Domaren i hovrätten om Lisbet Palmes vittnesmål:
Hon gav olika uppgifter

011102
Av Anders Leopold
Lennart Groll, domare i hovrätten i målet mot Christer Pettersson 1989, skriver på DN-Debatt:
Svea hovrätt ifrågasatte inte Lisbet Palmes allmänna trovärdighet i målet mot Christer Pettersson. Men även ett trovärdigt vittnes uppgifter kan visa sig oriktiga och domstolen hade skyldighet att göra sin egen bedömning. Det bygger på vittnets minnesbilder.
I Lisbet Palmes fall har det under dessa intensiva Petterssons-dagar visat sig att hon givetvis hade starka minnesbilder från mordplatsen. Men de kunde aldrig ha formats av något som hon inte såg.
Det avgörande är att av alla tidiga förhör dagarna efter mordet så framgår det att hon inte såg mördarens ansikte. Därmed är en identifikation omöjlig.
Lennart Groll skriver att Lisbet Palme måste finna sig i att hon bedöms som alla andra som hörs i domstolarna. Hon ändrade sina uppgifter avsevärt under polisutredningens gång.

Det är så viktigt och avgörande att vi tar oss friheten att citera hela hans inlägg på DN-Debatt. Vi är givetvis beredda att betala marknadsmässigt honorar för materialet.
Anders Leopold
registrerad ansvarig utgivare
för databasen Leopold Report

Debatten om Svea hovrätts dom i "Palmemålet" tycks visa att det brister i kunskapen om domstolarnas roll i samhället. Det är inte domstolarnas uppgift att försöka få så många potentiella brottslingar som möjligt lagförda och dömda. Den uppgiften vilar på polis och åklagare. Domstolens roll är att i de mål som kommer under prövning göra en oberoende och opartisk bedömning av om den åtalade gjort sig skyldig till brott enligt svensk lag och om bevisningen är hållbar.

Domstolens uppgift är i brottmålen först och främst att bevaka den enskildes rätt, att se till att inte någon felaktigt döms och straffas för något som han eller hon inte gjort. För en fällande dom krävs att bevisningen inte medger något rimligt tvivel om att den åtalade är skyldig.

I målet mot Christer Pettersson åberopades ett stort antal vittnen och annan bevisning. Lisbet Palme hördes som målsägande. Hovrättens dom grundades på en sammantagen bedömning av allt detta material. Det var inte så att ett enskilt vittnesmål hade avgörande betydelse för utgången men Lisbet Palmes utsaga var naturligtvis särskilt viktig. Givetvis var det inte så att hovrätten ifrågasatte hennes allmänna trovärdighet, men även ett trovärdigt vittnes utsaga kan visa sig oriktigt av olika skäl och domstolen hade en skyldighet att göra sin egen bedömning av utsagan.

Lisbet Palme måste finna sig i att hon i detta avseende bedöms på samma sätt som alla andra målsägande och vittnen som hörs i domstolarna. Att hon ändrat sina uppgifter avsevärt under polisutredningens gång framgår av Gunnar Walls artikel på DN Debatt den 30 oktober. I hovrättens dom omnämns också andra fall där det visat sig att i och för sig trovärdiga vittnen misstagit sig vid identifikation av misstänkta.

Vid den sammanfattande bedömning som jag gjorde av hela den bevisning som lagts fram i målet (detta skedde alltså 1989) kunde jag inte finna att det var styrkt bortom rimligt tvivel att Christer Pettersson gjort sig skyldig till mordet. Samma bedömning gjorde alla de juristdomare och nämndemän som deltog i hovrätten - liksom även de två juristdomare som deltog i tingsrätten hade gjort och som reserverade sig mot tingsrättens fällande dom. Den beslutades av tingsrättens nämndemän.

När vi gjort den bedömningen var det vår skyldighet att frikänna Christer Pettersson. Vi kan ha missuppfattat innebörden av vad något vittne sagt eller någon annan omständighet. Det är mänskligt och domare är lika litet som några andra felfria varelser. Normalt sett bör eventuella felaktigheter leda till att målet omprövas i en högre instans. Det är ju därför vi har olika instanser. Någon begäran härom eller några påståenden om felaktigheter förekom dock inte i samband med att Christer Pettersson friades.

Det viktigaste i sammanhanget är att vi inte dömde Christer Pettersson till livstids fängelse trots att vi kände rimliga tvivel om hans skuld. Om vi gör tankeexperimentet att Pettersson dömts för mordet och att det ett antal år senare uppdagats att det var en annan person eller en terrorgrupp som begått dådet, ja då hade man nog ansett att vi allvarligt brustit i våra skyldigheter. Som det nu är tycker jag att vi kan stå för den dom som vi avgav.

Domare och domstolar får inte låta sig påverkas av politiska makthavare eller mediala opinionstryck. Om man tänker efter så är det nog viktigt för var och en av oss att vi, om vi skulle utsättas för en oriktig anklagelse, har tillgång till oberoende och självständiga domstolar som ser till att den enskildes rätt bevakas gentemot statlig maktutövning.

Det talas om att förtroendet för det svenska rättsväsendet är skadat. Den allvarligaste skadan uppkommer dock om det visar sig att personer döms och straffas för brott som de aldrig gjort sig skyldiga till. Det sker sällan i Sverige där man dömer efter principen att i tveksamma fall hellre fria än fälla och därför törs jag tro att förtroendet i grunden finns kvar.

Vårt rättsväsende är också föremål för stort förtroende i omvärlden. Svenska domare och andra jurister är efterfrågade i det internationella arbetet för mänskliga rättigheter och för att införa rättsstatliga principer i utvecklingsländer. Varför är det så? Det beror naturligtvis på att man uppfattar att vi har ett sådant tillförlitligt rättssystem med bland annat självständiga och oberoende domstolar som krävs i internationella konventioner om politiska och medborgerliga rättigheter.
Lennart Groll

Vem är Anders Leopold?

Kul, spännande och viktiga länkar!  VÅR LÅNGTIDSPROGNOS FÖR HÖSTEN: Växlande solighet, omåttliga vindar och - tro det eller ej: enstaka uppehåll! Här kan du kontakta oss!