På den här sajten publicerar vi kapitel för kapitel boken Han sköt Olof Palme av kriminalinspektör Börje Wingren och journalisten Anders Leopold.

Åter till startsidan

Börje Heeds förord som visar att han efter att ha läst utredningsmaterialet i manuskriptform delade Wingrens uppfattning om vem som mördade Olod Palme.

Börje Wingrens inledning i vilken han ger en sammanfattning av konflikten mellan spaningsledning och förundersökningsledaren, vilken bidrog till ett kaos som allvarlig skadade hela mordutredningen.

Kapitel 1. En teater eller biograflokal är numera ett klassiskt gömställe efter ett statsmannamord. Oswald försökte gömma sig på en teater efter mordet på president Kennedy. 45 minuter efter mordet på Olof Palme kommer en man insmygande på Saga-biografen på Kungsgatan...
Kapitel 2. Om en bok, ett manuskript och anonyma brev som berättar mycket om dess författare.
Kapitel 3. Först ljög biografpersonalen för att dölja att de hade vinfest på arbetstid. Det fick förödande inverkan på utredningen.
Kapitel 4.För många Grand-män - Mårten Palmes vittnesmål.
Kapitel 5. Victor Gunnarsson inför vittnen alldeles före mordet: I Sverige kan man bli skjuten i ryggen.
Kapitel 6. Han kunde inte förklara på vilket sätt högerhandsken hade försvunnit.
Kapitel 7. Är det bara fantasier, eller lögner, eller tror han - ovetande om vilka som ligger bakom mordet - att han styrker sin position genom att namnge tre CIA-agenter som han påstår sig känna?
Kapitel 8. Hon vittnar om att mannen som kom in på biografen 45 minuter efter filmens början var Gunnarsson.
Kapitel 9. Förhörsledaren: "Jag kan inte se annat än att vittnena placerar honom på mordplatsen".
Kapitel 10. Han hade sin stamkrog mitt emot Olof Palmes bostadsdörr på Västerlånggatan.
Kapitel 11. Under sängen låg en teckningen: en gravsten med ett P och en fredsduva. Han nekade till att ha ritat den.
Kapitel 12. Ur den fullklottrade årskalendern hade han rivit bort mordveckan.
Kapitel 13. Mustaschtricket som misslyckades - och blir ett starkt indicium.
Kapitel 14. Hans rock hade spår av krutstänk.
Kapitel 15. Han spelade svensk-amerikan och fick ett hatutbrott mot Sovjetunionen.
Kapitel 16. Chilenskt vittne: Hans ögon tårades när han uttryckte sitt hat mot socialisterna och Olof Palme.
Kapitel 17. Han står med en Magnum i handen på FBI:s övningsbana i Los Angeles.
Kapitel 18. Anonyma brev med mordhot mot politiker och en mördares bekännelse.
Kapitel 19. Det kanske viktigaste vittnet underkändes på felaktiga grunder.

Kapitel 20. En förkrossande vittnesparad men också nya uppgifter.

KAPITEL 21

VICTOR GUNNARSSONS EGNA TANKAR OCH
ORD EFTER MORDET PÅ OLOF PALME
"QUISLINGAR OCH FÖRRÄDARE SKJUTS I RYGGEN"

Som en motvikt till vad alla vittnen i det förra kapitlet säger om Victor Gunnarsson avslutar jag med hans egna ord. De finns i hans manuskript som författades under större delen av 1987. Meningen var att det skulle publiceras i bokform av Bonniers förlag men det refuserades.
Journalisten och min medförfattare Anders Leopold gjorde en analys av Victor Gunnarssons eget manuskript. Den låg sedan till grund för författaren och den socialdemokratiske ideologen Hans Hastes beslut att öppet anklaga 33-åringen för att bl a skriva hotelsebrev i Hastes eget namn, och även påstå att han var medskyldig till mordet på Olof Palme.
Anders Leopolds analys och hans och Hans Hastes slutsatser lämnades till Palme-utredningen i oktober 1988. Jag avslutar med att återge inledningen till denna utredning, därför att jag tycker den fullbordar bilden av Victor Gunnarssons person med hjälp av hans egna ord.

Under större delen av 1987 författade Victor Gunnarsson, den s k 33-åringen i Palme-utredningen - i fortsättningen kallad VG - föreliggande manuskript avsett att publiceras i
bokform på Bonniers förlag.
Manuskriptet refuserades. Det bedömdes som fullkomligt opublicerbart på alla punkter, såväl språkligt som innehållsmässigt. En förvirrad disposition av materialet gjorde det därtill mycket svårtillgängligt. Inte ens en omarbetning av manuskriptet var meningsfull.
I stället genomfördes i januari 1988 en längre intervju med VG, vilken sedan låg till grund för boken Jag och Palme-mordet, av 33-åringen.
Ytterst litet av det som finns med i det ursprungliga manuset (i fortsättning kallat Manus) har använts i boken. Manus redovisas här i urval och exakt renskrivning men omdisponerat för att bli tillgängligare, här och var med kommentarer (markerade--).
I några fall jämförs uppgifterna i Manus med vad som sägs i boken. Här avslöjas bl a att VG i boken avsiktligt och felaktigt förlägger sportlovsveckan till veckan efter mordet
på Olof Palme, vilket visar att vissa händelser morddagen den 28 februari i själva verket inträffade den 21 februari. Manus innehåller en mängd viktiga detaljer, ord och
uttryck som kompletterar den tidigare utredningen om de anonyma breven, och stärker misstanken att VG författat flera av dem. Ytterligare två brev av största intresse och
med övertygande anknytning till VG bifogas.

Manus ger en bild av en desperat kontaktsökande, men ändå
från större gemenskap isolerad människa med tecken på
personlighetsklyvning och storhetsvansinne. Förutom direkt
uppdiktade personer som träder in i rollen som VG:s språkrör
för att göra hans åsikter mer trovärdiga, kan tre
personligheter urskiljas (hans egna ord inom citat):

VIC GUNNISON, världsmannen, amerikanen, världsfrälsaren som "kan läsa på 13-14 språk", vars förebild är John F Kennedy, som har storslagna lösningar på allt från världens stora kriser till hur det avskristnade landet Sverige ska rehabiliteras, som ger Günther Wallraffs rapport med beröm godkänt, som själv likt en Wallraff testar vaksamheten på svenska företag, som i brist på tid inte kan engagera sig i
flyktingarnas situation, som vid ett besök i Rom "ska försöka ta en stunds audiens hos JP" (påven Johannes Paulus).

VICTOR GUNNARSSON, den tidigare utfryste och diskriminerade, den f d hackkycklingen, den religiösa grubblaren och fanatikern vars Gud ger honom "extraordinär styrka i själ och kropp" så att han mot alla regler kan
vandra i det svarta gettots tunnelbanor och mellan stridande PLO-soldater och israeler, som går på kyrkliga möten och lyssnar på morgonandakten, som frälser vänner från sprit och dåliga kamrater, som utses till syndabock och som "offras för att åsiktsförtryckarna skulle få sitt", och som en Jesus på korset utropar "Gud må förlåta dem, för de vet icke vad de gör."

33-ÅRINGEN, den skyldige "till det elaka dådet mot ex-statsministern Olof Palme", i VICTORS ögon den skuldtyngde syndaren som "får vara fäst vid skampålen tills allt folk som vill se denne man i ögonen har hunnit gå förbi", i VICS ögon hjälten och befriaren, en "som möjligtvis kunde misstänkas vara en f d gerillakämpe från någon djungel i Sydamerika", som utklädd till invandrare "spelar utlänning på skilda platser, ex.v. på bussen och i tunnelbanan, på caféer och restauranger", vars idoler är Eddie Murphy och Sylvester Stallone, som "vid åtskilliga tillfällen blir tagen för en polis på spaning på Sergels torg", som ingriper mot våldet i tunnelbanan, som tvingas slåss mot knivmän, som konsumerar mängder av billiga våldsfilmer och som vet att "quislingar och förrädare skjuts i ryggen".
Den senast citerade raden ur Manus är kraftigtöverstruken. Före strykningen löd hela meningen så här:

"Folk blir med andra ord alldeles särskilt hysteriska efter en sådan här regeringschefs bråda död (och så överstruket: Dessutom är det som bekant quislingar eller förrädare som skjuts i ryggen)". Sid 209.

En liknande strykning förekommer också på annat håll:

"Polisen har samvetslöst underkänt min intelligens då den tillfångatog mig en vecka plus tolv och en halv timme efter att Sveriges statsminister blivit skjuten (överstruket: likt en förrädare i ryggen)". Sid 188.

Vid utvecklingen av sina teorier om mordet delar VG sakligt med sig av sina kunskaper: "Det betecknande vid mord på s k förrädare är att man skjuter oftast offret i ryggen eller i bakhuvudet. Olof Palme blev, som bekant, också skjuten bakifrån. Skottet kan ha menats för en förrädare. Såna grejer vet polisen om." Sid 181.

Det finns stunder när VG ser 33-åringen som en annan person men ändå accepterar att de har något gemensamt, nämligen anklagelser och förtal från polis, press och allmänhet. "33-åringen är inte avskriven, enligt mer eller mindre in-officiella poliskällor och enligt GT för några dagar sedan. GT fortsätter således att spy galla över
oss." Sid 219.
"över oss" = över mig och 33-åringen.

Den 7 april skulle Olof Palme resa till Sovjet för att möta landets ledare. VG ger gång på gång uttryck för sin kommunist/socialist-fobi - här i några lösryckta fraser:

"Kennedy visste att när ett land hade tagits över av
kommunismen fanns det sällan någon återvändo... Det är otänkbart att Soviet-republiken kan leva sida vid sida med de imperialistiska staterna under någon längre tid. En av dem måste till slut triumfera. Innan så sker är en rad fruktansvärda sammanstötningar mellan sovietrepubliken och de borgerliga staterna oundvikliga... Inne i östzonen är det angiveri som har fått människorna att ge upp... Detta accepteras och omhuldas framför allt av socialismen, som smygande försöker bryta ner familjen... Samtidigt de-moraliserar man Finland och Sverige inifrån via socialistisk agitation. Även om jag personligen visste att Palme var liksom djävulskt hypnotiserad av den ryska fredspolitiken... Ska vi av rädsla följa minsta motståndets lag och ställa upp för dessa fredsledare av vilka många är kända för att förut ha gått i bräschen för FNL-kommunismens utbredande? Även
Ulrike Meinhof i Baader-Meinhofligan ställde sig ivrigt
bakom ryska fredssträvanden. Varför skulle Palme och landet Sverige också göra det?
Om man kunde få Sverige och Västtyskland passiva och fredligt inställda mot Soviet och Warszawa-blocket så skulle man i en nära framtid kunna ockupera en stor del av Västeruropa.".

Liksom Kennedy vet VG "att när ett land hade tagits över av kommunismen fanns det sällan någon återvändo".

En månad och en vecka före avresan till Sovjet mördas Olof Palme. Ett överhängande hot är undanröjt, den sovjetiska maktapparaten och krigsmaskinen kan inte längre utnyttja den "djävulskt hypnotiserade" men inflytelserike svenske statsministern i sin sluga kamp för spridning av världskommunismen.

VG: "Bibeln utropar klart och tydligt: 'Kristus Jesus är
det enda namn genom vilket människorna kan bli frälsta'. D.v.s. är man inte i stånd att ställa rätt diagnos och kännas vid roten till det onda, kan man heller inte utrota 'sjukdomen'."

Rätt diagnos har ställts. Landet Sverige har botats från sjukdomen. Nu tänds hoppet för framtiden:

"Nu kommer en tid med en ny Glasnost, som ger landet Sverige en definitiv uppryckning och minskar illviljans och baktalarens chanser att föra svensken bakom ljuset... Vi väntar på en ny frisk vår med verklig Glaznost, inte fiktiv sådan. Nu gäller det ditt liv och hälsa, Sverige!"

Slut

Till startsidan Till sidans början