Detta är en sida ur LEOPOLD REPORT Besökare från ca 50 länder varje månad


Leopold Report avslöjar (100131):
Sydafrikansk journalist dokumenterar att svensk grupp
i Uppsala hjälpte apartheidregimens mililtära
underrättelsetjänst med planering och genomförande
av mordet på Olof Palme

"Aktioner mot Mr Palme som tidigare
nämnts ska nu ha högsta prioritet!"

"Våra källor i Uppsala anser att
anti-apartheidkonferensen i Stockholm
ska erbjuda idealiska möjligheter att
vidta lämpliga åtgärder mot Mr Palme
och det blir möjligt att lägga skulden
för en aktion på andra grupper."

"Härmed bekräftas att huvudmålet
för operationen är the subject ´OP´."

"Den övervakning av operationen som
kommer att krävas ska skötas av Bryssel
i samarbete med Paris, Bonn och
´the Uppsala group´. "

(Leopold Report 100201) Ovanstående citat är hämtade ur den sydafrikanska apartheidregimens militära underrättelsetjänsts topphemliga rapport den 15 oktober 1985. Den sydafrikanske journalisten De Wet Potgieter säger till Leopold Report: -Dokumenten är äkta och förvaras nu i South African History Archives in Wits University in Johannesburg. -Dessa och flera andra dokument visar att apartheidregimen låg bakom mordet på er statsminister Olof Palme. Och det var svenskar som gav den sydafrikanska militära underrättelsetjänsten (MI) information som möjliggjorde attentatet. I MI:s dokument kallas de: "THE UPPSALA GROUP". Potgieter har i sin bok Total Onslaught - apartheid´s dirty tricks exposed grävt sig in i apartheidregimens vidrigheter. Boken kom ut 2007 på afrikaans och översattes till engelska 2008. Tre kapitel handlar om mordet på Olof Palme. Potgieter: -Min avsikt var att berätta om och avslöja den mest avskyvärda tiden i Sydafrikas historia. Jag kände till att PW Botha och hans hejdukar tidigare vid flera tillfällen anklagats för att ligga bakom elimineringen av Olof Palme. Så fann jag de här dokumenten och det blev tre kapitel i boken. Potgieter säger att han känner till att kopior på en del av de här dokumenten 2003 var i omlopp bland mer eller mindre ljusskygga personer som försökt göra pengar på informationen. Flera personer, bland dem svensken Bertil Wedin, som arbetat för både den svenska (Säpo) och sydafrikanska (BOSS) säkerhetspolisen utpekades i tur och ordning som gärningsmän. Efter en våldsam uppståndelse, förvirrade förhör och nekanden bedömdes det hela som informationssvindel. De Wet Potgieter, tidigare undersökande journalist på bl a dagstidningarna Sunday Times och Rapport.Han stod bakom flera uppmärksammade avslöjanden om korruption inom PW Bothas regering. -Förutom dokumenten kunde jag under min research få kontakt med flera agenter som varit involverade i verksamheten. Några hade arbetat under en och samme man, Craig Williamson. Han planlade och ansvarade för attacken mot Olof Palme. Så nämns Craig Williamson än en gång. Han har ända sedan 1987 omtalats som mannen bakom mordet på Olof Palme. Men aldrig som gärningsman. Och han har hela tiden nekat. -Jag har inte varit i Sverige efter 1978! Men indicierna mot honom - dokumenten, vittnesmålen i både Sydafrika och i Sverige - är övertygande. De Wet Potgieter: -Den mannen stod under många år bakom apartheidregimens illdåd. Han blev folkhjälte och så småningom PW Bothas rådgivare i säkerhetsfrågor. Läs här mer om mannen som kallats för superspion, infiltratör, underrättelseagent, kallblodig mördare och alltid utpekats som mannen bakom mordet på FN:s fredsmäklare och Sveriges statsminister Olof Palme. Det mest uppseendeväckande i Potgieters material är utpekandet av en svensk grupp som samarbetat med MI och vars information ledde till planering och sannolikt genomförandet av mordet på Olof Palme: Uppsalagruppen.Det här är första gången något som kallas The Uppsala Group nämns i samband med mordet på Olof Palme. Av dokumenten framgår det att man lämnade rapporter om det förestående anti-apartheidmötet i Stockholm 17 januari, 9 april och 19 september 1985! Jag redovisar här mitt första försök att få upp ett spår på Uppsalagruppen. Kanske är det början på något som kan ge bärighet på det omdiskuterade och kritiserade polisspåret. Craig Williamsons avdelning inom den militära säkerhetstjänsten kallades Operation Longreach. Den byggde upp ett omfattande underjordiskt nätverk i Europa i början av 80-talet för att bekämpa anti-apartheidgrupper och kommunister. Enligt Potgieters källor styrdes The Uppsala Group av en organisation som hette Casa Lee ltd med säte i Antwerpen. Den hade skapats för att de kontakter och agenter som användes i Europa inte skulle kunna spåras bakåt till den sydafrikanska regeringen. Casa Lee låg också bakom en omfattande vapenhandel som avslöjades av den belgiska polisen. Kontoret stängdes men ett nytt öppnades i London. De Wet Potgieter: -Tyvär är det så att mängder av avslöjande dokument förstördes före apartheidregimens fall 1994. Särskilt inom säkerhetstjänsten. Men en del inblandade tog med sig egna kopior som skulle visa att de inte var medskyldiga till vissa operationer om de blev anklagade. När de sedan inställde sig för The Truth and Reconciliation Commission (Sannings- och försonings- kommissionen som skulle ge även grova skurkar amnesti) togs åtskilliga dokument i beslag. -De har en hel del att berätta. Men de värsta skurkarna, t ex Williamson, har inte trots både hotelser och vädjanden ställt upp. Det orsakar stora luckor i historien om apartheidregimens dirty tricks. Men det går ändå att göra vissa kombinationer. Den militära underrättelsetjänsten (MI) som stod direkt under State Security Council (SSC, det statliga säkerhetsrådet vars ordförande var presidenten själv, PW Botha,) fick enligt dokumenten rapporter från Uppsalagruppen i Sverige den 17 januari, 9 april och 19 september 1985. De Wet Potgieter: -Här finns inga namn. Man nämner bara The Uppsala Group. Men MI:s topphemliga rapport den 15 oktober till SSC talar sitt tydliga språk. I denna står: "ANC mottager 50 procent av sitt ekonomiska stöd från Sverige. Bakom den europeiska aktionen mot Sydafrika står Mr Olof Palme, Sveriges premiärminister. Trovärdiga svenska källor (min kursiv.) bekräftar att Mr Palmes sympatier för Sovjetunionen är ett stort problem i Sverige och att denna positiva inställning kan få negativa effekter på Sovjetunionens inflytande på Europa och Afrika." MI kom till slutsatsen att Olof Palme hade huvudrollen i aktionerna mot Sydafrika. Han riktade sig ofta till världens ledare för att få stöd för den bojkott och isolering av Sydafrika som de skandinaviska länderna inlett. De Wet Potgieter: -PW Botha och hans kumpaner hatade Olof Palme. Den ekonomiska och psykologiska skada hans anti-apartheidkampanjer vållade Sydafrika var oöverskådlig. Han ansågs stå bakom stödet till ANC som betraktades som en terroristorganisation som bekämpades i ett regelrätt krig. Och i rapporten från den 15 oktober står det också att man nu skulle behandla Olof Palme som "an enemy of the State" - en fiende till staten. "Aktioner som nämnts tidigare har nu högsta prioritet!" De Wet Potgieter: -Under dessa ord står det med svart handskrift: "Agreed!" (instämmer). Det är antingen amiral Dries Putter (Chief of Staff Intelligens, CSI, alltså chef för militära underrättelsetjänsten, MI) eller general Neels van Tonder (chef för MI:s utländska operationer) som skrivit detta. Och sedan följer: "Våra källor i Uppsala har uppfattningen att anti-apartheidkonferensen i Stockholm kommer att erbjuda idealiska möjligheter att vidta lämpliga åtgärder mot Mr Palme och det blir möjlighet att lägga skulden för en aktion på andra grupper (min kursiv). Det föreslås därför att SSC:s arbetskommitté omedelbart ger sitt bifall." Det beslut som ska fattas av SSC blir ett beslut från högsta ort, från PW Botha själv. Det de svenska källorna, eller The Uppsala Group, har att informera om är det förestående anti-apartheidmötet i Folkets hus i Stockholm 20 - 21 februari 1986. MI fick alltså information om detta möte redan den 17 januari 1985. Mötet hade rubriken Svensk folkriksdag mot apartheid och arrangerades av Svenska Missionen inom Förenta Nationerna och Isolera Sydafrika-kommittén. Mötet hölls en vecka före mordet på Olof Palme. Omkring 1 000 personer deltog under de två dagarna. Medverkande förutom Olof Palme var bl a ANC-ledarna Oliver Tambo, Thabo Mbeki och Abdul Minty. Här höll Olof Palme sitt sista tal, en flammande appell till världens länder och deras ledare: "Om världen beslutar sig för att avskaffa apartheid kommer apartheid att försvinna!" (Läs utdrag ur talet här!) De Wet Potgieter: -Vad jag kan förstå orsakade that bloody Palme´s tal våldsamma reaktioner i maktens korridorer i Pretoria. I en del av Sannings- och försoningskommissionens kommentarer och analyser av vittnesmålen står det: "Det antogs att sydafrikaner var intresserade av att placera agenter på mötet, kanske till och med en mordpatrull. Craig Williamson, som var väl bekant med Stockholm, var utan tvekan inblandad. Då man kunde räkna med ett extremt stort säkerhetspådrag skulle det bli lätt att övervaka Tambos, Mbekis och de andras förflyttning i området. Både före och efter mötet skulle de besöka platser som socialdemokratiska partiets lokaler, utrikesdepartementet och biståndsorganet SIDA. Allt i centrum av Stockholm och ganska nära varandra. Ett område som Williamson kände väl." De Wet Potgieter: -Om en mordpatrull och agenter sänts till Stockholm låg de lågt de här dagarna. ANC-ledarna och Palme rörde sig ostörda i den svenska huvudstaden. Det inträffade inte en enda incident och det hängde givetvis ihop med att säkerhetsarrangemangen var för täta för en attack. Den 20 november 1985 har uppenbarligen Longreach och Craig Williamson fått klartecken från SSC att genomföra Operation Slingshot (Slingervel på afrikaans). Den dagen skickar han ett brev till chefen för MI, viceamiral Dries Putter (CSI). De Wet Potgieter: -Det framgår av detta att han haft en genomgång med MI:s chef för hemliga internationella operationer, Tolletjie Botha. De ville ha en del klarlägganden. *Ska kodnamnet för operationen vara Slingervel eller Slingshot? *Eftersom det av SSC:s direktiv framgår att Longreach ska genomföra operationen ute på fältet vill man ha klarhet i vem som ska föra högsta befäl. Den informationen är viktig för såväl planläggning som anskaffande av materiel. *Vem ska välja ut de operatörer som ska delta i den slutliga fasen av operationen? Longreach har kvalificerad personal tillgänglig men det anses lämpligt att det skapas en speciell styrka med europeisk erfarenhet och ställa den till Longreach förfogande. *Den föreslagna budgeten accepteras och inga problem kring detta kan förutsägas. *Tid för att starta operationen fastställdes till december 1985. Två dagar senare, den 22 november får Craig Williamson ett svar från MI. Det är enligt De Wet Potgieter undertecknat av Tolletjie Botha i chefen Dries Putters namn. Det är ett topphemligt militärt dokument. Innehållet är häpnadsväckande. De Wet Potgieter: -Originalet finns på the South African History Archives at Wits University i Johannesburg. Det här är en bekräftelse på att bifall till den muntliga genomgången (mellan Williamson och T Botha. min anm.) av operationen har mottagits från högsta nivå (SSC). Man godkänner att operationen sammanfaller med anti-apartheidmötet i Stockholm 1986. Det blir en samlad operation under direkt ledning av CSI. Lämplig personal kommer att understödja Longreach vid operationen. Den övervakning av operationen som kommer att krävas ska skötas av Bryssel i samarbete med Paris, Bonn och ´the Uppsala group´. Samordning och slutlig planläggning ska skötas av Bryssel. Utrustningen (sannolikt vapen, ammunition m m) kommer att handhas av den regionala representanten för National Intelligence (NI) i Bonn (troligen den sydafrikanske militärattachén på ambassaden). Den utvalde operatören (gärningsmannen) kommer omgående att inleda intensiv träning och övningsvapen kommer att tillhandahållas av NI:s huvudkontor. Operatören kommer att placeras i området så sent som möjligt för att garanteras maximal personlig säkerhet. Det korrekta namnet på Operationen är Slingervel. HÄRMED BEKRÄFTAS ATT HUVUDMÅLET FÖR OPERATIONEN ÄR THE SUBJECT "OP" (min förstärkning). All kommunikation under operationen kommer att kanaliseras genom MI och kommer hela tiden att ha klassifikationen ´Top Secret´. Sträng säkerhet kommer att upprätthållas hela tiden, utan undantag. Ytterligare en ordergivning kommer att genomföras nästa vecka och en warningsignal kommer att sändas inom de kommande 48 timmarna. Vänligen notera att all relevant personal ska närvara vid nästa ordergivning. De Wet Potgieter: -Under den sista paragrafen i detta memorandum har någon skrivit för hand: "Informera Williamson hur det hela ska skötas, please!" Det kan ha skrivits av en "senior intelligence officer" då Williamson kom från polismiljö och inte visste mycket om den militära diciplinen. -Det verkar som man inte hade någon respekt för the Fat Man (Williamsons öknamn) i de militära kretsarna. Men man var tvungen att acceptera honom.  Åter till förstasidan!

I dag - 24 år efter mordet på Olof Palme. Chilenska proffsen och sydafrikanska underrättelstjänsten möttes i Bonn dagarna före mordet där de slutliga planerna fastställdes (10-02-28) Jag har fått nya frågor om min sammankoppling USA-Chile-Sydafrika. Bl a när jag fick det första mailet. Det kom den 20 mars 2008 sedan jag lagt ut en ny version av Holmérs och Säpo-Sandströms sammanblandning av proffsen Townley och Thieme Den artikeln kopplar ihop USA-Chile-Sydafrika och det blev tydligen för mycket för vissa läsare. Sedan har det droppat in liknande frågoroch jag har alltså först nu försökt ge ett svar här. Jag vill gärna berätta om en intressant koppling som visat sig sedan jag fått del av uppgifter från den sydafrikanska militära underrättelsetjänsten som jag redogör för i det "nya" Sydafrikaspåret. Läs här intill! Som jag sagt tidigare tror jag helt och fast på de exilchilenare som följde DINA-teamet Roberto Thieme och Julio Izquierdo från Bonn, dit de anlände ca 15 februari 1986, och via Köpenhamn flög till Stockholm dit de ankom två dagar före mordet, alltså den 26 februari (detaljer och dokumentation från förhöret kan läsas på ovanståeende länk om Towenley och Thieme). Bonn! Just där ringde klockan. I det citerade sydafrikanska dokumentet som är daterat 22 november 1985 och skickat till Craig Williamson står det: Lämplig personal kommer att understödja Longreach vid operationen. Den övervakning av operationen som kommer att krävas ska skötas av Bryssel i samarbete med Paris, Bonn och ´the Uppsala group´. Samordning och slutlig planläggning ska skötas av Bryssel. Utrustningen (sannolikt vapen, ammunition m m) kommer att handhas av den regionala representanten för National Intelligence (NI) i Bonn (troligen den sydafrikanske militärattachén på ambassaden). Jag intervjuade Rioseco första gången 1994 (vilket resulterade i en förstasida och hela löpet på Expressen med bild på Thieme under frågan Är detta Palmes mördare?). Då dementerade Holmér och Chile-spåret sänktes av orsak som redovisas på länken härovan - Prona. Enligt min uppfattning ett av de största misstagen i Palmeutredningen. Senast jag hade kontakt med Rioseco (vi bor i samma stad) för ett år sedan ville han helst bli av med mig. Han blir aldrig fri från sin rädsla. Men han medgav, vilket jag hela tiden misstänkt, att på den chilenska ambassaden i Bonn - liksom på de flesta chilenska ambassaderna - fanns en länk i den s k exilchilenska livlinan. Motståndskämpar som tog väldiga risker genom att kommunicera med varandra och skicka ut varningar om t ex kringresande mordteam från DINA dök upp. Och ett av de mest fruktade var enligt Rioseco Thieme och Izquierdo. Och de dök upp i Bonn 15 dagar före Riosecos förhör hos Malmöpolisen (se ovanstående länk om Townley och Thieme) , alltså ca 18 februari. Nu tillbaka till Bonn. Utrustningen måste ju bl a avse vapen som fanns hos NI (alla dessa snurriga förkortningar!) i Bonn; på ambassaden, sannolikt handlade det om militärattachén. Där har vi kanske de två Manhurinrevolvrar som saknades i det paket om 30 franska Manurhin av kaliber 357 Magnum som Sydafrika köpte in 1985. En till Thieme, en till Izquierdo? Vad som är ännu intressantare är att Peter Casselton - en av de kända sydafrikanska agenter som på olika sätt figurerat i Palmeutredningen - sagt att han skulle överlämna vapnet som dödade Olof Palme. Den 28 januari 1997 och någon/några dagar innan han skulle vittna inför Sanningskommissionen avseende Palmemordet så dog han berusad och sönderklämd under en lastbil som "han höll på att reparera". Peter Casselton var stridshelikopterpilot och skicklig mekaniker. Thieme och Izquierdo var naturligtvis inte ensamma. Det framgår av citatet från den 22 november (så länge jag inte fått ut dokumenten från South African History Archives in Wits University in Johannesburg - försök pågår - utgår jag ifrån att de har bärighet). Uppsalagruppen var beredd med sitt folk att sköta den lokala delen av operationen. (Vilka? Sydafrikanen - exagenten - Heine Hüman och gänget i hans lokal i Björklinge utanför Uppsala som väntade på telefonsamtalet att "Nu är Palme död" som hamnade i Stockholmsområdet istället?) Här finns så klara journalistiska kopplingar att jag inte fattar att mina gamla kollegor på Expressen och Aftonbladet, som har resurserna, och deras ansvariga utgivare tar "risken" att gräva i detta heta spår…!) Så kommer något ganska tungt. I dokumentet står det också: Den utvalde operatören kommer omgående att inleda intensiv träning och övningsvapen kommer att tillhandahållas av NI:s huvudkontor. Operatören kommer att placeras i området så sent som möjligt för att garanteras maximal personlig säkerhet. OK. Det här låter som ett utdrag ur en av Jack Higgins thrillers - eller en av mina. Men har jag lärt mig något under alla dessa år så är det att klyschan "verkligheten överträffar oftast dikten" stämmer alltför väl. Thieme och Izquierdo vistades i Bonn - omväxlande på de Chilenska och Sydafrikanska ambassaderna? - ca 10 dagar. För briefing och träning? Och om "livlinan" har rätt fraktades just detta hit-team via Köpenhamn och anlände till Stockholm två dagar före mordet . En gång till: Operatören kommer att placeras i området så sent som möjligt för att garanteras maximal personlig säkerhet. I Stockholm fanns sannolikt flera grupperingar kvar (under ledning av Craig Williamson?) efter anti-apartheidmötet i Folkets hus. De Wet Potgieter mailar till mig: -Om en mordpatrull och agenter sänts till Stockholm låg de lågt de här dagarna. ANC-ledarna och Palme rörde sig ostörda i den svenska huvudstaden. Det inträffade inte en enda incident och det hängde givetvis ihop med att säkerhetsarrangemangen var för täta för en attack. De avvaktade med andra ord. Det finns ett stort antal vittnesmål om personer som vistats i närheten av Palmes bostad på Västerlånggatan under mordveckan - inte minst från Lisbet själv. Men ingen Palme??? Just det, han var uppe i Norrland flera dagar och kom inte hem förrän till veckoslutet. Då måste allt ha varit så väl förberett att han inte skulle kunna ta ett enda steg utanför sin bostad utan att ha folk hängande efter sig. Och varför inte ansluta med lite spekulativt kring mordplatsen som jag tillfälligt har lämnat i sökandet efter anstiftarna.. Vi vet att två män gick före makarna Palme förbi korvkiosken på Sveavägens västra sida. Iakttagare trodde det var hans livvakter. När makarna Palme korsade Sveavägen fortsatte de på västra sidan söderut mot Kungsgatan (för övrigt ett beprövat knep vid skuggning). När de ligger framför paret ser de T-baneskylten i korsningen vid Tunnelgatan men vet inte att den nedgången är stängd. De har verkligen anledning att tro att makarna Palme vill få lite luft och tar en kort promenad fram dit för att ta T-banan hem. De beslutar sig för att agera med en gång. En av dem sneddar över Sveavägen och går utanför reklampelaren (vittnesiakttagelser) ställer sig vid dekorimafönstret och väntar någon minut innan det är dags. Han genomför sitt uppdrag, avvaktar iskallt för att konstatera att det första skottet, proffsigt placerat, räckte - det andra missade då han troligen kom ur balans när han greppade i Palmes vänstra axel och offret oväntat föll rakt ner istället för framåt (finns beskrivet i i obduktionsprotokollet www.leopoldreport.com/Obdukt.html ) Tvärsäkert säger jag: Inte var han ute efter Lisbet! I så fall ett skott till. Han drar sedan därifrån in i mörkret på en gata han inte visste mycket om. Han gör det vi alla skulle göra i ett sådant läge - viker av vid första bästa korsning. Alltså går han in på Luntmakargatan åt söder och försvinner elegant ur handlingen. Folk som deltog och var utplacerade på olika håll rör sig snabbt därifrån till fots, i flyktbilar och - höll jag på att skriva - går upp i rök. Bl a den andre chilenaren som först avvaktade på östra sidan av Sveavägen; "den mystike personen" som aldrig identifierats. En av de inblandade störtar uppför trapporna -signalementet på den mannen stämmer in perfekt på Victor Gunnarsson. Som t ex befann sig mitt emot Grand (vittne på Kycklingbaren har pekat ut honom bland 1 000 foton vilket delvis underkändes då hon tidigare fått se en bild på Gunnarsson. Klantigheterna slår rekord.) VG ser att Palme går över Sveavägen riktning söderut. Det här är VG:s hemmaplan. Ganska snabbt och enkelt kan han rusa in på Adolf Fredriks kyrkogata, vika av åt höger på Luntmakargatan och störta fram till Tunnelgatan. För att genskjuta Palme och informera i sin walkie-talkie. Innan han når fram smäller det. Fullständigt skräckslagen flyr han hemtamt mot och uppför trapporna. Där möts han av vittnet Niemen som till och med kan beskriva storleken på hans axelremsväska som hängde under den öppna, knälånga rocken i vilken han försökte stoppa ner något (troligen inget vapen utan en walkie talkie). Väskan hade exakt samma storlek som flickorna på Mon Cheri i sina vittnesmål beskrivit från sitt möte med den helknäppe Palmehataren "Vic Gunnison" - knappt timmen före mordet och några minuter från mordplatsen. Ja, mitt scenario från mordplatsen som både drar in VG och proffsen i handlingen. Men, till stor besvikelse för anhängarna, ingen Christer Pettersson. Och som det står var och en fritt att försöka smula sönder. Nu har det gått på dagen 24 år sedan FN:s fredsmäklare i kriget Iran/Irak och Sveriges statsminister Olof Palme sköts på öppen gatan i Stockholm. Några av de många frågor som är obesvarade är tydliga. De går att besvara. Att påstå att mordet är omöjligt att klara upp är feghet och undanflykter. Gärningsmannen är tills vidare dold. I sådana här operationer lämnas inga spår på mordplatsen. Det är inte från Sveavägen man ska utgå . Det är från anstiftarna (Följ vår artikelserie på www.leopoldreport.com/LRsajt64.html ). De är juridiskt lika skyldiga som gärningsmannen. Det är dom man verkligen har möjlighet att plocka in och då får vi kanske en gärningsman på köpet. Anders Leopold Leopoldblogg tar gärna emot kommentarer men endast som e-post.