DEL 1 Informationssvindlare nr 1: professor Robert Harkavy

DEL 2 Informationssvindlare n2: vapenhandlare William Herrmann

DEL 4 De tre informationssvindlarna gjorde en samlad attack mot Palmeutredarna.

DEL 5:
Informationssvindlarna i Palmeutredningen var knutna till Reagan-administrationens propagandainstitut med Sverige-ambassadör som chef.

Av  John Anderson - Tony Widing - Anders Leopold

(Leopold Report 100428) Oswald LeWinter är den informationssvindlare som gjort mest skada i Palmeutredningen. Han höll PU i arbete i fyra år.
Han levde ett dubbelliv. Som professionell informationssvindlare, underrättelseagent, och som infiltratör. Han uppträdde bl a under täcknamnen "Y", "Razin", "Rasine", "Ibrahim Razin".
Men Oswald LeWinter var - är - litteraturprofessor och författare till boken "Shakespear in Europe", politiker och en respekterad samhällsmedborgare.

LeWinter ställde villigt upp för svenska och utländska media som kritiklöst vidarebefordrade hans uppseendeväckande uppgifter, en skicklig blandning av fakta och lögner i en desinformationskampanj mot Palmeutredningen (PU). Detta skedde samtidigt som han i USA också drev en omfattande desinformationskampanj riktad mot de som försökte utreda skandalen kring gisslandramat i Iran och presidentvalet i USA 1980 som kom att kallas October Surprise (se del 2). Han hade sedan länge varit en professionell amerikansk informationssvindlare, provokatör och infiltratör.

Oswald LeWinter var litteraturprofessor
och gav ut en bok
om Shakespeare.

Men Oswald LeWinter, vilket som så småningom visade sig vara hans riktiga namn, var i USA en relativt känd litteraturprofessor, diktare och författare som också bedrev politik på hög nivå.

Men här ska det i första hand handla om hans liv som agent för den amerikanska underrättelsetjänsten. LeWinter opererade under flera täcknamn och var således i det närmaste omöjlig att få förbindelse med. Det var alltså han själv som tog kontakt med amerikanska media, författare och andra som skrev om October Surprise . På samma sätt verkade han i Europa i samband med utredningen av mordet på Olof Palme. Dessutom samarbetade han med tyska, brittiska och österrikiska media. Vid ett tillfälle gjorde han också ett uppmärksammat framträdande i italiensk TV där han maskerad informerade om att CIA och den italienska P2-logen låg bakom attentatet mot Palme (läs mer om detta nedan).

Hans (des)information var oftast så väl underbyggd med faktauppgifter kring Palmeutredningen att han betraktades som trovärdig. Det sannolika är att hans uppdragsgivare på olika vägar inhämtade informationer om mordutredningen som fördes vidare till LeWinter. Han fick klart för sig vilka media han skulle kontakta, vem han skulle prata med och vad som tidigare hade skrivits. Med ledning av detta kunde han och hans uppdragsgivare bestämma vilken informationssvindel som skulle presenteras.

En mängd av LeWinters aktiviteter finns beskrivna i Granskningskommissionens (GK) betänkande (se tidslinjen). Även om han uppträdde under flera olika täcknamn fick PU först efter två år (hösten 1990) bekräftat att mannens fullständiga namn var Oswald LeWinter.

Själv hävdade han i olika sammanhang att han var en högt uppsatt CIA-officer och s k andreman för CIA i Europa ( t ex Willan 1991:81). Hösten 1991, ett år efter det att PU från olika källor kunnat fastställa identiteten Oswald LeWinter, kom efter flera förfrågningar besked från FBI som lade fram en lång och delvis förfalskad lista om hans kriminella verksamhet som skulle visa att han inte var trovärdig. Detta skulle underförstått visa att han inte tillhörde CIA, och att hans påståenden om CIA:s inblandning i mordet på Olof Palme omöjligt kunde vara riktiga.

Tidigare hade FBI:s rapporter om de olika "okända" täcknamnen till PU varit mycket kortfattade och namnet Oswald LeWinter hade inte nämnts. PU frågade också om namnet George Cave som enligt ett "anonymt" tips var LeWinters riktiga namn. I svaret ljög FBI de svenska mordutredarna rakt upp i ansiktet genom att påstå att "information om George Cave saknades". Inte ett ord om att en George Cave var en av Oliver North´s närmaste män i Iran/Contras-affären och ofta framträtt i TV under kongressförhören i slutet av 80-talet.

Och i samma svar namngavs nu plötsligt Oswald LeWinter och beskrevs som en kriminell person som bl a dömts till sex års fängelse för medverkan i en av Europas största knarkaffärer - i själva verket hade han som underrättelseagent infiltrerat ligan och bidragit till att den avslöjades (se mer om detta nedan).

FBI:s "samarbetsvilja" hade förstärkt banden till PU. Mordutredarna hade ingen orsak att betvivla ett ord av det FBI meddelade och var således ett lätt byte för desinformation. I Sverige var man så imponerad av FBI:s insats (korta intetsägande svar och lögner blandade med halvsanning i den sista rapporten) att civilminister Bengt K A Johansson i ett högtidligt brev till den amerikanske justitieministern tackade för den hjälp utredarna i Sverige fått (GK sid 439).

Naturligtvis kan vi inte lita på varken FBI:s eller LeWinters uppgifter. Men vem var då hans uppdragsgivare? Vem försåg honom med upplysningar om Palmemordet? Vem betalade för alla hans resor? Vad levde han av? Varför inleddes inte en amerikansk undersökning som en följd av hans påstående att CIA låg bakom mordet på Olof Palme, FN:s fredsmäklare i kriget Iran-Irak?

Tysk polis: LeWinter arbetade för CIA

Det kommer att framgå av den här artikeln att han faktiskt arbetade för CIA. Detta är inte någon paradox. För den mest avancerade desinformationen är oftast den sanna historien som berättas och som det är meningen att dölja. Det uppnår man t ex genom att avslöja den som berättar historien som en icke trovärdig person , men då på andra grunder än innehållet i själva historien som berättas.

En av de journalister som jagade LeWinter i samband med October Surprise var tyska Der Spiegels Washington-korrespondent Martin Killian. Hösten 1988 fick han av tysk polis, som några år tidigare tillsammans med FBI samarbetat med LeWinter i en stor narkotikaaffär (se nedan) och mycket väl visste vem han var, besked om att LeWinter var agent för CIA, inte som fast anställd men som kontraktsagent. Dessutom arbetade han sannolikt också för israeliska underrättelstjänsten Mossad (Parry 1993:72).

LeWinter och October Surprise

17 september 1988 uppträdde LeWinter i det populära amerikanska radioprogrammet Bill Moran Show. Lyssnarna fick ringa in sina kommentarer i direktsändning. Den här gången hade man October Surprise - anklagelserna som tema. En uppringare kallade sig för "Y" och hävdade att han personligen hade deltagit i förbindelse med "uppstädningen" efter October Surprise-mötet i Europa. I studion fanns också Barbara Honegger som i tre år varit politisk rådgivare i Vita huset efter att ha medverkat i president Ronald Reagans valkampanj. Hon arbetade på en avslöjande bok om October Surprise som under stort rabalder kom ut 1989 med samma titel. "Y" var en av hennes främsta källor. Efter detta fortsatte LeWinter att ringa runt till amerikanska journalister om October Surprise, alltid under olika täcknamn.

En av dessa journalister som blev uppringd var Robert Parry. Han arbetade på åttiotalet för Associated Press och Newsweek och avslöjade många histiorer knutna till Iran/Contras-affären som han dokumenterade i flera böcker. Han märkte att det fanns mycket desinformation kring October Surprise-påståendena men att saken också hade en viss substans som han ville få klarhet i.

I första hand ville han identifiera denne "Y" eller "Razin" och ta reda på vilka påståenden som var sanna och vilka som var lögn. Dessutom ville han veta om "Y" hade en uppdragsgivare. Med sin tunga kunskap om Iran/Contra och alla amerikanska lovliga och olovliga hemliga operationer och officiella och inofficiella nätverk, hade Parry förutsättningar att förstå allvaret bakom detta. Dessvärre fokuserade han enbart på LeWinters October Surprise-påståenden och inte på dennes uppgifter om mordet på FN:s fredsmäklare och Sveriges statsminister Olof Palme.

Hösten 1988 cirkulerade ett ljudband från Bill Moran Show bland amerikanska journalister. Det ledde till att han redan då blev igenkänd på rösten. Den tillhörde en förhållandevis välkänd litteraturprofessor vid namn Oswald LeWinter (Parry 1993:70).

Den tyske journalisten Martin Killian spårade LeWinter till The War and Peace Foundation i New York där han arbetade med ett TV-program om FN. Det finns anledning att tro att han hade fått det jobbet för att förbereda sig på sin insats i Palmefallet då det var få andra ställen i USA som han kunde få tillgång till material om Palmes verksamhet. Redan här ser vi likheter med informationssvindlare nr 1, Robert Harkavy, som använde sig av SIPRI i samma syfte.

Jean-Baptiste Racine var samtida med Shakespeare som var föremål för Oswald LeWinters stora intresse. Sannolikt inspirerades han av Racine i sitt val av täcknamnen "Razin" och "Racine".

LeWinter fick panik efter att ha blivit avslöjad som "Razine" och "Y" då Killian kontaktade honom hösten 1988. Senare berättade han för Killian att han arbetat för CIA i 20 år.
I december 1988 lierade sig Killian med Parry. LeWinter gick med på att träffa dem i Washington. De hade då avslöjat att flera av hans påståenden i radioprogrammet var falska. LeWinter förklarade att han i telefonsamtalet "sagt något som var sant och något som inte var det", efter att ha blivit kontaktad av flera personer med anknytning till de hemliga underrättelsetjänsterna som försett honom med desinformationsuppdrag och detaljerade uppgifter.

Journalisterna var osäkra på om han nu talade sanning men lät saken bero. Två år senare, 28 oktober 1990, reste Parry till Tyskland och intervjuade LeWinter (Parry 1993:74). Parry hade då fått nya informationer från en israelisk källa och klarsignal för att medverka i amerikanska TV-programmet Frontline (Public Broadcasting Service - PBS) (Parry 1993:3ff).

Enligt Parry redigerade LeWinter en liten judisk tidskrift (samma som är omtalad som SEMIT i GK sid 439). LeWinter var nu rädd för att Killian & Co skulle avslöja hans roll som hemlig agent i Der Spiegel men ansåg att av två onda ting var Frontline det minst onda.

Parry frågade LeWinter varför han hade kontaktat journalister för - som han påstod - att avslöja October Surprise, när han kommit med så många uppenbart falska informationer. En var att han påstod att en av Reagans rådgivare hade varit i Paris och förhandlat med de iranska ledarna när det var lätt att bevisa att samma person vid denna tidpunkt befann sig i USA. Nämligen som deltagare i ett direktsänt TV-program.

LeWinter svarade utan att tveka: "Någon" bad mig att sätta igång en desinformationskampanj. Han förklarade att Barbara Honegger 1988 hade grävt upp så mycket om October Surprise att det kunde skada George W H Bush´s presidentvalskampanj samma år. Denna "någon" tillhörde den amerikanska underrättelsetjänsten CIA (Parry 1993:67ff).

LeWinters fortsatta uttalande är viktigt:

I contacted Barbara Honegger trough another person. I managed to pass on some information to her wich had factual elements in it, but also elements that with a little bit of digging could be discovered to be questionable. The story would lead some investigators to spend time and effort into blind alleys, with the result that eventually the whole story would be discredited.

(Jag kontaktade Barbara Honegger genom en annan person. Jag lyckades lämna en del information till henne som innehöll faktarelaterade inslag, men också inslag som vid lite grävande kunde ifrågasättas. Storyn skulle medföra att utredare fick offra tid och ansträngningar som ledde till återvändsgränder vilket eventuellt också skulle resultera i att hela historien blev misstrodd).

Med tanke på Palmeutredningen får vi här en förstahandsuppgift av en informationssvindlare om avsikten med och bruket av informationssvindel. Parry var fortsatt inte säker på vad som var sant eller lögn av det som LeWinter berättade om. Var detta bara en ny desinformationskampanj för att lura ut honom på hal is? Var det verkligen sant att LeWinter 1988, som han själv hävdat, var engagerad för att ödelägga hela October Surprise-historien som var på väg att klaras upp och bli ett nytt Watergate. Eller blåste han på uppdrag nytt liv i historien för att lura ut kritikerna på hal is och sedan "få dem nedskjutna"?

Parry undrade för sig själv, då han i oktober 1990 var tillsammans med LeWinter i Tyskland, om det var tänkbart att det aldrig varit någon egentlig October Surprise, utan andra operationer som blev konverterade till något annat som man senare kunde förneka och avslöja som ondsinta kampanjer mot president Reagan. Var avsikten den här gången från LeWinters sida, att diskreditera kritiska journalister och demokraterna inför det kommande presidentvalet? Dessa kunde ju, om de tog upp October Surprise-skandalen igen, beskyllas för att använda sig av smutsiga metoder för att komma åt president Bush i hans försök att bli återvald

Inget var säkert med LeWinter utom att han var en mycket avancerad desinformationsagent och att hans agerande ledde tillbaka till grupper som ville styrka Reagans position och säkra att Bush valdes till hans efterföljare.

LeWinter som CIA:s andreman i Europa?

I flera av sina anonymiserade intervjuer, även i förbindelse med P2/Gladio-avslöjandena i Italien 1990, gav LeWinter intryck av att ha ingående kunskaper om CIA:s aktiviteter i Europa, speciellt i Italien. Bland annat berättade han om omfattande överföring av pengar från CIA till den s k P2-logen som i sin tur överförde pengar till terroristgrupper för att genom deras terrordåd öka uppmärksamheten på "den röda faran" och hålla kommunisterna utanför regeringen (Avveniementi 1990).

P2-logen leddes av Licio Gelli med en otrolig medlemslista bestående av personer i den främsta italienska makteliten. P2 blev från 1981 undersökt då man misstänkte kopplingar till olika finansiella skandaler och terrordåd. Den stora skandalen kom emellertid först 1990 då också P2:s förbindelse med Gladio (det italienska Stay Behind - se nedan) blev avslöjat och därmed bägge organisationernas förhållande till CIA och den italienska underrättelsetjänsten. Då utlöstes ett juridiskt och politiskt jordskalv i Italien (Willan 1991, Christie 1984 m fl). Licio Gelli drogs in i Palme-saken av LeWinter i samband med det påstådda telegrammet om att "det svenska trädet skall fällas… hälsa vår gode vän Bush" (Se Del 2: William Herrmanns informationssvindel).

LeWinters kännedom om att CIA överförde pengar till P2-logen medverkade kanske till att påståendet att han under en period skulle ha varit andreman i CIA i Europa publicerades i olika sammhang ( t ex Willan 1991:81) ). Han påstod också att ett NATO-organ hade beslutat att Palme skulle elemineras. Självklart var inget av detta riktigt men illustrerar återigen vilka otroliga lögner och myter LeWinter omgav sig med, och icke minst hans eminenta detaljkunskaper om underrättelsetjänsterna i USA och Europa
Professor, politiker och psykolog

LeWinter hade på 60-talet undervisat i engelska på collegenivå. Han hade fått priser för sin diktning och gett ut en bok om Shakespeare. Han var vän med flera amerikanska författare, bland andra Saul Bellow. 1968 arbetade han i Hubert Humphreys presidentvalskampanj. 1976 arbetade han för en konservativ demokrat i Indiana för att gräva upp dynga om den republikanske motkandidaten. Fram till början av 80-talet arbetade han för den militära underrättelsetjänsten i Tyskland, främst som psykolog med klienter från de amerikanska styrkorna. Tyska underrättelsetjänsten upplyste till och med om att han uppträdde i uniform med brigadgenerals gradbeteckning (bl a Sick 1991:150, 260 och Parry 1993:72ff).

När vi nu börjar se vem LeWinter verkligen var under 15-årsperioden från 1968 och framåt, ser vi en solid medborgare med brett engagemang och breda kvalifikationer som uppenbart blev mött med respekt där han drog fram. Han har alltså stora likheter med informationssvindlaren (nr 1) Robert Harkavy och de hade ett gemensamt "intresse" för fredsforskning.

LeWinter som narkotikainfiltratör i Tyskland

1985 finner vi LeWinter i ett nytt specialuppdrag då han deltog i en tysk-amerikansk samarbetsoperation där FBI och tysk polis skulle stoppa en liga som exporterade kemikalier för produktion av narkotika i USA. LeWinter använde sig då av täcknamnet "Wamma". Huvudmännen i ligan blev dömda till 20 års fängelse medan LeWinter utlämnades till USA, för att hanteras av de amerikanska myndigheterna.

LeWinter spionerade på Pazienza

Efter en mycket lindrig dom placerades han som spion i en cell tillsammans med italienaren Francesco Pazienza. Denne hade arresterats i USA och begärts utlämnad till Italien där man utredde hans roll i P2-logen och Gladio och i en rad terroraktioner , bl a sprängningen av järnvägsstationen i Bologna 1980 då 85 människor dödades. Han hade ingående kunskaper om de italienska och amerikanska underrättelsetjänsternas operationer och om republikanernas verksamhet och utgjorde en klar säkerhetsrisk. Vi antar att LeWinters uppdrag var att hålla honom under uppsikt.

Pazienza var agent för den italienska underrättelsetjänsten (SISMI). Han var under en period Licio Gellis högra hand och andreman i Gellis hemliga operationer. Det är extra intressant då Gelli senare drogs in i Palme-saken av LeWinter med det påstådda telegrammet om att "det svenska trädet skall fällas… hälsa vår vän Bush" (se Del 2: William Herrmanns informationssvindel).

Domstolen i Roma konstaterade att Pazienza var en viktig agent för franska underrättelsetjänsten där han hade nära kontakt med chefen Alexandre de Marenches. Man fastslog också att han hade goda förbindelser med utländska maktcentra, bl a med dåvarande amerikanske utrikesministern Alexander Haig (Herman och Brodhead 1986:95-96).

Pazienza dömdes också för medverkan i den s k Billygate-operationen 1979 i vilken president Carters bror Billy beskylldes för ljusskygga affärer med Libyens diktator Muammar Gadaffi (Herman och Brodhead 1986:96) De falska beskyllningarna kan ha påverkat utgången av presidentvalet där Carter förlorade mot Reagan.

I dessa operationer var hans samarbetspartner Michael Ledeen som hade framträdande roller i flera organisationer vilka stod nära israeliska underrättelsetjänsten Mossad (CAIB 1987#27:68-70). Hans förbindelse med Pazienza var mycket tät under Reagan- administrationen. I en artikel i L´Espresso hävdades det att alla bilaterala kontakter mellan USA och Italien under Reagans administration inofficiellt hanterades av dessa två (Herman och Brodhead 1986:94-96). Ledeen fungerade som rådgivare nära presidenten i National Security Council (NSC) viket förstärkte Pazienzas roll som en säkerhetsrisk.

LeWinter var som skapt för att spionera på Pazienza, vinna hans tillit och försöka finna ut hur han tänkte och vad han ville göra. LeWinter själv bekräftade senare (1990) att han hade blivit engagerad av myndigheterna för att spionera på andra interner (Sick 1991:221)
En person som dömts för så allvarliga narkotikabrott som LeWinter har normalt svårt att få ett arbete. Men LeWinter fick direkt "efter avtjänat straff" ett förtroendefullt uppdrag inom The War and Peace Foundation i New York varifrån han kunde operera som desinformatör i October Surprise- och Palme-saken.

LeWinter och Resistance International

Recistance International (RI) var en mobiliseringsaktion mot världskommunismen grundlagd av en grupp ryska exilförfattare (Nilsson 2001:183). RI hade sitt internationella huvudkvarter i Paris och ansågs finansierat av CIA och privata högergrupper (Hermansson och Wenander 1987:172 och 185).

Författaren Saul Bellow var 1986 en av styrelsemedlemmarna i den amerikanska avdelningen av RI (Barry et al 1986:46). Bellow var också styrelsemedlem i Committee on the Present Danger (Sanders 1983, sid 155ff). Det var en högerorienterad pressgrupp som hade som uppgift att få Carter-administrationen att få upp ögonen för det globala växande sovjetiska hotet och att Carter av den anledningen borde öka försvarsbudgeten. Bellow var också god vän med litteraturprofessorn Oswald LeWinter som han på olika sätt stöttade.
T ex bönade Bellow för LeWinter i ett brev till domaren när LeWinter juni 1985 i New Jersey väntade på sin dom för medverkan till försöket att smuggla in kemikalier för produktion av narkotika i USA. Det slutade officiellt sett i ett, enligt amerikansk rättspraxis, framförhandlat avtal om ett mycket kort straff (Sick 1991:260, fotnot 14).

Eftersom LeWinter fick ett så mycket lindrigare straff än de andra som dömdes till 20 års fängelse, visar det att LeWinter fungerat som provokatör och infiltratör för FBI och den tyska polisen. Det korta straffet och placeringen tillsammans med Pazienza visar också att detta var en ren FBI/CIA-operation.

En framträdande svensk representant i RI var den kontroversielle adjunkten, fil.mag. Curt Bergström. Den 15 april 1986 höll han ett föredrag på ett RI-seminarium i Schweiz och där lanserade han teorien att det var Sovjet/KGB som genom den kurdiska organisationen PKK stod bakom mordet på Olof Palme. Det var första gången PKK-spåret nämndes internationellt och det var fyra månader före den svenska regeringen genom spaningsledaren Hans Holmér informerades om att PKK var huvudspåret.

Vi kommer senare i artikelserien att visa att PKK-spåret var ett desinformationsspår. Det intressanta är att RI redan 1984 arrangerade ett internationellt seminarium i just ämnet desinformation vilket visar att man ansåg detta som en viktig del i verksamheten. (Hermansson och Wenander 1997: 191-192). Att Bergström så tidigt efter mordet internationelt lanserade PKK-spåret visar också att han var delaktig i desinformationsoperationen.

Den svenska avdelningen av RI stiftade 21 mars 1985 (långt efter huvudorgansationen grundades) och avsomnade i september 1987. Det var kort efter att den turkiska tidskriften Hürriet den 2 september 1987 publicerat en artikel dragen över hela förstasidan om att en grupp bestående av fem PKK:are låg bakom mordet på Palme. Långt senare avslöjade artikelförfattaren Ali Yula att tipset kom från svensken Bertil Wedin. Wedin arbetade för sydafrikansk säkerhetspolis men även för svenska säkerhetspolisen SÄPO. Han hade vid två tillfällen tidigare försökt lansera PKK-spåret utan framgång.

Saul Bellow var alltså knuten till en CIA-finansierad organisation som uppenbarligen i likhet med LeWinter var engagerad i desinformation i förbindelse med Palmemordet. Det intressanta är att RI och LeWinter kom med två diamentralt motsatta versioner om vilka som var skyldiga till Palmemordet: Sovjet/PKK respektive CIA. Deras uppdragsgivare hade nog inte räknat med att någon skulle komma på idén att sammankoppla Bellow och LeWinter, och därefte även hopkoppla desinformationen från Bellow/Bergström med desinformationen från LeWinter -som båda hade sitt ursprung hos CIA.

Detta visar också vilka stora krav som ställs på utredarnas bearbetning och analys av sådana här fall. PU borde efter att ha avslöjat LeWinters identitet och hans roll som desinformatör ha gått vidare. Man hade då funnit alla LeWinters anknytningspunkter till amerikanska underrättelsetjänsten och kunde ha kopplat ihop detta med vad man visste i övrigt. Resultatet hade blivit att man fått ett klart bevis för att mordet på Olof Palme var en amerikansk statskontrollerad operation. Det hade lett mordutredningen in på andra viktiga vägar bort från villospår som "en ensam galning" och i stället styrts in på sökandet efter en gärningsman som antingen uteslutande var ett redskap eller också en viktig kugge i konspirationen. I stället avbröt man vidare utredning av detta spår - vilket ju också slutligen var informationssvindelns avsikt.

LeWinter och Stay Behind

Stay Behind , som omnämns i samband med avslöjandena av Gladio/P2, var under det kalla kriget ett NATO-initierat nätverk av grupper som även bildats i icke medlemsländer och neutrala länder. Det skulle i Västeuropa underlätta gerillakrigföring och motstånd efter en eventuell sovjetisk invasion. Det finansierades av CIA och underrättelsetjänsten i respektive land. Huvudkontoret förlades utanför NATO, i England, med ett kontor i reserv i USA om hela Europa skulle ockuperas.

Zoom (1996) är en österrikisk antologi om Stay Behind (kallad Gladio i vissa länder) där det finns ett kapitel om organisationens verksamhet i Sverige, från den första gruppen Sveaborg, som den svenske nazisten Otto Hallberg hade varit initiativtagare till redan 1941. (Lemay 1996).

I detta kapitel använder sig författaren av LeWinter som en av sina källor:

"Seine (Hallbergs) Organisation soll aber noch 1989 intakt gewesen sein. Fragen im Zusammanhang mit dem Mord am schwedischen Minister-präsidenten Olof Palme drängen sig auf. Soll der zweite Mann der CIA in Europa und Chef des Intelligence Tactical Assessment Center (ITAC), ein gewisser Oswald LeWinter, Papiere vorgelegt haben, die beweisen sollen, das Palme im Zuge einer ´Operation Tree´ ermordet werden sollte."... "... und der ehemalige Stay Behind-Chef und fühere Skandia-Versicherungs-Direktor Alvar Lindencrona teilgenommen haben. Das Skandia-Haus in Stockholm - früher Thule-Haus - soll die Zentrale der Stay-behind-Netze gewesen sein. Vor diesem Haus wurde Olof Palme am 28.2.1986 mit einem Smith & Wesson erschossen.

(Hans (Hallbergs) organisation ska emellertid ha varit i funktion 1989. Frågor om ett sammanhang med mordet på den svenske statsministern Olof Palme tränger sig på. Andremannen för CIA i Europa och chefen för Intelligence Tactical Assessment Center (ITAC), en viss Oswald LeWinter, ska ha lagt fram papper som visade att Palme skulle mördas, då han var målet i ´Operation Trä"..."och Alvar Lindencrona, tidigare Stay Behind-chef och tidigare direktör i Försäkringsbolaget Skandia, ska ha deltagit. Skandia-huset i Stockholm - tidigare Thule-huset - ska ha varit centralen för Stay Behind-nätverket. Palme sköts 28.2.1986 intill detta hus med en Smith & Wesson.

Det var en uppenbar hänvisning till telegrammet om "att det svenska trädet skall fällas" vars historia LeWinter var upphovsman till. Skandiahuset och personer som vistades där mordnatten har hela tiden varit intressanta i Palmeutredningen då det under en period var centralen för Stay Behind-nätverket. Men man ska se dessa upplysningar i ljuset av att de kommer från en notisk lögnare och informationssvindlare.

Givetvis var inte LeWinter s k andreman för CIA i Europa eller chef för ITAC. Därför är detta ett bra exempel på det genomslag han fick som informationssvindlare runt om i Europa i anslutning till Palmemordet.

Det verkligt intressanta är att vi i en österrikisk bok om Stay Behind, i ett kapitel om nätverket i Sverige, finner upplysningar från österrikaren och informationssvindlaren Oswald LeWinter som leder oss ner till Sveavägen och mordplatsen intill Skandiahuset.

FBI:s sabotage mot PU

Oswald LeWinter var alltså hans äkta identitet.Han har under senare år varit verksam i Portugal och Österrike och befinner sig enligt uppgift i USA. Han är i livet och därför tillgänglig för den svenska regeringen, Palmeutredningen och Obama-administrationen och är en glimrande källa när det gälller att klara upp Palmemordet.

Han var en rätt känd litteraturprofessor, diktare och författare. Han hade verkat som psykolog och sysslat med politik på toppnivå. Han blev från 1970 och några tiotal år framåt anlitad av CIA och FBI som agent för underrättelser, desinformation, provokation och infiltration i en lång rad operationer. Dessutom anlitades han för uppdrag inom det militära. (Sick 1991:150).

I denna egenskap var det hans uppdrag att skapa mesta möjliga förvirring om vem han egentligen var och vad han egentligen sysslade med, både genom att använda sig av många olika täcknamn och sprida desinformation om sig själv.
Till detta fick han i Palme-saken från början till slut mycket god hjälp av FBI - så mycket att FBI rent av direkt saboterade PU mordutredning.

Nästa artikel - kommer inom kort: Förbindelselinjen som avslöjar den amerikanska konspirationen.

Källor
Avvenimenti (1990), 5. september: Som refereras i Willan (1991:81).
Barry, Tom, Deb Preusch og Beth Sims (1986): The New Right Humanitarians. The Inter-Hemispheric Education Resource Center. 1986.
Granskningskommissionen (GK) (1999): Brottsutredningen efter mordet på statsminister Olof Palme. Granskningskommissionens betänkande. SOU 1999:88.
Bellant, Russ (1988): Old Nazis, the New Right, and the Republican Party. South End Press.
CAIB (1987#27). Covert Action Information Bulletin. Våren 1987.
Christie, Stuart (1984): Stefano Delle Chiaie. Refract Publications.
Corn, David (1994): Blond Ghost. Ted Shackley and the CIAs Crusades. Simon & Shuster.
Encyclopedia Britannica (1985): Jean Baptiste Racine. Micropedia Vol 9. Sid 879.
Herman, Edward S. och Frank Brodhead (1986): The Rise and Fall of the Bulgarian Connection. Sheridan Square Publications.
Hermansson, Håkan och Lars Wenander (1987): Uppdrag Olof Palme. Tiden.
Honegger, Barbara (1989): October Surprise. Tudor Publishing Company.
Igel, Regine (1977): Andriotti. Politik zwischen geheimdienst und mafia. Herbig.
Landis, Fred (1981): Spies and the Reagan Victory. Covert Action Information Bulletin #12, april 1981.
Lemay, John Foster (1996): Stay Behind the NATO.
LeWinter, Oswald (1963): Shakespeare in Europe. Penguin Books.
Lyxell, Sune (1988): Sanningen bedrar. Eget förlag.
New York Times (1981): Som refereras i Bellant (1988:18). 4. juni, sid 7.
Nilsson, Karl N Alvar (2001): Ondskan Hatet Mordet. Hjalmarson & Högberg 2001. Sid 183.
Parry, Robert (1992): Fooling America. William Morrow & Co Inc
Parry, Robert (1993): Trick or Treason. The October Surprise Mystery. Sheridan Square Press.
Parry, Robert (1996):The October Surprise X-files. The Media Consortium Inc.
Zoom (1996): Es muss nicht immer Gladio sein. Attentate - Waffenlager - Erinnerungslücken. Stay Behind #4-5/96. Antologi.

Oswald LeWinters informationssvindel

TIDSLINJE

Som underlag för vår bevisning har vi i en egen sammanställning gjort en tidslinje där vi bl a med stöd av Granskningskommissionens rapport 1999 (GK) listat upp och daterat olika begivenheter av betydelse och särskilt poängterat PU:s korrespondens med FBI.

November 1989:
första förfrågan från PU

I november 1989 sände PU sin första förfrågan till FBI om "Mr Razin" som hade uppträtt i en radiointervju i USA året före och påstått att han var CIA-agent med kunskap om att CIA låg bakom mordet på Olof Palme.

Maj 1990: Svar från FBI ett halvår senare

FBI tog god tid på sig med svaret. Det kom först i maj 1990, ett halvår senare, och var då mycket kortfattat. Man bekräftade att programmet sänts den 17 september 1988. Man redogjorde för vilka som deltagit i programmet, bl a f d Vita huset-journalisten Barbara Honegger, och skickade med hennes bok "October Surprise" vilken vid det laget kunde köpas i nästan vilken bokhandel som helst. Det var allt.

Uppenbart framstod det i svaret som om FBI inte hade en aning om att "Y" eller "Razin" var Oswald LeWinter, varken med anledning av hans uppgifter i programmet eller användande av detta täcknamn. Och det är ju inte på långa vägar trovärdigt.

Två år tidigare hade det skrivits ett stort antal artiklar om den mystiske "Y", eller "Mr Razin" som han kallade sig i programmet, och som pekat ut CIA som ansvarigt för mordet på Olof Palme. Flera journalister hade avslöjat honom som identisk med Oswald LeWinter. Detta avslöjades bl a genom hans röst. Dessutom hade journalisterna Killian och Parry, som vi nämnt tidigare, intervjuat LeWinter.

Men det definitiva beviset på att FBI förde mordutredarna i Stockholm bakom ljuset är att Oswald LeWinter, vilket vi berättat om tidigare, som FBI-agent redan 1985 infiltrerade den omfattande narkotikaligan i Tyskland i samarbete med tyska polisen. Därtill var det FBI som som fick honom utlämnad till USA 1985 där han avtjänade det "straff" han tilldömdes efter rättegången i New Jersey (Sick 1991:221).Till detta kommer att det också var FBI som på CIA:s vägnar hanterade underrättelseagenten LeWinter när denne placerades i samma cell som italienaren Francesco Pazienza för att spionera på honom (se ovan).
Här kan vi nu alltså bevisa att LeWinter, som FBI inte hade något att berätta om i sitt svar till PU i maj 1990, var djupt involverad i FBI:s verksamhet och att man alltså hade omfattande kunskap om personen Oswald LeWinter.

Även om inte alla inom FBI var Shakespeare-älskare vore det underligt om inte någon sökt i alla möjliga lexikon och uppslagsverk på de olika varianterna av täcknamn. De hade då i Encyclopedia Brittannicas 1985 års utgåva funnit en artikel på två sidor om den franske diktaren och dramatikern Jean Baptiste Racine (se bild). Denne hade haft omfattande diskussioner med Shakespeare. Förhållandet mellan dem, både personligt och litterärt, har diskuterats i böcker av flera litteraturlärda. En av dem var Oswald LeWinter! Under sitt arbete med sin bok "Shakespeare in Europe" kan man förmoda att han fäst sig vid namnet Racine och tagit det som ett av sina täcknamn att använda i det dubbelliv han levde.

Det nästan osannolika är att litteraturprofessorn, diktaren, den engagerade samhällsmedborgaren Oswald LeWinter är samma person som FBI-agenten, infiltratören, informationssvindlaren som arbetade för den amerikanska underrättelsetjänsten CIA. Men det har härmed bevisats.

Juli och augusti 1990: Påminnelse från PU

I juli och augusti 1990 skickade PU en påminnelse till FBI om att man lovats mer uppgifter om "Rasine", "Rosine", "Razin". Man bifogade nu också en förfrågan om FBI kände till någon som hette Dick B.
Enligt Barbara Honegger i sin bok October Surprise hade Richard "Dick" Brenneke tidigare påstått att han bl a var CIA-agent och pilot och uppgav i en intervju med journalisten Jerry Bohnen i Oklahoma city radio att han i mars 1981 flugit vapen till Teheran i de första vapentransporterna till Iran som genomfördes sedan den amerikanska gisslan släppts fri. (KTOK Radio oktober 1989, Bohens intervju med Brenneke).

Skälet till att han drogs in i PU:s efterforskningar kring "Razin" var att Italiens president Francesco Cossiga i ett brev till svenska UD skrivit att han blivit mycket upprörd av uppgifterna i en intervju i italienskTV "med f d CIA-agenterna ´Razin´ och Dick B". De hade berättat att CIA och den italienska P2-logen utfört mordet på Olof Palme (GK sid 438). Det hela fick ett löjes skimmer över sig då LeWiner uppträdde maskerade i huva under täcknamn, medan Brenneke framträdde omaskerad och under eget namn. Cossiga lovade i media att han omedelbart skulle inleda en utredning.

Svenska tidningar i det närmaste svämmade över av intervjuer med LeWinter som framträdde under olika versioner av täcknamnet "Razin". Han berättade nu att Olof Palme - som ju var FN:s fredsmäklare i kriget Iran-Irak - mördats på grund av sin kännedom om Iran/Contras-affären.
Dagens Nyheter kom så långt i sin efterforskning att man påstod att "Razins" riktiga namn troligen var Oscar LeWinter. Det namnet fanns med i PU:s påminnelse till FBI.

September 1990: Inte mycket av värde säger FBI

Nu fick alltså FBI ett namn i förfrågan från PU. Och givetvis var det felaktiga förnamnet inget som FBI:s experter kunde haka upp sig på. Det var väl bara att plocka fram det digra materialet ur LeWinters file; t ex ljudband från narkotikautredningen i Tyskland och rättegången mot honom i USA, fängelsevistelsen tillsammans med Pazienza m m.
Men icke! I ännu ett kortfattat svar från FBI en månad senare lovade man att "inom kort" komma med fler uppgifter men att de var av ringa värde.

Oktober 1990: PU kontaktar USA:s justitieminister

GK upplyser om att PU efter kontakt med den tyska polisen i september 1990 fått fram namnet Oswald LeWinter. Det bör alltså ha funnits med i "den sammanfattning av saken" som PU en månad senare skickade över till den amerikanske justitieministern. Men inte heller det ledde framåt.

December 1990: "Slutredovisning" från FBI

I FBI:s slutredovisning i december 1990 förnekades i korthet att "Mr Rosine" eller "Mr Y" varit anställd hos CIA. "FBI som undersökt både namn och röst hade inte hittat någon överensstämmelse med personer anlitade av CIA" (GK sid 439).

Nu vet vi helt säkert att FBI satt med det riktiga namnet Oswald LeWinter och hade kontrollerat rösten i radioprogrammet, naturligtvis genom att ta fram ljudbanden arkiverade på hans namn. Vi kan än en gång påminna om att tysk polis redan 1988 visste att han arbetat som agent för CIA, inte som fast anställd utan som kontraktsagent (och dessutom arbetat för Mossad). Detta var vid samma tidpunkt som journalisterna iUSA avslöjat att "Razin" var LeWinter. Självklart visste FBI detsamma 1990.

Det är alltså sant att Oswald LeWinter inte var anställd hos CIA men enligt GK står det att FBI uppgett att man inte hittat personer anlitade av CIA. Det är som vi kan se en ren lögn.

Ny desinformartion mot PU

I september 1988, lite före PU:s redogörelse för USA:s justitieminister, intervjuade journalisterna Parry och Killian LeWinter och som vi uppgett tidigare sa LeWinter bl a att han i radioprogrammet med Barbara Honegger "sagt något som var sant och något som inte var det."

Nå, i slutet av 1990 borde CIA och FBI och ledningen för "Operation Palme" ha klart för sig att det fanns stor risk för att LeWinters roll som informationssvindlare i Palme-saken också skulle bli känd. Vad gjorde man då?

Man drog igång en ny för Palmeutredningen förvirrande desinformation. PU fick ett tips - som sannolikt var anonymt eftersom uppgifter om var det kom ifrån saknas i GK - att mannen bakom de många täcknamnen var brigadgeneral George Cave. Han blev känd som en av Oliver North´s närmaste män i Iran/Contras-saken. Enligt tipset var Oswald LeWinter ett täcknamn för George Cave.

Februari 1991: Ny fråga till FBI från PU

PU fick nu uppta tid med att försöka få klarhet i det här upseendeväckande tipset. Så i februari hade man sammanställt ett nytt frågeformulär till FBI som den här gången handlade om George Cave.
Om FBI inte haft något med "det anonyma" tipset att göra hade det varit enkelt att besvara frågorna. Det fanns naturligtvis ett stort och brett arkivmaterial på den högst verklige Cave som bevisligen inte kunde förväxlas med LeWinter. Bl a hördes i kongressförhören om Iran/Contras-skandalen redan den 17 april 1987 (US Senate 1987:563-1077).

Men FBI höll PU i ovetskap i ett halvår fram till hösten 1991. Då väcktes October Surprise-saken till liv igen med förhör i Kongressen. Oswald LeWinter blev åter aktuell och nu under sitt eget namn. Han blev flitigt omskriven i pressen. Washington Times fastslog den 8 maj 1991att Oswald LeWinter var en av fem namngivna kända personer som lagt fram hypotesen om October Surprise. Han presenterades som CIA-agenten och vapenhandlaren som skickades till Paris i samband med förhandlingarna "gisslan mot vapen" kort före presidentvalet 1980. En av de andra var Richard Brenneke som uppträdde tillsammans med LeWinter i italiensk TV.

I böcker av Philip Willan och Gary Sick avslöjades LeWinters nära kontakter med Licio Gelli och Francesco Pazienza i förbindelse med skandalen kring P2-logen och Gladio.

Det här gjorde Oswald LeWinter till en känd officiell person i USA. Det fanns anledning för hans uppdragsgivare att fråga sig hur man skulle reagera i Sverige - om och när utredarna av mordet på Olof Palme fick klart för sig att Oswald LeWinter var en verklig person och att han var en professionell underrättelseagent, informationssvindlare, provokatör och infiltratör med - framför allt - klara förbindelser till CIA och FBI.

Hösten 1991: FBI gör LeWinter till en kriminell person

Det är nu informationssvindelns kärna blottas: att förvandla en tipsare och informatör till desinformatör och fullständigt sänka vederbörandes trovärdighet.

Det gällde att förvandla LeWinter till en opålitlig, fantasifull lögnare så att det han sagt om Telegramspåret och CIA/P2 -spåret i Palme-saken och det som skrevs om honom i USA i samband med att October Surprise åter togs upp mer eller mindre kunde ignoreras och avskrivas.

Nu saboterar FBI mordutredningen i Sverige å det grövsta - man kan kalla det för en statskriminalitet riktad mot den svenska staten. Det direkt avslöjande, och beviset för att Reagan-administrationen och amerikanska underrättelsetjänsten initierade attentatet i Stockholm, är det lögnaktiga svar (se nedan) som påvisar att mordet på FN:s fredsmäklare i kriget Iran-Irak, Sveriges statsminister Olof Palme, inte ska klaras upp.

Svaret, och den slutliga informationen om LeWinter till Palmeutredningen i Stockholm hösten 1991, är häpnadsväckande för att inte säga skrämmande. Inte minst när FBI besvarade frågan om vem George Cave var. Man ljög de svenska mordutredarna rakt upp i ansiktet och påstod att "information om denne saknades". Men här under redovisas fakta.

Direkt citat ur Granskningskommissionens betänkande, brottsutredningen efter mordet på Olof Palme (GK) SOU 1999:88, sidan 440:

Uppgifterna om George Cave kunde inte bekräftas eftersom INFORMATION OM DENNE SAKNADES.

Från 1947 var Cave i fem år anställd inom olika amerikanska underrättelse- och säkerhetstjänster innan han 1952 överfördes till USA:s nyinstiftade och mest avancerade underrättelsetjänst, National Security Agency (NSA). Det är idag en underrättelsetjänst som organiserar USA:s avlyssnande utomlands med lyssnarposter och mycket raffinerad teknik via supersatelliter vilka uppsnappar signalunderrättelser över hela världen (bland annat telefon- och mobilsamtal och internettrafik). 1980 blev Cave CIA:s rådgivare i Iran-frågor (US Senate 1987:563ff).

George Cave arbetade alltså för den amerikanska underrättelsetjänsten i fyrtio år. Och, som vi nämnt tidigare, blev han känd som en av centralfigurerna i Iran/Contras-skandalen.

SÅ:
Utredarna av mordet på den av FN:s generalsekreterare Javier Pérez de Cuéllar utnämnde fredsmäklaren i kriget Iran-Irak, den svenske statsministern Olof Palme, fick av The Federal Bureau of Investigation (FBI), en amerikansk federal polismyndighet med jurisdiktion över hela USA , veta att det saknades information om George Cave.

Och sedan i svaret från FBI följer för första och sista gången "uppgifter" om vem Oswald LeWinter var.
Direkt citat ur GK sidan 440:

Däremot hade FBI lyckats få fram relativt utförlig information om Oswald W. Denne hade 1953 arresterats för att falskeligen ha utgett sig för att vara officer. 1971 hade en informatör uppgett att Oswald W försörjde sig på att förse kriminella personer med falska id-handlingar m m. Under brottsutredningen hade en person med nära kännedom om honom beskrivit honom som "a selfadmitted compulsive liar".
Samma år, dvs 1971, hade han arresterats av Scotland Yard för utpressning. 1984 hade han varit misstänkt för narkotikabrott. Vid ett tillfälle hade han utgett sig för att vara "Special Deputy Sheriff". 1985 hade han dömts för narkotikabrott till sex års fängelse.

FBI beskrev alltså för PU Oswald LeWinter som en icke trovärdig, kriminell person för att dölja hans verkliga jag för att visa att han omöjligt kunde tillhöra CIA, att han var notoriskt opålitlig och att hans påståenden att CIA var inblandat i mordet på Olof Palme var rena fantasier. Och det mest uppseendeväckande är, när man läser FBI:s svar, att man helt döljer det faktum att LeWinter hade en stor, i media uppmärksammad roll i October Surprise-saken som då var "talk of the town" i Washington.

Men i verkligheten, som vi har visat ovan, hade dessa lösa och högst ofullständiga, och delvis felaktiga påståenden lite att göra med vem LeWinter egentligen var. T ex att han under 60-talet undervisade på collegenivå; att han var en intellektuell litteraturprofessor, diktare, författare och politiker; men att han samtidigt var en professionell underrättelseagent och informationssvindlare.

Enligt desinformationstipset till PU var alltså "Razin" täcknamn för "Oswald LeWinter" som i sin tur var täcknamn för den verkliga personen: George Cave. Sannolikt var planen att PU i det här läget skulle ge upp försöken att identifiera "täcknamnet LeWinter" och i stället inrikta sig på den verkliga personen George Cave.

Man kan säga att operationen att sabotera utredningen av mordet på Olof Palme med hjälp av den professionella informationssvindlaren Oswald LeWinter nu var i mål. Man hade slutligen PU engagerad i ett CIA-spår som inte kunde leda någonstans, man hade fått PU att offra en massa tid på efterforskning av informatörernas identitet i stället för att gå vidare med andra spår som kunde leda till den amerikanska underrättelsetjänsten CIA.

Den slutliga diskrediteringen av LeWinter var också en diskreditering av andra CIA-spår. Och sammantaget visar detta att PU under den här intensiva desinformationsperioden - informationssvindlarna Harkavy, Herrmann och LeWinter opererade samtidigt i början av 90-talet - saknade kunskap och förmåga att analysera informationen och gå vidare på egen hand. Det här visar med all tydlighet att PU saknat kompetens att utreda ett statsdirigerat mord.

FBI bedrev statskriminalitet

Om FBI verkligen varit intresserat av att hjälpa de svenska mordutredarna hade de inte bara översänt Honeggers bok (där LeWinter inte var namngiven) utan också böckerna (se källanvisningar) av Willan, Sick och Parry när de kom ut, mängden av pressklipp - av vilka vi refererat till några - och valda delar av Kongressens förhör som lämpligen vore intressanta för PU. Men det gjorde de inte. Den enda slutsats som är möjlig att dra från hela den här historien om vad FBI informerade om beträffande Oswald LeWinter - eller icke informerade utan ljög om - kan bara vara att FBI ville att Palmemordet inte skulle klaras upp.

FBI måste haft goda grunder till att sabotera utredningen. Sannolikt för att dölja de verkliga uppdragsgivarna bakom mordet på FN:s fredsmäklare Olof Palme.

I våra tre artiklar om de tre professionella informationssvindlarna Harkavy, Herrmann och LeWinter har vi, med omfattande referens till Granskningskommissionens genomgång av Palmeutredningen bevisat att mordet på Olof Palme inte var ett verk av en ensam gärningsman utan en statsunderstödd konspiration .

Vi kommer senare i den här artikelserien att på faktabasis diskutera frågan om vem eller vilka inom ramen för FBI, CIA, det republikanska partiet, Reagan-administrationen och hemliga nätverk låg bakom mordet på Olof Palme.