvudmannen under och efter målets avgörande". Men i motsats till GK hade Aftonbladet också namngett honom.

Aftonbladet påpekade att GK ägnat ett mycket kritiskt avsnitt åt Wingrens roll i utredningen av 33-åringen. Bl a hade förundersökningsledaren K G Svensson haft låga tankar om Wingrens professionella lämplighet. GK hade frågat sig hur en person som A kunnat anförtros med att förhöra 33-åringen. Tidningen hade publicerat Wingrens namn dels för att inte rikta misstankar mot andra personer, dels för att Wingren själv framträtt i offentligheten som den som förhört 33-åringen och som författare till en bok om mordet på Olof Palme. Aftonbladet betonade också att det var sant och relevant att Wingren dömts för misshandel och urkundsförfalskning och lånat pengar av huvudmannen i en narkotikaaffär. Uppgifterna fanns i en PM från polisen i Helsingborg och återgavs i GK:s betänkande. Den kriminalinspektör som handlade frågan om penninglån i narkotikamålet sade enligt tidningen att det var ostridigt att Wingren tagit emot pengar av huvudmannen. Förundersökningen hade lagts ner då det inte fanns misstanke om brott. Aftonbladet hade inte heller hävdat att det fanns en sådan misstanke. Men även om uppgifterna varit felaktiga hade det funnits starka skäl att återge dem med tanke på deras ursprung i officiella källor.

Med anledning av Aftonbladets yttrande framhöll Wingren att han aldrig förnekat misshandelsdomen. Men de två andra påståendena var osanna. Han hade friats av domstol från anklagelsen om urkundsförfalskning. Förundersökningen om penninglån hade lagts ner och misstanken om brott avskrivits. Uppgifter i medier om felaktiga sakuppgifter i GK borde ha varit en varningsklocka för Aftonbladet. Wingren underkänder också tidningens argument att namngivningen var befogad för att inte andra poliser skulle misstänkas.

Aftonbladet betonade att GK var en så auktoritativ källa att tidningen hade anledning att utgå från att uppgifterna i betänkandet var korrekta. Trovärdigheten stärktes av att uppgifterna ursprungligen kom från polismyndigheten i Helsingborg. Den påstådda urkundsförfalskningen var bara en mindre detalj i den anmälda debattartikeln. Men eftersom uppgiften från GK inte var korrekt var Aftonbladet berett att införa rättelse, om Wingren önskade det. Tidningen var också beredd att förtydliga att anklagelserna om penninglån inte kunnat styrkas och att förundersökningen lades ner.

Genom beslut den 20 juni 2001 överlämnade PO ärendet till Pressens Opinionsnämnd med följande motivering:

Wingren har både genom sin tidigare yrkesutövning och genom sitt författarskap en sådan ställning i offentligheten att inga pressetiska invändningar kan riktas mot att han namnges i samband med en kritisk bedömning av hans insatser i utredningen av mordet på Olof Palme.

Statens offentliga utredningar brukar anses som tillförlitliga vad gäller sakuppgifter i betänkandena. Men som bekant slumrade understundom även Homeros och den går för långt som betraktar statliga utredningar som ofelbara. Vad gäller de uppgifter från Granskningskommissionen (SOU 1999:88) som berörts i detta ärende är det ostridigt att GK haft fel. Källans förväntat trovärdiga karaktär befriar inte Aftonbladet från dess källkritiska ansvar.

Kravet på saklig korrekthet blir ännu strängare när en tidning återger kritiska eller negativa uppgifter om en enskild person och därtill namnger honom. Aftonbladet har genom att namnge Wingren och
samtidigt utan grund påstå att han gjort sig skyldig till vissa brott kränkt hans integritet och tillfogat honom en oacceptabel publicitetsskada. Denna publicitetsskada mildras inte av att tidningen närmare tre månader efter den anmälda artikelns publicering erbjudit sig att införa en rättelse, om Wingren så önskade. I det här fallet hade det varit rimligt att tidningen självmant rättat felet.

Min slutsats blir att Aftonbladet i den anmälda publiceringen inte iakttagit en sådan ansvarig hållning inför den publicistiska uppgiften som god publicistisk sed kräver. För det bör tidningen klandras.

Hos Pressens Opinionsnämnd har ytterligare skriftväxling förekommit. Pressens Opinionsnämnd gör följande bedömning:

Det är naturligtvis en banal truism att i stort sett alla aspekter av mordet på Olof Palme har uppenbart allmänintresse. Mordet är fortfarande inte uppklarat och den rättsliga hanteringen av det är och har varit föremål för vitt skilda bedömningar. Det får från pressetiska utgångspunkter självfallet godtas att det i artiklar i pressen förekommer kritiska åsikter och negativa uppgifter om de med mordutredningen sysselsatta personerna. Detta förhållande motiverar dock lika litet här som i andra fall att felaktiga uppgifter publiceras.

En av de uppgifter om Wingren som Aftonbladet publicerat är att Wingren dömts för urkundsförfalskning. Denna uppgift, som grundar sig på GK:s rapport, är inte korrekt. Det är visserligen i någon mån förståeligt att uppgiften inte särskilt kontrollerats av Aftonbladet men - som PO konstaterat - källans förväntade trovärdiga karaktär befriar inte Aftonbladet från dess källkritiska ansvar. Publiceringen i denna del är inte pressetiskt godtagbar.

I fråga om Wingrens påstådda lån av pengar av huvudmannen i en narkotikaaffär synes en förundersökning mot Wingren inletts men den har enligt Wingren lagts ned, då det inte fanns misstanke om brott. Artikeln innehåller visserligen inte något uttryckligt påstående om att Wingren gjort sig skyldig till något brott i detta sammanhang. Den beskyllning som riktas mot honom är dock av så allvarlig art att den i sin kategoriska utformning inte är försvarbar, då den inte är belagd. Inte heller publiceringen i denna del är pressetiskt godtagbar.

På det sätt som nu angetts finner nämnden att Aftonbladet genom den anmälda publiceringen åsidosatt god publicistisk sed.

På Opinionsnämndens vägnar:
Leif Lindstam Christel Ericson Dahllöf

Här kan du läsa Börje Wingrens svar till PO där de ovan nämnda händelserna förklaras

Till Allmänhetens Pressombudsman
Kungsholmstorg 5 Stockholm

Ärende dnr 121/01

Aftonbladet påpekar mycket riktigt i sitt genmäle att mordet på Olof Palme var en extraordinär händelse. Så mycket viktigare är då att tidningen kontrollerar fakta före publiceringen.
Aftonbladet skriver i artikeln att Winberg "dömts för misshandel och urkundsförfalskning i samband med tjänsten och i en uppmärksammad narkotikaaffär hade han 1983 lånat pengar av huvudmannen under och efter målets avgörande."

Man förstärker detta med att skriva i sitt yttrande "båda dessa påståenden är relevanta och dessutom sanna". Uppgifterna om urkundsförfalskning och "pengalån" är baserade på rykten som avsett att förringa min trovärdighet. GK återger dessa rykten men är försiktigt nog att kalla mig "utredningsman V". Aftonbladet återger uppgifterna kritiklöst och går ett steg längre genom att namnge mig.

Detta är fakta:
Misshandelsdomen har jag aldrig förnekat. Den inträffade 1966. En av Helsingborgs grövsta brottslingar och spritlangare uppträdde under utredningen så provocerande och utmanande att det ledde till en personlig uppgörelse. Jag gav honom en omgång så att blodvite uppstod och det är en handling som jag inte ångrar. Jag fick många bevis på uppskattning från folk som terroriserats av den här mannen med sitt maffialiknanden uppträdande. Jag var en ung ambitiös polis och begick givetvis ett misstag, men det inträffade 1966 och kan knappast vara en belastning vid bedömning av min roll som förhörs- och brottsutredare 20 år senare.

Desto grövre är de två följande osanna påståendena. Beträffande urkundsförfalskningen så hänvisar jag direkt till rådshusrättens dom 25 november 1966 sid. 36: Med ogillande av åtalet mot Wingren under punkt 3… (Punkt 3: Wingren och Nilsson: urkundsförfalskning sid. 3).
Denna friande dom ska ställas mot Aftonbladets påstående att jag dömts för urkundsförfalskning. Här återger man alltså en direkt lögn - med angivande av mitt namn.

Ännu grövre är givetvis att påstå att jag lånat pengar av en grov brottsling vilket kan leda till att man hamnar i beroendeställning. Detta rykte har också förföljt mig trots att förundersökningen lades ner då det inte fanns misstanke om brott. Detta påstår inte Aftonbladet, men man påstår ändå att jag LÅNAT pengar av denne brottsling. Det är tillräckligt allvarligt - och lögnaktigt. Därtill orimligt. Om jag verkligen lånat pengar av Gubben hade jag också fällts.
"Gubben" ville inte ha sina ca 2 000 kr i cellen när han anhölls. Jag frågade förundersökningsledaren Ikander om pengarna skulle beslagtas men det avslog han. Då gick vi till chefen för häktet och där räknades pengarna, lades i en ask och jag kvitterade ut dem. Asken förvarades sedan på mitt tjänsterum. När Gubben ringde och ville ta ut 400 kr var jag bortrest och den som övertog det hela anmälde mig för att ha lånat pengar av honom. Dessbättre för mig hade jag meddelat Gubbens son och bror att jag hade pengarna men att de stod till hans förfogande. Det ansåg de var OK. Det var när internutredarna hörde Gubben, sonen och brodern, och de bekräftade att så här hade det gått till, som ärendet lades ner.

Jag var en kontroversiell polis som antingen hade fiender eller vänner. Dessbättre fanns de senare i högre tjänsteställning både inom polis och övrigt rättsväsen. När GK publicerar det ovan hämtade citatet går de på rykten från personer som ville komma åt mig. De är försiktiga och använder benämingen "Utredningsman V". GK:s betänkande 1999 utsattes för massiv kritik i massmedia. Både för bristande och en del felaktiga faktauppgifter och tveksamma slutsatser. Att hämta ett så grovt citat ur denna utredning utan att kontrollera dess riktighet kan väl knappast vara förenligt med god pressetik. Därtill hade det varit mycket enkelt att kontakta mig personligen så hade jag kunnat lägga fram fakta.

För att ytterligare förringa min trovärdighet hänvisar Aftonbladet i sitt svar till förundersökningsledaren KG Svensson "som försökt får Börje Wingren utbytt eftersom han inte ´för det minsta´ kunde lita på dennes objektivitet". Jag har noggrant redogjort för bakgrunden i min bok och antar att AB:s medarbetare läst den. Detta är en efterhandsrekonstruktion av KG Svensson för att skyla över hans totala misslyckande i Palmeutredningen - vilket omvittnats på många håll i tal och skrift. Jag förhörde 33-åringen i över 30 timmar utan att någon gjorde minsta försök att få mig utbytt - i stället med stöd från Holmér och mina chefer Arne Irvell och SL Pettersson.
Jag hade alltid advokat Gunnar Falk närvarande och han har för Expressen vittnat om att jag skötte förhören utan anmärkning. KG Svensson beordrade mig dagen före utsatt häktningförhandling att skriva ett PM till häktningspromemoria. Och han hade inför häktningsförhandlingen skärpt åtalat från "skäligen misstänkt gärningsman" till "på sannolika skäl misstänkt som gärningsman."
Detta ansvarsfulla jobb lägger han alltså ut på en polis vars objektivitet han inte kunde lita på. Hade han haft den inställningen då - det gällde faktiskt mord på Sveriges statsminister - borde det likställas med tjänstefel. Det mest häpnadsväckande var att han inte läst en enda sida av de förhörutskrifter jag levererat - därför kunde han inte heller skriva sitt eget häktnings-PM. Det var andreåklagaren Lage Carlström som läste protokoll. Han kom in på mitt tjänsterum när min kollega Ulf Norlin var närvarande och sa: "Jag måste beundra ditt sätt att sköta förhören".
KG Svenssons stundtals förvirrade agerande - inte minst vid frisläppandet av 33-åringen - hängde samman med konflikten med spaningsledningen med Hans Holmér i spetsen. När han senare utsattes för hård kritik fann han en lämplig syndabock i bl a Börje Wingren.

Avlsutningsvis vill jag anföra, eftersom det är min person och min trovärdighet som polis det här handlar om, att efter min insats i Palmemordet anförtroddes jag utrednings- och förhörsuppdrag i flera stora brottmål som ledde till fällande domar: Det s k Dalendramat med mord, kidnappning och grova narkotika brott, dubbelmordet på Regeringsgatan, Enskedemorden där en kvinna dömdes för dubbelmord, det s k journalistmordet där tre personer tack vare utredningen erkände. Det var s k spaningsmord där jag ledde utredningarna. Knappast uppgifter som anförtrotts den polis KG Svensson gett en bild av.
Den legendariske journalisten och polisreportern Börje Heed på Aftonbladet följde Dalendramat. I sitt radioprogram Brottsplats Stockholm i P3 sa han att Börje Wingrens förhörsteknik var av sådan klass att förhören borde användas i utbildningssyfte på Polisskolan. För undvikande av bemötande som "att Wingren och Heed var ju nära vänner" vill jag påpeka att vi så småningom blev det - men inte kände varandra mer än mycket ytligt i samband med utredningen av Dalendramat.

Min sammanfattning blir alltså:

1) Det var inte pressetiskt att återge så grova anklagelser utan att kontrollera dem - därtill var två av dessa helt lögnaktiga.
2) Det var i media fastslaget att GK på en hel del punkter återgett felaktiga faktauppgifter, det borde ha varit en varningsklocka för AB när det gällde att publicera dessa grova och falska anklagelser mot en polisman i tjänst och samtidigt namnge honom.
3) Det går inte att ange att man kunde satt ut namn därför att andra poliser annars oskyldigt skulle kunna misstänkas. Så resonerade inte GK. Aftonbladet skriver: "När det gäller 33-åringen tilldelades polisinspektör Börje Wingren en central roll.- (jag var ensam förhörsledare och kunde knappast förväxlas med någon annan) "Han hade, enligt GK, dömts för…" etc. Det ger läsaren den felaktiga bilden av att GK också namngivit mig vilket väl avser att höja trovärdigheten och tyngden i de falska anklagelserna mot mig.

Börje Wingren
010507